Genom livet förändrar man och förändras. Man vinner och förlorar och har vänner för livet, några som kommer och går och andra man dessvärre mister.
Ja ibland fasar bästisar man älskar ut sig och det bekymrar mig. Jag måste erkänna att jag stundtals funderar på om dessa valde detta själv eller om någon annan styrde handlingen. Goda vänner bör dock inte ge upp i brådrasket utan ställa till med en intervention. Men vad gör man då man haft dessa och inget ändras? Man kanske bara får acceptera att saker ändras och att det inte fanns något att reda ut. Jag läste ”Don’t make time for people who don’t make time for you” och det är så sant. Även om jag innerst inne önskar att allt var som förr…
PS: Har jag själv med flit fasat ut mig från någon vänskaps-relation? ✓