Oftast så upplever jag att tiden inte rör på sig. Visst, veckorna går fort och snart är det vinter – men ändå. Idag utanför Coop dök det upp en kvinna vars mamma hade gått i min frisörskole-klass och hon messade rappt denna bild till mig från vår examen. Jag tror det var 1986.
Ja där sitter jag återigen omgiven av tjejer (well jag har fröken Else till vänster om mig och fröken Astrid nedanför) för det var inte många killar som kom in på frisör. Jag vet inte hur många som fortfarande jobbar som frisörer, men jag gissar på max 3-4 stycken. Arbetsskador, alleriger och nya val i livet kommer lätt emellan. Om alla lever vet jag inte heller, men jag hoppas att ni alla har ett fantastiskt liv!