Och kvar finns…

Tisdag. Alla barn och barnbarn har lämnat oss och kvar finns bara minnena av denna storslagna lång-weekend. Nej men just det, det finns mer än minnen. Jag går igenom teckningarna som barnen gjort till mig. Ååå.

Min far och jag hade inte mycket gemensamt – men det var vid penslarna, kritorna som vi fann varandra. I timmar målade vi sida vid sida och trots att det inte sas så mycket så byggdes ändå något upp i den stillheten. Ett sorts band.

Jag älskar bilderna och jag älskar minnena av både far och av denna helg. Amen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *