Ååå vad jag älskar att ha minstungen hemma igen. Ja det är långt till Stavanger och vi har mycket att ta ikapp. Så mycket är förändrat sedan vi bodde ihop, typ två barn och fru – men ändå känns allt som förr på något underligt sätt.
Då Armand var pojkvasker hade jag inte tid att aktivera barnen med motion, nej tre barn, företag, matlagning och läxläsning slukade liksom all tid. Jag försöker ta igen det nu och tar med honom på ett 45 minuters hårt spinningpass. Efter det så sällade sig Amoranda för 45 minuters gym – följt av lunch.
På nåt sätt så har min fars bortfall fått mig att vilja knyta ännu tightare till de som är kvar, ja jag älskar Team Evanne.
PS: Jag får just ett sms av Armand. ”När ska jag vara hemma?” Allt är som förr…
