Det är ingen vanlig dag, nej det är vi-säger-farväl-till-Tore-dagen. På vår salongen har både Tore och hans underbara fru Grevinnan funnits med som kunder så länge jag kan minnas – och minnena är många. Förra året fick jag t.ex en påse med en hel tjäder av Tore, med fjädrar och allt!
Grevinnan har frågat mig om jag kan ta hand om minnesstunden och givetvis kan jag det. Det blir tal från barn och släktingar och som en röd tråd försöker jag hålla ihop det hela.
Grevinnan och Tore har även en sång ihop, de ber mig sjunga den och det är egentligen inte min genre (så jag gör om den lite) och egentligen inte en begravnings-sång – men vad gör det? Där är en kärlekssång och vad kan passa bättre när man får lämna någon man älskat i så många år.
Vila i frid Tore…
Kanske är det först vid dagens slut
när tidens timglas rinner ut.
Ja kanske är det då man får
en aning om vart vägen går.
Kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro,
från värden, den man hör och ser
mot något större, något mer…
Atle Burman