Ja så är jag igång då igen. Jag komponerar före jobbet, på lunchen och så efter jobbet. Jag håller på med sången ”What we leave behind” och som vanligt tycker jag att det här är det bästa jag någonsin gjort. Ibland, eller nästan jämnt försöker jag göra det svårt för mig själv för att det inte ska bli för enkelt och på sikt tråkigt. Jag slänger in bastoner som rör sig i motsatt riktning mot melodin och slänger in ackord om typ passar i tonarten men som egentligen inte gör det.
Jag får många meddelande som undrar om det är show på gång och när biljetterna släpps, men jag vet inte vart jag är på väg. Men – stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.