Dagen har en knorr då jag ska möta stora-syster Zuzette på kvällen. Jag bjuder ut henne på Cgs (vilket blir billigare än anat då hon ska jobba natt och inte kan dricka vin) och vi tar ikapp om de vedermödor och glädjeämnen som inträffat på sistone.
Efter att ha läst boken ”Allt jag fått lära mig” så bollar jag fragment av barndomsminnen med henne och jag försöker lägga ett pussel av allt, för att se vad allt föreställer…
Det blir ingen hel bild, ja det verkar som om pusslet tar olika skepnader beroende på vem som beskådar det hela. I slutändan så bestämmer jag mig för att jag är tacksam för att jag blivit just jag – och kanhända så blev jag just denne man pga vad som kom att bli min bakgrund. Vi har alla en väg att gå, så njut av vägen och de stora och små glädjeämnen den för med sig. Amen.