Det är då jag begrundar det vita landskap som precis lagt sig som jag kommer ihåg att jag missat ”Sober October”. Bu!
Men kära vänner det är aldrig för sent att ta sig i kragen och spola kröken, ja November närmar sig ju som en potentiellt räddande ängel om man ångrar sig.
Eller så kommer man som några av mina vänner fram till att livet blir så mycket bättre utan just alkohol.
Det är en liten tid vi fått till förfogande här på vår planet och i bästa fall är vi nyfikna, närvarande och tacksamma för dessa dagar.
Sen dör vi, som svärfar och lämnar ett jordiskt skal efter oss innan vi går upp i alltet. Som en larv till en fjäril tänker jag…
Och nya liv blir till och fyller här och nu med skratt och kärlek. Som barnbarnet Vincento idag, ja se så nyklippt och underbar. Jag blickar upp mot alltet och mina ögon sjuder av tacksamhet. Amen.
Efter morgonpromenaden är jag pigg och alert, ja jobbet går strålande. Men efter att ha moffat i mig lunchen i rekordfart får jag en konstig känsla i kroppen. Åt jag för mycket? Nåväl. Jag jobbar bara halv dag då jag har kontorsjobbet på eftermiddagen. Jag har även tänkt trycka in ett gympass innan det, men på väg dit så bränner det till i skallen. Hm, jag känner igen detta? Fuck – migrän är på väg! Jag vänder på klacken och går raka vägen hem. Tar två migräntabletter och bäddar ner mig. Efter två timmars sömns så vaknar jag upp och känner mig liksom piggare. Halleluja, jag hann vända det i tid.
Man ska lära sig att lyssna på sin kropp så går allt smidigare. Hade jag lyssnat ännu bättre så hade jag nog tagit det lugnare redan kvällen innan + druckit mer vatten. Men men…
Det enda tråkiga med detta är att jag går miste om kvällens föreställning på Norrbottensteatern. Ja hela Sax & Maskin har biljetter till Hedda Gabler och de är där just nu.
Man hade ju kunnat fantisera om en mjukstart så här efter semestern, men ingalund. Ett startskott lyder och sedan är det som om allt drar i gång till 100% på nolltid. Jag hinner t.o.m ett träningspass med Amoranda SAMT mat-box-tillagning. Phu. Nu ska jag sätta mig ner och ta ett glas… Ops nej nu är ju semestern över och det där glaset rosé får allt vänta tills i helgen.
Gårdagens regn uteblev men infann sig istället med dubbel styrka idag. Ja t.o.m. skolorna har stängt idag. Detta passade oss perfekt, ja det är dags för höststädning (hösten här börjar 1/10)
I dag blev det inte bara en vanlig städning utan en bokstavs-kombinatins-städning av okänt slag. Jag sprang även iväg och köpte en stor verktygslåda där spik, skruv, mutter osv kunde få sitt eget lilla fack.
Oj ett sådant lugn som infann sig efter denna 3 timmarsstädning, men inte bara lugn utan även en champagne-belöning. Fler borde belöna sig med något sådant.
Av Bibblo-Agneta har vi fått det Kanadensiska serie-tipset ”Shitt´s Creek” (kommer enligt rykten på Netflix inom kort) och denna serie påbörjade vi igår. Serien blev DRÄNKT I Emmys detta år och nyfikna slog vi på. Hur det var? Hur bra som helst!
Plötsligt dyker denna film upp och jag längtar redan efter den samtidigt som den skrämmer mig den lite. Varför? Jo eftersom det på både mor och fars sida finns demens så är jag rädd att det ska drabba även mig. Ja den är ju ärftlig. Jag tar därför en matsked kokosolja varje dag och tränar fem dagar i veckan för att mota denna eventuella glömska framför mig.
Men jag vet ju, och jag säger det till mig högt – att det är inte ett framtida mörker som ska få råda, det är den absoluta närvaron här och nu. Amen.
Vissa dagar lyser solen och man är hur stark som helst. Andra dagar viner vinden och man vill helts krypa ner i soffan och dra över sig en yllefilt. Idag är en sådan dag.
På nåt sätt står dessa spegel-dagar i förbund med varandra och jag väljer hellre dessa ytterligheter än att gå genom tiden som i ett vacuum utan att reflektera.
PS: I morgon har jag tagit ledigt hela dagen. Jag kan vara vaken hur länge som helts ikväll. Få se om jag orkar uppleva 23.00-slaget?
Två av mina bästa vänner (Ava och Malou) har oberoende av varandra gett mig samma diagnos, ja de misstänker att jag har HSP. Vad är då det, jo förkortningen står för ”Highly Sensitive Person” Vad står det för? Klicka här!
Tydligen bör man inte sätta diagnosen HSP utan mer se den som en personlighetstyp. Jag prickar av många av punkterna, även om inte alla stämmer.
Tydligen är det även så att då en HSP-person träffar en annan mänska som har ett stängt/ blockerat känsloliv blir det av och till problematiskt. Aaaa, då fattar jag…
