Kategori: Qui
Barn & kultur
Dagens tema är barn & kultur och det är dags för barnbarnen att sova över. Vi börjar med en vernissage på konsthallen i Kulturens Hus. Det är Erik Thörnqvist som visar ”Make Out, Make Through” och vi får oss en underbar queer-historie-föreläsning samt få ta del av diverse objekt som han skapat runt ämnet. Utställningen pågår till den 2 februari.
Sedan är det dags att gå på Norrbottensteatern för att se på dansföreställningen ”Folk – dans och turer om figurer” Jag har tolkat namnet fel och utlovat folkdans, men så är inte fallet. Istället möts vi av tre mycket begåvade kvinnor som bjuder upp till dans. Kvällen avslutas med lördagsgodis, hämtpizza samt ett Michael Jackson-race (därav hattarna) Vincento har precis funnit King of pop och är mäkta imponerad av både baklängesgång och en hatt på sned.
PS: Det finns inget stop i mig hur mycket jag älskar mina barnbarn.
Återseenden
Det är fredag, men inte vilken fredag som helst. Det är en fredag med återseenden. Mary och Dandy som flyttat från stan möter upp på salongen för fix och sedan tar de med sig några vänner och vi går ut och äter på At:s. Förutom att maten är galet god så är sällskapet fantastiskt. Så här i efterhand, ja jag drack för mycket… Men kvällen innehöll ännu ett återseende.
På ett bord invid mig satt ingen mindre än min fysik-fröken från högstadiet. Vi har inte setts sedan dess, men hon är lika tjusig nu som då (Helen Mirren) Jag påminner henne om att då jag gick ut 9:an så bakade jag en siraps-limpa till de lärare jag tyckte allra bäst om, och min fysikfröken fick en sådan. Jag var så dålig i fysik att hon behövde liksom uppmuntran för att hon stod ut med mig. Sen hade jag inga pengar på den tiden att köpa en presen, typ en bukett. Men i mammas skafferi fanns både mjöl och sirap till förfogande för en Mió, i en tid som för länge sedan passerat – men som denna dag gjort sig påmind. Amen.
Årsdagen
Idag är det årsdagen av premiären på ”I dur och moll längs Vitåälven” Så många härliga minnen virvlar upp av alla underbara aktörer men också av allt hårt arbete som band allt samman. Kära ensemble, om ni läser detta så ska ni veta att jag älskar er och är er djupt tacksam. Amen.
Till min modige far
Det är farsdag men jag har ingen att ringa och gratulera på denna dag. Jag är delvis föräldralös. Pappa befinner sig sedan några år i himmelens skogar och ingen och inget kan locka iväg honom därifrån frivilligt. Jag sänder ändå ett ”grattis” genom telepati, även jag betvivlar att det fungerar. Far står nog i någon glänta, kanske på en höjd. Framför honom så tornar nog de högsta och tätast träden upp, en skog som kanske skulle skrämma andra – men som far känner en sådan enorm trygghet i.
På bilden trotsar han sin rädsla för vatten och lär mig simma, något som han själv aldrig lärde sig. Men en gång då vi var i Nice tillsammans så tog han sina första simtag, ja de salta vattnet fungerade som en simdyna åt honom. Samtidigt så sprang allkäresta mor oroligt runt på stranden och ropade ”Nu kommer du upp Olav!” för inte heller hon har någonsin lärt sig simma och rädslan för vatten har satt sig i märgen.
Grattis på Fars Dag min modige far. Grattis.
