Jag sover min djupaste sömn då jag är hemma i Tallberg. Kanske är det den stora tystnaden, kanske är det mörkret eller vedbrase-värmen. MEN just efter 07.00 så hämtas jag av sonen Aidan, min syster Zuzette och barnbarnen, ja det där dags för en skoterutfykt.
Knappt vaken så får jag hålla om småpojkarna där vi skumpar fram på skoter-kälken genom Tallbergs skogar (Frances döper skogen till hans favorit-skog, medan Vincento tror att han gillar Trollbergs-skogen bättre)
Det görs snöänglar och skrattas och sedan kör vi hem till gammelfarmor för frukost och för att sedan ta itu med en söndag full av barn, takskottning och paltätning.
1 thought on “Där snöänglarna fortfarande flyger”