Även en uppfriskande semester finner sin egen rutin och efter att frukosten lagt sig – så traskar vi iväg till spinningen för att detoxa ut gåslever och Champagne.
Vi möter sedan upp PT-Michael för en mycket god och stabbig fransk bond-lunch på en för oss ny restaurang för att sedan dubbel-kind-pussa både honom och Zeb ”au revior”. Det dags för egen tid.
Jag går runt och provar plagg, men inget passar och jag känner tendens till stress. Är det att jag snart ska hem till Sverige som känns? Jag tar min tillflykt till kyrkan (där de strängeligen säger åt mig att ta av luvan/ sorry jag vet ju, men jag glömde) och går runt och andas in lugn och frid.
Målningar, statyer, dockor och landskap berättar historier om flydda dagar men också om sanningar och gåvor som står sig längre än till julafton. Frid vare med er.