Min huvudkudde förlorar denna natt sin förmåga att hålla mig kvar och jag vaknar stirr-ögd vid 04.00 och kan inte somna om. Jag spänner på mig löpskorna och ger mig ut på en tur som visar sig lugna både kropp och sinne. Det är blott 13 grader varmt ute, vilket är ett perfekt jogging-väder och hörlurarna har jag lämnat hemma. Men i mitt huvud sjunger jag dock min sång ”Forever here to stay” och stegen blir lättare då den får en jämn och stadig rymt.
”For those who’ve lost their hope, I hum gently in your ear, for those who’ve lost their rhythm, I sing louder so you hear. It´s all a big adventure, I feel it in the breeze, it’s time to let go now – to find love and peace”
Så jag släpper taget om det som tynger och orden som rullat runt i mitt huvud, hittar mina stämband och jag sjunger där jag springer fram ”Listen to my song, even if my voice is weak, my heart is stronger – so I let it speak”