Det är den sista dagen i januari 2023. Facebook presenterar ett två-års-dags-minne och jag stannar upp vid den här bilden av mig och min far.
Vi var inne på sluttampen och någon del av honom visste nog det – för han höll min hand så ömt och ville inte släppa taget. Som om han trodde att det skulle förlänga hans tid här på jorden. Det var svårt att lämna detta demensboende i Harads denna dag, ja jag visste inte heller hur man skulle ta farväl. Till sist blev jag pappan och han den lille sonen och jag sa att ”nu är du trött pappa, nu kryper du ner och vilar” Som en lydig pojke kröp han ner i sängen, vände huvudet mot väggen och låtsades sova. Jag smög ut.