Det drar ihop sig. Inte bara i magen utan också dagarna. I morgon är det sista hel-dagen här för på söndag åker vi hem.
Fånga dagen. Jag gör det. Desperat. Kokar svartaste morgonkaffet. Älskar hett. Blir ett med min man, stranden, havet, balkongen.
Vi blandar G&T och sitter på balkongens skuggsidan (Zebs hudfärg slår i bordeaux) medan mina stora handskalade räkor (från Atlantkusten!) marinerar i ett bad av vitlök, cayenne och Persillada. Snart stundar middag med påföljande balkonghäng. Adieu…
