Det är sista natten med gänget och ikväll tar Danjell och Hanrie oss tillbaka till den fantastiska och märkliga restaurangen Sàgona. Det hela är alltså ett hem här i Toscana där någon av och till öppnar sitt hem och sitt vardagsrumsbord och lagar mat för ett mindre sällskap gäster. Vilken bra idé! Känns dessvärre inte som om det skulle funka för Sveriges strama regler.
Så här sitter vi nu. Jag, Zeb, 50-åriga Liz, Danjell, Hanrie och deras tvillingar Archer och Rose. Bear, Shell och deras son Luc. Sista kvällen. Det är nu 20 år sedan vi för första gången träffade Danjell i Kalifornien, och förutom i pandemin har vi i princip setts en gång vare år.
Jag undrar lite när vi ses nästa gång, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Här och nu. Och just här och nu är livet underbart. La vita è meravigliosa.