Idag är det tänkt att barnbarnen ska sova över, men plötsligt blir de sjuka och där står vi med barn-teaters-biljetter och ser frågande ut. Vi donerar biljetterna till en barnfamilj och styr om och det blir middag för Zebs bror, hans flickvän och vår dotter Amoranda istället. Ibland känns det som ljusår sedan (till höger i bilden) då våra egna barn bodde hemma och man styrde upp allt från väckning, frukost, ivägskickning till skola, läxläsning och nattning – och ibland känns det som ingen tid alls har flytt. Nej vi kör nästan på i nästan samma anda nu som då, det är bara de vi sköter om som växlar. PS: I love it!
