Vi har mycket att vara tacksamma över och idag är jag tacksam för att vi har fullt hus på jobbet (trots omicrons härjningar) Zeb slutar tidigare från jobbet och åker och hämtar barnbarnen från förskolan och lagar middag till mig, Aidan och Emme. Mmm.
Jag får tid till bus (Vincento säger ett tydligt nej till att jag inte får gnaga på honom, men pussar går bra) och även till ett spänningsmoment. Ja Frances får en lång sticka i foten och vi hjälps alla åt att dra ut den medan han heroiskt härdar ut. Stickor är det värsta som finns (har själv ett chiliflakes som av misstag trängde in i fingret när jag dammade av diskbänken. Det är ännu kvar och ömmar. Behöver jag opereras?)
Tack torsdag!