En sol sveper in över Luleå. Inte en stekande sådan utan en sån som lockar en ut på en promenad. Vinden är sval och jag älskar den svenska sommaren när den håller sig vid 20 grader. Jag går runt sjön och försöker att sjunga igenom alla 10 låter till föreställningen i höst. Jag missar ord på varje låt men det är ju ”länge” tills september…
Zeb lagar egen gnocchi, ja vi kokar potatis adderar mjöl, ägg och salt. Som paltdeg fast med ägg och det att potatisen är förkokt. Jag reflekterar att jag aldrig skulle äta palt utan att dricka mjölk men jag skulle aldrig dricka mjölk till just gnocchi…
Jag vinkar adjö till Aidan, Emme, Vincento och Frances som nu börjar sin färd ner till sitt hus på Gotland och farfarshjärtat får lite kramp då jag tänker på vägens alla faror. Men jag slänger en bön mot skyn om beskydd och längtar redan tills de återvänder.