Det är söndag och jag sitter här med en enorm trötthet i kroppen. Vi körde fyra föreställningar i helgen av showen ”Saint Valentin” och det har varit bland det roligaste jag vart med om. Fyra shower, sju artister – tusentals lovord! Jag har inte fått så många bilder ännu men jag lovar återkoppla då jag fått tag på fler. PS: Nu ska jag strax iväg och demontera scenen. I morgon börjar mitt ”vanliga” liv om igen. Jag både längtar efter det och samtidigt saknar jag den underbara scenen.
Plötsligt får en i ensemblen en balayage-mix-färgning och ser hips-vips ut som en strandpojke.
Life is not a dress rehearsal
Peter J. Daniels
– every day is opening night
Jag börjar 07:00 med min första kund bara för att hinna med allt i dessa bråda tider. Halv dag på salongen och sedan i ilfärd mot teatern för att där börja bygga scenen. Drapera ridån, klä in en portal i rosor och bygga ett steppgolv. Ja se så kan en eftermiddag också tillbringas. Premiär fredag – ni har väl biljett? Om inte, klicka här!
Climb every mountain
Oscar Hammerstein II
Ford every stream
Follow every rainbow
Till you find your dream
Om det är något jag lärt mig efter X antal shower så är det att allt kan ändras i sista sekund. Och då finns inte möjligheten att krisa, nej det är då man behöver stå stark och använda energin på att bygga upp ett motvärn. Idag händer det. IGEN!
Ett år har kantats av avhopp, ett annat av psykisk ohälsa och i år har sjukdom skördat sin beskärda del. Men jag har inte darrat på underläppen det minsta, no sir. Istället har jag gått hem och skrivit en ny engelska text (till den franska som nu måste skrotas) Jag har gjort nya stämmor och lockat Eve och Jessique att dela på det nya ansvaret. Kommer de att klara det? Självklart! Showbusiness är som inga andra business och premiären närmar sig och jag hör sekundvisaren. Är jag redo? Var så säker på det!
Ni har väl köpt biljett? Om inte – klicka här!
I actually pray everyday,
Harvey Fierstein
but I don’t believe in God
Att snabbkurera sig är inget som är speciellt enkelt. Att lugna en mage som blivit förgiftad kräver sin list och sina uppoffringar. Jag inser att ju mindre jag stoppar i mig desto bättre mår kroppen. MEN min (dåliga) karaktär skriker efter chips och vin. Så på morgon en pulverdrink ”Inflamix” och ett kokt ägg. Till lunch tar jag samma pulver med mig till jobbet + en banan. Men mixern är försvunnen och där står jag och försöker mortla sönder bananbitarna. Nej gott blev det inte MEN magen är glad.
Beträffande glada magar, så minns jag det som igår då far och jag var i Barcelona. Pappa försvann helt plötsligt från restaurangen och jag fann honom tillslut i köket där han pratade med kocken och jag drog förläget ut honom därifrån. Pappa kunde varken kunde spanska eller engelska, men han var övertygad att vi talade samma språk om man bara talade långsamt. Då jag frågade vad han sagt kocken så sa han. ”Jag sa bara att – magen är glad”
