Tisdags-tacksamhet

Hela dagen är ett ända stort TACK.

Jag återupptar löpningen men börjar försiktig, och i lagom takt springer jag sedan 5 km. Funkar fint. Sedan blir det gymet och 45 minuters bröst-träning = funkar också fint. Och då är jag klar med dagens tyngre ärenden och fortsätter med ett glas rosé till lunch följd av shopping på Longchamp (det blir en ihopvikbar kabinväska. Ja jag har lånat ut den jag hade och för Guds skulle inte komma på till vem) Sedan väntar havet på oss. Det är fortfarande varmt och det är lagom varmt i luften. Hela dagen är ett ända stort tack och nu ska jag laga Bœuf bourguignon.

Ett uppskruvat tempo tar semester

Det är dags för 7 dagars semester och i ottan skjutsar Musse oss till flyget. I Nice väntar sommar och 25 grader i skuggan – en högst behaglig temperatur. Då vi var här just efter midsommar var det 10 grader varmare och nätterna låg på 27 grader = phu. Jag har ganska svårt att varva ner från mitt uppskruvade tempo och denna dag får Zeb uppmärksamma mig på några stressituationer, så jag kan varva ner. Jag ska sköta mig. I morgon. Nu ska jag bada.

Mammas nya kille

Vägarna bär åter till bardomens bygd och jag anländer till Tallberg för att möta mamma OCH för första gången även ”mammas nya kille”. Då jag kommer fram syns ingen bil till och dörren är låst. Har demensen slagit till? Har de glömt bort att jag ska komma? Jag slår mig ner på bron och väntar på livstecken, kanske är de och plockar bär? Men efter 45 minuter så rasslar det till i farstun, ja de hade tydligen tagit sig en lur.

Jag har förberett dagens middag (vad gör man annars 06:00?) och gjort ox-köttbullar med kantarellsås som ska serveras med ungsrostad krossad vitlöks-potatis. Men innan middagen – work. Jag klipper både Traktor-Göran och mammas nya kille innan det blir dags för middagen. Friden vilar över nejden och mor har fått sällskap här i världens ände. Amen.