Det drar ihop sig

Nu är det snart bara en månad kvar till premiären och jag vill bara försäkra mig att ni bokat biljett? Om inte KLICKA HÄR!

Vad väntar er då? Tja det är en musikalisk utflykt med en fransk touch och den hyllar kärleken. Kärleken i några av dess former. Syskonkärlek, kärlek till livet, en högre makt eller till sin käresta. Föreställningens låtar varvas med anekdoter där värme och vemod går hand i hand.

Scen 3 som den går på är typ bäst. Det är runda cafébord där man ryms fyra personer runt (visst, man kan sitta själv också) vilket gör det perfekt om man vill köpa in ett glas vin eller två att förtära under showen. Välkomna!

Dagen namn – Mió

Jag har blivit med namnsdag, ja i år har man visst lagt till några namn i kalendern! Tja visserligen saknas en apostrof – men ändå. Den 5/6 så firar jag som Mió min första namnsdag och jag delar den tillsammans med… få se nu… SOLBRITT!!! Mon Dieu. Förutom att Zebs syster Solbritt är född på samma år, samma tid, samma plats som mig så har vi nu också namnsdag samtidigt!

Fuckfuckfuck

Sista dagen i Nice, ja i morgon åker vi hem. MEN alla planer på bad och på roliga saker att göra denna dag suddas ut då jag klantar mig på gymet och får typ ryggskott. Jag uppsöker en osteopat där jag efter behandlingen är ÄNNU SÄMRE. Kan varken ta på mig kalsong eller skor själv. MEN, ibland blir det lite sämre ett dygn (eller tre) för att sedan vända tillbaka, och jag håller tummarna. Jag oroar mig lite för att som krympling flyga hem, men jag siktar på värktabletter alt gin & tonics. Nu lagar Zeb middag och jag ligger plan i sängen och memorerar repliken för den annalkande showen. PS: Ni har väl köpt biljetter?

2 advent

Det är den andra advent och vi styr mot Piteåtrakten för en släktträff med julgröts-lunch! Svärmor bjuder och det blir t.om anisbröd till kaffet. Det var inte igår. På hemvägen så kör vi sedan förbi Grejeriet och köper nya vackra kuddfodral som Linda själv designat. Kolla så fina! Den här helgen har gått så fort att jag liksom inte ens hunnit uppfatta den. På något sätt så är vardagarna mer stabila i sin struktur och på så sätt så hinner jag få ut mer av dem. Men, men.
Tack helgen. I morgon kör vi!

Slick

Det är fredag och vi samlar ihop lite vänner. Chaka-L, Chrystella, Malou, Jossie, moi och Zeb – ja det är kultur på gång! Vi har biljetter till Norrbottensteaterns föreställning ”Slick” och förväntansfulla slår vi oss ner och inväntar vad det nu är som ska komma.

Jag är liksom inte beredd, ja jag har inte googlat på mig nåt info – men jag blir ändå liksom glad. En stand-up-dans-dragqueen-show som tar oss med till en självgod man 2024. Som bäst är när showen blir sorgsen och vingklippt. Som när hen inte får stånd eller orkar disco-dansa en hel kväll. Som ett minus en på tok för lång monoton öppnings-scen samt att folk håller på att skratta ihjäl sig även då det är sorgligt. Jag funderar på om jag kanske missförstått något eller om de har…?

Hur som helst är jag glad att jag kom även om jag vaknade 04.00 och liksom behöver vila. Jag fick vila med mina vänner och i vissa scener av ”Slick” och är nu redo för lördagen. Amen.