Efter jag läst/ lyssnat på boken ”Kemisten” var det som om alla andra böcker jag läste var… Tja, helt ok. Men inte var de som ”Kemisten” inte. Tills idag då jag snubblar över boken ”Kvinna saknad” av Mary Kubica. Jag har inte hunnit så långt MEN OJ SÅ SPÄNNANDE. På Storytel hör jag för första gången olika personer läsa var sin karaktärs roll, vilket gör det hela väldigt levande. Nej nu har jag inte tid med er mer, jag ska lyssna vidare.
Om jag är bakis? Ja!
Luc Besson har ju gjort tre filmer som ligger mig varm om hjärtat. Leon, Det femte elementet och Nikita. Han har också gjort en hel del tvivelaktiga rullar MEN nu är han tillbaka med en väldigt annorlunda och smått otroligt film (med otrolig så menar jag dess båda betydelser) nämligen drama-action filmen ”Dogman” (just genren drama-action är inte så vanlig) Se den på Netflix!
SAS har kampanj och jag ruinerar mig. Igen.
I never say goodbye,
Tao Porchon-Lynch
I say, “au-revoir.”
Goodbye is so final.
Au-revoir means
I will see you again.
14.00 Kristi Himmelsfärdsdag går jag av jobbet och rakt in i semester
A man has not fully lived
E.A. BUCCHIANERI – AMERICAN WRITER
until he experiences
that gentle balmy climate
of ancient empires,
the land of lemon trees
and the genius of Michelangelo
I helgen så bläddrade vi i de album som mina fd klasskamrater hade med. Jag stannade till vid en av bilderna och hickade till. Jag minns det här så väl. En av de vackra männen i min klass hade bestämt sig för att ”göra man av mig” (hans ord) och i just detta fall så skulle de ske genom en brottningsmatch. Helt plötsligt så var fighten igång. Två tonåringar med bara svettiga överkroppar i en kamp jag vad dömd att förlora.
”Betydde den här matchen något för dig då? frågade den fortfarande mycket vackra mannen mig i lördags. Jag fick nästan samma panik som jag fick då. Vad skulle jag svara? ”Ett sexuellt uppvaknande” sa jag för att vara både rolig och sann på samma gång. Mannen nickade. ”Det var första och enda gången jag brottats med stånd” sa jag sedan och mannen log. ”Ja en av oss hade stånd iallafall, men vi säger inte vem”
Jag är tacksam över alla dessa vackra minnen. De som tidigare skrämt en, blir plötsligt en dag till det varmaste och finaste. Amen #viftarmedregnbågsflaggan
Dra fram till 16:31!
Detta är om möjligt årets mest halkigaste dag. Åtskilliga luleåbor kommer idag att bryta benen av sig och kommer sedan att ångra att de någonsin gav sig ut på vift. Själv så promenerar jag från gymet till musikstudion (det är dags för komposition) då ett par framför mig faller riktigt illa. Med små försiktiga anksteg går jag fram till dem och frågar om de är ok. Paret, som visar sig tillhöra gänget som om somrarna har en konstant alkoholfest på Flora kulle, stönar och har ont. ”Fan, fan, fan” säger och berättar att han även har ischias. Han tittar på mig och säger att han känner igen mig, men varifrån? ”Har du en bror som är polis” frågar han men jag skakar på huvudet. ”Tack för att du brydde dig” ropar paret då jag hunnit en bit fram på vägen.
