Kategori: C’est la vie

mio

En busy söndag

C'est la vie

Sömnig söndag? Nej absolut inte. Det är upp i ottan för morgonpromenaden och sedan klipp och färg på svärdottern Emmes midjelånga hår. Efter lunchen så är det slutrepetition med Jesper inför showen/ nästa veckas inspelning. Jesper sjunger som en Gud och allt går supersmidigt. Tänka sig att nästa vecka ska vi spela in hela fyra låtar till det kommande projektet/ vilken vecka som väntar!

Efter sång blir det gym och det har det sannerligen inte blivit mycket av det på sistone. Ryggen har nästan läkt ihop sen jag fuckade upp den i Nice och nu får jag börja om försiktigt, försiktigt. Bu.

Efter powernapen så bjuder Musse på middag. Han och Zeb försöker övertala mig att airfryer är superbra och middagen är jättegod MEN jag är dock inget airfryer-fan. Se reklamfilmen!

mio

Vi rantar runt

Bon appétit, C'est la vie, Friends

Idag rantar vi runt på byn. Efter en halv dags jobb (på lördagar jobbar vi bara till 13.00) så åker vi till Svartöstan där våra barns moster fyller hela 70 år! Där serveras smörgåstårte-lunch och kakbuffé och där får man möta nya och gamla firar. Vi har köpt med oss Priorat-viner då vi vet att hon älskar detta vindistrikt fast vi glömmer bort att sjunga för henne.

Vi susar hemåt och medan Zeb går på gymet så tar jag en powernap och gör mig redo för att ranta vidare. Jossie bjuder nämligen på risotto och spel-afton och jag är så tacksam för allt och för att jag får ha en så rolig lördag. Tack alla för att ni gör mina dagar så fina. Amen.

mio

När jag mötte David Lynch

C'est la vie, Celebrity

Idag tar vi farväl av en man som satt sin alldeles speciella prägel på filmvärlden. RIP David Lynch.

Vi möttes bara en gång. Det var på en flight från Paris till Los Angeles och vi (Zeb + våra söner) skulle sedan vidare till Hawaii.

Jag hade ingen aning om vem mannen invid mig var till att börja med, men väldigt snabbt var vi inne i en djup diskussion om autism (David hade en son som var autistisk och vi jämförde våra erfarenheter) Han hyllade transcendental meditation (Pingsvännernas värsta fiende) och skulle just ge ut en platta (se nedan). Han erbjöd oss även att sova över i hans villa (!) men förvarnade oss att han älskade att röka (vilket resulterade i lungemfysem) Vila i frid + berätta kusliga och invecklade historier för änglarna.

mio

Det drar ihop sig

C'est la vie

Det drar ihop sig. Vår försenade jul-semester klingar faktisk mot sitt slut. Vädret är toppen. Jag smörjer faktiskt in mig med 30 i solskydd denna dag och vi har lunch-dejt med Becka på stranden. (PS: Min macka är vidrig och jag kan bara ta en tugga av den)

Vi gå hem. Jag är lite moloken att jag inte hunnit träna mer på den kommande showen under min ledighet, men so be it!. Jag får jobba dubbelt i de dagar som kommer.

Zeb lagar underbar kantarell-risotto och vi ser på Netflix-serien ”Genombrottet” och så sveper den mörk blå natten in.

Vi ses i morgon.

mio

Sänd styrkekramar

C'est la vie

Det utlovades regn men istället blir detta resans varmaste dag. Efter morgon-gym-rutinen så gaskar vi upp oss och ger oss ut på en shopping-tur. Jag har insett att jag bara har ett set att gymkläder här nere i Nice så det blir gym-skor och shorts för att korrigera det. SEN så har vi ju det här med att jag köper fel storlek på skorna HELA TIDEN. Jag misstänker att jag egentligen har skostorlek 42 och 1/3 MEN HUR OFTA FINNER MAN DEN STORLEKEN? Oftast köper jag för stora skor (42,5) och sluddrar fram på gatorna men nu så är jag sträng mot mig själv och hittar rätt (håller tummarna) storlek. Jag blir så euforisk över min fasta hand över detta så det blir även ett extra par svarta sneakers (ställer samtidigt ut det svarta par glappande par jag redan hade på gatan/ de är borta på 15 minuter) Kalsonger. Jag köper 4 par och sen är jag fattig. Jag pustar ut på stranden. Amen.

mio

En tupplur i södern

C'est la vie

Jul och nyårsfirandet är över och jag gör en kraftansträngning att återgå till en sorts vardag, även om min sydfranska semester fortfarande pågår.

Jag återbesöker mitt gym här i Nice och sätter sprätt på kroppen, vi försöker sång-träna min och syster Becs duett till föreställningen – fast nätet laggar. Sedan är jag trött och vi tar en promenad ner till stranden där jag somnar på tre sekunder. Är det vågorna som gör det? Eller är det stenarnas rassel där de tack vare vågorna vaggas fram och tillbaka

Ikväll vankas en ny restaurang som jag fått tips om och jag har lovat mig själv att prova på åtminstone ett nytt ställe varje gång jag är här nere. Jag hör att det är snö i både Göteborg och Stavanger, men här lyser solen och jag tror minsann jag har bränt nästippen idag.

mio

I love Nice & ett fuckface

C'est la vie, Merde

Många tänker att Nice är en sommarstad och att juli och augusti är höjdpunkterna. Det är helt fel. Dessa sommar-månader är bara till för de som gillar hetta och dessutom får man då dela stränder och restauranger med italienarna. Höst, vinter, vår är utmärkta månader att besöka denna vackra stad, men kanske är november och februari lite grå och regniga…

Idag är första dagen på 2025 och glada traskar vi ner till stranden för ett dopp. På stranden kastar en pojke upp en sten i luften. Han har inte räknat ut att stenen sedan ska vända åter och slå ner i sin systers huvud. Skriket kommer och av mamman får han en utskällning och pappan luggar honom allt vad han kan och skriker ”fuckface” till honom. Alla på stranden ser lugnt på det som händer men vi svenskar har haft förbud mot barnaga rätt länge medan Frankrike först fick det 2019. Familjen är amerikansk och jag vet att fysisk bestraffning är tillåten i hela USA och att de nog inte tycker det är konstigt alls. Men det kliar i fingrarna att lugga pappan allt vad jag kan och oss emellan var det han som såg ut som ett ”fuckface”.

mio

Att driva ut det onda

C'est la vie, Fitness

Ibland blir man extra rastlös efter en fest. Det liksom pirrar i kroppen och man vill driva ut det onda som finns kvar av alkoholen ur sin kropp. Då kommer ett ”Bygg & bränn-pass” lägligt och 09.30 så sätter vi igång.

Nu är klockan 16:05 och träningsvärken har redan kickat in. Zebs ben har blivit till styltor och min rumpa ömmar så jag har en kudde under mig då jag ska sitta ner. Voj voj.

Det är sista kvällen i Luleå innan vår försenade julsemester kickar in. Jag firar genom att svepa om mig med en yllefilt och ockupera soffan. Amen

mio

Så här i efterhand

C'est la vie

Det har bara gått två dagar sedan julafton i Tallberg men än lever minnet kvar av kära mor som var så tacksam att vi stannade hos henne under denna helg (vi sov i mitt pojkrum)
Än lever minnet av en förvirrad stora-syster, av Traktor-Görans jakthistoria (då han sköt två älgar samtidigt) om bastubad och snödopp tillsammans med Zeb och Musse. Tack!

Jag försöker också anamma att mor närmar sig 90 och att det då är fullkomligt normalt att glömma lite saker av och till. Att det då är helt naturligt att bygga hela kapitel av händelser som tillsynes bara är några ihopbundna ord.
I love you Sibylle!