Kategori: C’est la vie

mio

En lite orolig sömn

Bric-a-brac, C'est la vie

Underbara ungar. Helgen är slut och vi har lämnat tillbaka Vincento och Frances till sina föräldrar (även om Frances egentligen hade bestämt sig för att stanna kvar) Det blir en lite oroligare sömn då barnbarnen är här, ja något uråldrig har väckts till liv i mig och trots att jag sover så övervakar jag deras andetag. 03:00 kommer Frances in till oss och vill att jag ska sova invid dem istället (de ligger på ett par futonmadrasser i vardagsrummet) 06:00 vaknar Vincento och ser inte Frances som krupit ihop under täcket. Väcker därefter Zeb som finner honom. 07.00 steker Zeb plättar. Det är tradition. Det blir promenad i solsken och det blir kaka på fik innan pappa Aidan kommer för att hämta dem vid lunchtid.

Tack för i helgen pojkar!

mio

Återseenden

Bric-a-brac, C'est la vie, Qui

Det är fredag, men inte vilken fredag som helst. Det är en fredag med återseenden. Mary och Dandy som flyttat från stan möter upp på salongen för fix och sedan tar de med sig några vänner och vi går ut och äter på At:s. Förutom att maten är galet god så är sällskapet fantastiskt. Så här i efterhand, ja jag drack för mycket… Men kvällen innehöll ännu ett återseende.

På ett bord invid mig satt ingen mindre än min fysik-fröken från högstadiet. Vi har inte setts sedan dess, men hon är lika tjusig nu som då (Helen Mirren) Jag påminner henne om att då jag gick ut 9:an så bakade jag en siraps-limpa till de lärare jag tyckte allra bäst om, och min fysikfröken fick en sådan. Jag var så dålig i fysik att hon behövde liksom uppmuntran för att hon stod ut med mig. Sen hade jag inga pengar på den tiden att köpa en presen, typ en bukett. Men i mammas skafferi fanns både mjöl och sirap till förfogande för en Mió, i en tid som för länge sedan passerat – men som denna dag gjort sig påmind. Amen.

mio

Big D

Bric-a-brac, C'est la vie

Fasiken. Jag har glömt bort det igen. Glömt bort att börja med vitamin D redan när hösten gjorde sitt intrång. Jag har känt bristen anlända sakta men säkert. Som en lathet som växer och får mig att välja soffan denna torsdag istället för gymet. I morgon är det jag som köper solsken på burk.

mio

Nervarvnings-söndag

C'est la vie, Musique

Det är söndag och jag försöker varva ner efter helgen. Igår tillbringade vi dagen i Donkens skivstudio och här är ett litet smakprov på finallåten på det kommande albumet/ föreställningen. Än saknas några stämmor men det är kul att höra det växa fram.

Hur varvar man ner efter detta? Jo man lagar matlådor, man städar, man tar med sig Amoranda till gymet – det blir alltså en helt vanligt söndag. Snart vankas middag då stor-sonen Aidan bjuder på middag. Tjoho!

mio

Sweet Sunday

C'est la vie

Tidsomställning. Jag kan ställa om tre av våra klockar, de som man justerar med hjälp av ett ”hjul” på baksidan. Men när det kommer till ugnen och mikrovågsugnen är jag inte att räkna med.

Gym med Amoranda. Hon är trött, men pinnar ändå på otippat bra denna dag. Hurra! Zeb och Musse har ett delat gympass idag, spinning och crossfit – men Amoranda vägrar delta så vi kör vårt eget race.

Efter lunch är det dags att ta itu med toner och musik. Några stämmor ska skrivas och en sorts ordning måste anläggas innan nästa lördag då första inspelningen för nästa albuma ståndar. Håll tummarna!

mio

En lördag i slutet av Oktober

C'est la vie

Det är fredag och efter en härlig arbetsdag så går jag, Zeb, Jossie, Tobey, Malou, Kristo, Fred & Ana på teaterpremiär på Norrbottensteater. Där vankas en klassiker av Tjechov, nämligen ”Onkel Vanja”.

En del av mig älskar att klä mig fin och gå på premiär, medan en annan längtar efter vår soffa och efter ett nytt avsnitt av RuPauls Dragrace.

Jag hoppas ni har en underbar lördag, för det har jag haft!

mio

En höst-rytm

C'est la vie

Hösten håller i sig, tack och lov. Det är då rakt inte som i fjol då snön redan hade fallit för att sedan stanna kvar. Nej ännu glöder träden och det utlovas plusgrader så långt väderleken kan sia.

Jag försöker acklimatisera mig. Jag har liksom slängts från Nice till vardag, från Paris till vardag och helt plötsligt vet jag inte vad som är en vanlig vardagsrytm. Jag vet att den hör hemma i Luleå men jag är rädd för att missta vardag för tråkig, rädd att se en vanlig måltid som beige (speciellt då jag tänker på den goda kaninen med gräddsås jag åt sista dagen i Paris)

Jag säger till mig själv att vi liksom naturen har en rytm, att nu är det höst och att jag får gå in i mig själv en smula utan att klassas som trivial. Men kanske ändå, kanske behöver jag samla ihop kraft för att göra vardagen mer färglad. Ja se på träden.

mio

I sakta mak

C'est la vie, Fitness

Morgnarna är inte vad de brukar vara, nej tiden är ny. Utanför jobbar en lömsk vind aktivt för att klä av trädens löv och ett mörker djupnar allt mer. Man skulle kanske misstänka att det bodde ett litet mumintroll i mig och att jag nu började fundera på att gå i ide – med icke det. 05.00 vaknar jag och kokar mig espresso. Initialt så tassar jag fram för att inte väcka Zeb, men jag vet ju att han inte är så lättväckt. Istället för att gå i ide så gör jag saker långsammare. Jag vet inte om det är med flit, har med åldern att göra eller om det är årstids-relaterad – men sakta går det.
En morgonprocedur ståndar med allt från kokt ägg till ett tvagningsavslut med 30 sekunders iskall dusch. Ingen stress alls. Vid 07:15 är jag på plats på gymet (smidigt att träna innan jobbet så man får mer tid på kvällen!) och så här vid 08:09 är jag klar. Sakta tar jag mig till jobbet och börjar i sakta mak att ta mig an en härligt höst-måndag. Amen.

mio

Den flitiges belöning

C'est la vie, Musique

SÅ HÄR ser det ut när ett geni arbetar, intalar jag mig själv då jag begrundar mitt ”partitur”.
Efter ett bakslag med musikproduktionen till nästa album/ föreställning så har jag nu hoppat över ett led och kastat mig direkt på stämföringen tillsvidare. Ja varför stå och stampa då man kan ta sig framåt?

Jag (virtuosen) belönar mitt arbete med både dubbel espresso, bulla (Amoranda har bakat åt oss) och en sorts lakrits-choklad som Chaka-L hade med sig till middagen igår (men som vi glömde öppna) Det här följer inte mitt utstakade kalori-väg, men så här blir det. Alla vet att man ska belöna flit med något gott. Amen.