Idag blir det utflykt och Aidan, Emme och barnbarnen hämtar upp mig i sin nya underbara bil. Vi beger oss nord-väst och anländer efter ca 90 minuter till min hemby Tallberg. Där väntar mor med våffel-lunch och där blir det hårklippning av henne + grannen Traktor-Göran. Pojkarna fiskar abborre och vi njuter av den frid och lugn som landsbygden bjuder på. Till middag har Aidan med sig en fårstek och proppmätta stapplar vi tillslut ut till bilen för att köra hem. Mor fäller en tår.
Kategori: C’est la vie
Resfeber
Håller jag på att bli förkyld? Så här blir jag alltid innan jag ska resa någonstans – ja jag oroar mig för att bli sjuk. Är det just detta som kallas ”resfeber”?
Ingen varm panna iallafall men raspig i rösten. Jag trycker i mig mängder av naturläkemedel och hade nog gått ner på systemet och köpt mig gin för att gurgla med, om jag inte var så röd i ansiktet. Jag är mindre röd vill jag tillägga och i morgon har jag fått tillåtelse att pudra över laser-efterdyningarna. Halleluja.
Tröst
I dag kommer Kicki-Lie in på salongen med en present. Kanske lider hon med mitt rosa ansikte och förärar mig därefter med ”Pink – Den rosa kokboken”. Det har gått från kött-färs-fejja till somnat med kokosolja framför kvartslampa-looken, så det går åt rätt håll.
Min syster Bec skriver tröstande (angående min färd till Göteborg på torsdag) – ”Du är fab på insidan och alla vet ju att det är det som räknas”
Tack Kicki-Lie och Bec. I love you!
Samantha Jones
Nja. Jag kan inte säga att mitt köttfärs-ansikte lugnat ner sig efter min Co2-behandling, men fin blir jag nog. Men när? Man kan dessutom inte sminka över den framkallade hudömsningen utan man får vacker vänta på att bli vacker. Den som väntar på nåt gott…
Zeb hävdar att jag ser ut som Freddie Krueger, medan Åsa P – som Samantha Jones (då hon gjorde syrabehandling) i Sex in the City.
Jag väljer att tro på Åsa P.
Ett ansikte av köttfärs
I födelsedagspresent (så här i efterskott) har jag gett mig själv en hudbehandlig av det grövre slaget. Det gäller att ta till med hårdhanskarna då man blivit gammal. Det hela är en effektiv laserbehandling som kallas Co2 och jag gör den på lördagen efter jobbet för jag ska ha helgen på mig att ”lugna ner mig”.
Det är nu söndag och jag har inte lugnat ner mig det minsta, nej mitt ansikte ser mest ut som köttfärs. Konstigt nog blir inte barnbarnen skrämda då de kommer över på lunch.
Men lugn gott folk, allt är i sin ordning. Då jag i efterhand (smart som jag är) googlar det hela, står det att det tar 5 – 10 dagar innan man är läkt (vilket i sin tur innebär att jag kommer att åka till Göteborg och träffa en massa människor och se ut som jag varit med om en kärnkraftsolycka)
Men men, värre saker har väl hänt och jag inväntar en perfekt hy utan varken solfläcken och skavanker. Håll tummarna.
En eventuell meditation
Hoppla, det är redan torsdag. Även om vi nyss återvänt till Luleå så har rutiner slagit till och taktfast följer jag mitt traditionsenliga schema. Idag piggas dock dagen upp då två frisörer/ leverantörer, dyker upp för att visa sina nya produkter. Ett plus för allt som bryter en vardag.
Zeb ska efter jobbet iväg för att leda en spinningklass och det var tänkt att jag skulle gå på gymet med Amoranda. MEN, idag fångar jag dagen (eller kvällen) genom att avboka allt och lägga mig i soffan och dra ner tempot till något hypnosliknande. I nittio minuter jag är närvarande/ frånvarande innan jag stiger upp och gör mig middag. Härligt. Jag behövde gå ner i varv. Har jag just mediterat på något vis? Nåväl, jag rustar för fredagens jobb men även för efterföljande teaterföreställning. ”Marken”
Förändringen
Vi förändras hela tiden och det är lätt att tro att allt succesivt bara förfaller. Visst, vissa saker kanske drar sig nedåt, medan andra saker strävar sig uppåt i ren självbevarelsedrift. Om vi vill.
På Facebook dyker minnen upp från en svunnen tid, och idag för tio år sedan gjorde jag tolv armhävningar med bakvända händer. Jag blir nyfiken om jag kan göra denna övning fortfarande.
Jag se, det gick ju utmärkt. Jag är tyngre (PS: Det är inte jag på videon) men starkare. Tolv repetitioner har blivit till tjugo, men magrutorna är borta. Jag skyller allt på Frankrike, på gott vin och nybakt bröd. Vi förändras hela tiden och det gäller att hänga med. Testa göra övningen!
Ett näst sista ryck
I morgon åker vi hem. Då gäller det att köra järnet! Vi börjar med ett 45-minuters spinningpass med coach John, som gör att varje tröja blir plaskblöt. Sedan traskar vi ner på stranden för att svalka oss i vattnet (men som nu börjar närma sig typ 18 grader ändå) och ikväll ska vi gå och käka hos vår kompis Simon. Livet är underbart – La vie est merveilleuse!