Dagens dumhet: Att gå 5 km i nya skor. Ja nu är hälarna blodiga. Bu. Fast sett från den goda sidan/ det var tänkt att jag skulle resa till Paris i just dessa skor = mardröm. Dags att tänka om. Idag på gymet så fick jag göra som ungdomarna = träna i strumplästen. Jag vet inte varför de gör det, men kanske har de blodiga hälar.
Jag finner den här gamla bilden av mig. Jag vet inte om det är frukost eller kvällsfika, men det ser ut som om jag doppar hårtbröd i en kopp thé. Kanske har detta begär suttit i hela tiden, för då jag blir lite småsugen på snacks så tar jag ett tunnbröd ur lådan och smetar på extrasaltat smör. Från enkel börd, till enkelt leverne. Amen.
Försöker att inte vara en vresig gammal gubbe MEN det finns faktiskt strandregler som borde lagstadgas.
1: Lägg dig med ett visst avstånd till din strandgranne (nej Italienare förstår inte detta)
2: Tala i vanlig samtalston och låt din granne ta en tupplur (nej amerikanare förstår inte detta)
3: Rök ej (nej franskmännen förstår ej detta)
4: Ha absolut inte med en musikspelare och spela vidrig musik (nej ryssarna förstår ej detta)
Om man kollar på väderleken i Luleå så blir man lätt bedrövad. Regn, regn och åter regn. Efter gymet och middagen så får jag en egen stund och då gör jag om regnet i mitt huvud till något annat. Jag låtsas helt enkelt att det är höststormar och tänder ett ljus. Får jag ett glas rött? Ja det får jag alltid på ruggiga höstkvällar. Jag stoppar in vetekudden i micron på 3 minuter och jag tar på mig LED-masken och bygger upp lite värme. I öronen en ny bok. Jag hör på ”Daisy i kedjor” av Sharon Bolton. Det är ChatGPT som valt boken åt mig baserat på mina favoriter. Och spännande är den. PS: Sörj en en ruskig sommardag, gör om den till något annat bara.
Sommaren gör sitt bästa med att meddela att den faktiskt är på gång, även om vi misströstar. Så sent som i fredags bar jag ju toppluva men jag är inte ledsen för det. Om tio dagar drar vi ju till Nice och där lyser solen och är på bästa humör.
På teve 4 play hittar jag till min glädje ”Masterchef Australia” MEN bara sista säsongen. Ja jag hade velat plöja den från begynnelsen. Är det någon som vet om den sänds någon annan stans?
Jag vet redan på morgonen att det är dags att ta till ur-kraften. Idag är det mycket som ska uträttas.
1 – Skolavslutning för barnbarnet Vincento. Det blir fika med föräldrar och oss – 2 farfäder. Sedan blir det sång och alla klasser sjunger var sin låt. Känner bara igen ”Bara bada bastu” som fått ny text. Något händer då Vincento sjunger. Själv säger han att en annan farfar fick hjärtinfarkt och dunsade i backen, men säker är jag inte. Han är en lögnare/ fantiserare, men en gammal man ligger dock på ett bord då vi går därifrån.
2 – Caspian. Jossies och Tobeys son går ut gymnasiet och vi är bjudna på trädgårdsfest. Det blir bubbel och en fantastisk smörgåstårta och minnen serveras av mor, far och släktingar.
3: Teater. Jag följer med Emme (svärdottern) och barnbarnen på teater på Hägnan. Det är två år sedan vi såg ”Loranga, Masarin och Dartanjang” tillsammans och i år gör vi det igen. Nu är pojkarna större och förstår kanhända lite mer av vad som händer i denna fantastiska föreställning. Det är lite kallt, men jag har toppluva, filt och ett sitt-underlag.
4. Natten.
Idag blir det utflykt och Aidan, Emme och barnbarnen hämtar upp mig i sin nya underbara bil. Vi beger oss nord-väst och anländer efter ca 90 minuter till min hemby Tallberg. Där väntar mor med våffel-lunch och där blir det hårklippning av henne + grannen Traktor-Göran. Pojkarna fiskar abborre och vi njuter av den frid och lugn som landsbygden bjuder på. Till middag har Aidan med sig en fårstek och proppmätta stapplar vi tillslut ut till bilen för att köra hem. Mor fäller en tår.
Håller jag på att bli förkyld? Så här blir jag alltid innan jag ska resa någonstans – ja jag oroar mig för att bli sjuk. Är det just detta som kallas ”resfeber”?
Ingen varm panna iallafall men raspig i rösten. Jag trycker i mig mängder av naturläkemedel och hade nog gått ner på systemet och köpt mig gin för att gurgla med, om jag inte var så röd i ansiktet. Jag är mindre röd vill jag tillägga och i morgon har jag fått tillåtelse att pudra över laser-efterdyningarna. Halleluja.
I dag kommer Kicki-Lie in på salongen med en present. Kanske lider hon med mitt rosa ansikte och förärar mig därefter med ”Pink – Den rosa kokboken”. Det har gått från kött-färs-fejja till somnat med kokosolja framför kvartslampa-looken, så det går åt rätt håll.
Min syster Bec skriver tröstande (angående min färd till Göteborg på torsdag) – ”Du är fab på insidan och alla vet ju att det är det som räknas”
Tack Kicki-Lie och Bec. I love you!
