Vi är igång

Och så var vi igång igen. Ny vecka med nya möjligheter. Vad händer denna vecka då? En teater på fredag är faktiskt allt jag har inbokat MEN ikväll kommer Zeb hem från Paris och vi får ta ikapp (hinner vi även se lördagens avsnitt av RuPaul´s Dragrace tro?) Lägenheten är städad och nu ska jag bara klippa till tulpanbuketten så att allt är färdigt innan han kommer. Amen.

På tal om tid

Idag tänker jag på hur mycket tid jag egentligen har till förfogande. Det kan tyckas att jag ilar runt som en virvelvind, men sanningen är den att jag många kvällar i veckan är helt o-sysselsatt från halv åtta snåret. Både skönt och skrämmande på samma gång, för en som av och till knappt får ihop det. Ett drägligt liv för mig bör innehålla en daglig promenad och 4-5 gymbesök i veckan. Idag får jag till det i ottan. Det är lugnt och skönt på gymet förutom en förtvivlad man som tappat sin Cartier-klocka (på tal om tid). En tisdag full med tid har öppnat sig. Amen.

Lyx

Lyx kan vara så mycket. Kan kosta massor av pengar men också vara nästan gratis. Idag botaniserar jag i mitt badrumsskåp och finner en burk med peeling (nåt grus gjort på kaffebönor) och en ansiktsmask med hyaluronsyra. Jag blir blank och slät som ett barn och jag är redo för denna nya vecka som anlänt.
På teven har vi börjat se sweetpea, men jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar den eller ej. Gör ni?

Den ombytliga vintern

Aldrig har väl vintern varit så rastlös som detta år. Varje dag har den vart lurig och bytt skepnad och idag föll snön och la sig som ett fint täcke på träden. I skidspåren jublar åkarna och det känns tryggare att gå sin morgonpromenad nu när isgatan är försvunnen och ersatt med vit nysnö.

Efter jobbet gym och sedan är jag bjuden på pizza-sammankomst hos ett par vänner. På något sätt känns det skönt att ha vart på gymet INNAN man käkar pizza, det känns som om det går jämnt upp (även om jag vet att så inte är fallet) Nå väl, må gott mina kära läsare.

PS: Det ska bli spännande hur vintern ter sig i morgon. Vardags-spännande.

I omklädningsrummet

I omklädningsrummet: ”Mittbenan” (som jag döpt honom till) frågar om jag har hörapparat. Jag förklarar nästan förläget att det är vanliga hörlurar som är extra bra att springa med. Han hinner säga att han har för små shorts, att han svettas ymnigt om pungen då han tränar samt att han träffat någon. Allt går så fort att jag inte riktigt hänger med. Han tar då fram en stor flaska parfym (YSL) ut väskan och sprayar 3 sprut på mig. ”Det är viktigt att lukta gott” säger han och försvinner ut för att träna sina ben. Kvar står jag och luktar gott…

En busy söndag

Sömnig söndag? Nej absolut inte. Det är upp i ottan för morgonpromenaden och sedan klipp och färg på svärdottern Emmes midjelånga hår. Efter lunchen så är det slutrepetition med Jesper inför showen/ nästa veckas inspelning. Jesper sjunger som en Gud och allt går supersmidigt. Tänka sig att nästa vecka ska vi spela in hela fyra låtar till det kommande projektet/ vilken vecka som väntar!

Efter sång blir det gym och det har det sannerligen inte blivit mycket av det på sistone. Ryggen har nästan läkt ihop sen jag fuckade upp den i Nice och nu får jag börja om försiktigt, försiktigt. Bu.

Efter powernapen så bjuder Musse på middag. Han och Zeb försöker övertala mig att airfryer är superbra och middagen är jättegod MEN jag är dock inget airfryer-fan. Se reklamfilmen!

Vi rantar runt

Idag rantar vi runt på byn. Efter en halv dags jobb (på lördagar jobbar vi bara till 13.00) så åker vi till Svartöstan där våra barns moster fyller hela 70 år! Där serveras smörgåstårte-lunch och kakbuffé och där får man möta nya och gamla firar. Vi har köpt med oss Priorat-viner då vi vet att hon älskar detta vindistrikt fast vi glömmer bort att sjunga för henne.

Vi susar hemåt och medan Zeb går på gymet så tar jag en powernap och gör mig redo för att ranta vidare. Jossie bjuder nämligen på risotto och spel-afton och jag är så tacksam för allt och för att jag får ha en så rolig lördag. Tack alla för att ni gör mina dagar så fina. Amen.

När jag mötte David Lynch

Idag tar vi farväl av en man som satt sin alldeles speciella prägel på filmvärlden. RIP David Lynch.

Vi möttes bara en gång. Det var på en flight från Paris till Los Angeles och vi (Zeb + våra söner) skulle sedan vidare till Hawaii.

Jag hade ingen aning om vem mannen invid mig var till att börja med, men väldigt snabbt var vi inne i en djup diskussion om autism (David hade en son som var autistisk och vi jämförde våra erfarenheter) Han hyllade transcendental meditation (Pingsvännernas värsta fiende) och skulle just ge ut en platta (se nedan). Han erbjöd oss även att sova över i hans villa (!) men förvarnade oss att han älskade att röka (vilket resulterade i lungemfysem) Vila i frid + berätta kusliga och invecklade historier för änglarna.

Det drar ihop sig

Det drar ihop sig. Vår försenade jul-semester klingar faktisk mot sitt slut. Vädret är toppen. Jag smörjer faktiskt in mig med 30 i solskydd denna dag och vi har lunch-dejt med Becka på stranden. (PS: Min macka är vidrig och jag kan bara ta en tugga av den)

Vi gå hem. Jag är lite moloken att jag inte hunnit träna mer på den kommande showen under min ledighet, men so be it!. Jag får jobba dubbelt i de dagar som kommer.

Zeb lagar underbar kantarell-risotto och vi ser på Netflix-serien ”Genombrottet” och så sveper den mörk blå natten in.

Vi ses i morgon.