Vi har nu klivit in i Oktober och jag är liksom inte färdig med vår praktfulla höst. Än går jag runt vår fjärd utan vantar, ännu brinner bladen likt guld på våra träd. Men jag känner det i lilltån. En storm är på väg. En storm som ska röva bort allt guld och vår höst. Jag bävar.
Tråkiga tisdags-saker att träna är = benen. För mig iallafall. Men idag tar jag ta i det hela och ger mig i kast med ett utdraget benpass. I öronen (som distraktion för det tråkiga) har jag ljudboken ”Slutet var bara början” av Anders Nilsson (Boken omnämns med lite priser, men jag vet inte… ) Jag är lite besviken på böcker på sistone. Är det jag? Är det något fel på mig? Sist köpte jag boken ”Air” men det känns som om den svävade mellan en urtråkigt vardag och ett spännande lajv-fantasy-liv. Borde jag recensera böcker? Mest troligt inte. Jag borde träna mina ben istället. Dagens insikt typ…
Låt helgen börja! Ja efter jobbet så bjuder Zeb ut mig och bonusbarnet Musse på Nooris. Denna restaurang är ett kvarters-krogs-aktigt ställe som lockar en väldigt blandad kundkrets/ billig mat – och där sitter vi och inviger helgen. Vad väntar? Ja jag jobbar ensam på salongen i morgon men på kvällen så kommer Chaka-L över och så får vi se vad som kan hända.
PS: Jag tror inte jag gått vidare i kompositörstävlningen ”P4 nästa stjärna” men jag har fortfarande en liten chans. Ja de har avslöjat 1 av de 3 finalisterna nu och jag säger ett stort grattis till Ingá Máiiá Blind!
Det är dags att åka hem nu. Moi, Zeb och bonusbarnet Musse. Det är tid att lämna skuggan på 27 grader, stranden och ostronen och framför oss väntar Sverige med hösten.
Det är svårt att välja highlights från resan, för allt färgas liksom fantastiskt av det azurblå vattnet.
Resan hem går bra men pga det inte är högsäsong blir flighten via Oslo – Stockholm – Luleå. Det tar lite tid och gull-Chaka-L hämtar upp oss på Luleå Airport. Nu väntar svångremmen och arbete.
Jag har fastnat i en 3+ serie av Christina Larsson vid namn ”Agenturerna”. Jag blir nästan lite irriterad på mig själv att jag blir irriterad på de stundvis tröga huvudpersonerna som gör ogenomtänkta saker. SAMTIDIGT vet jag ju att utan dessa stupida drag så blir det ju ingen handling. Vad läser ni för spännande just nu?
Kvällen är bokad, ja jag och Chaka-L ska på ett Pride-föredrag vid namn ”Transtillstånd” (det är Pride-vecka i Luleå) Chaka-L har även med sig en vinflaska till Zeb (och inte till mig!) som hon lämnar om innan vi cyklar iväg. Jag nickar missunnsamt mot påsen men tänker sen inte mer på det. På föredraget får jag träffa den dynamiska Zafira (Zafira Vrba Woodski är svensk-tjeckisk konstnär, författare, pedagog, curator och transaktivist) som visar filmer hon gjort och det hela avslutas med ett samtal. Mycket bra och lärorikt!
Då vi sen cyklar hem möter vi Zeb och Musse som haft ett gympass och Chaka-L börjar sjunga ”… på bemärkelsedan, jag har den äran..) Varför? SEDAN visar det sig snopet att Zeb fyller år, vilket har gått mig spårlöst förbi!!! 49 år, nästan jämt ju. Zeb och Musse ska vidare och inviga ett hopptorn i Norra Hamn vilket ger mig en öppning att köpa rosor (från Coop) och norpa åt mig en fin flaska rött som jag själv fått i födelsedagspresent och ställa på bordet innan han kommer hem. Phu!
Att vara Pt till någon kan vara kämpigt. Att vara Pt till sin egen dotter kan vara ännu kämpigare. MEN – att vara Pt till en dotter med autism är superkämpigt, så det gäller att inte ge upp. Nej det är bara att fortsätta peppa, peppa, peppa och inte förvänta sig något positivt i retur. Jag tänker att jag tränar min kropp och mitt psyke samtidigt liksom… Jag kommer att bli superstark.
Idag köper jag mig själv en belöning, ja det borde alla personliga tränare få göra av och till. Det blir ett halsband, tänka sig… Ja jag brukar ju inte smycka mig med något annat än klockor.
Barnbarnen Vincento och Frances kommer till oss för att sova över och det visar sig bli en intressant afton samt en skola i ”att bli stor”. Ja det är lite ståhej på vår gata och ett gäng ungdomar dricker öl lite väl för fort. PS: Vi har full koll från fönstret #köttgardin. Till att börja med så blir kill-gänget superglada och kärleksfulla. Tre killar hånglar plötsligt med varandra och jag vet inte om det är den hast-druckna ölen eller kärleken som får till detta. Jag misstänker att det är en smyg-gay-kille som initierar hånglet men de andra hänger på. Mer öl och så försöker de hoppa in genom ett fönster till hotellet invid. Det går så där…
En av killarna ser plötsligt ut att må dåligt och de pratar om att de måste spy, en annan har allsång med ett annat fönster som står på glänt. Aha, de har alla hyrt ett rum på hotellet och bor alla där! Det är ju festival i stan, ja just det. MEN nu kommer polisen och försöker få ordning på gänget, men de gömmer sig i lägenheten och kommer först fram då polisen lämnat platsen. ”Så här kan det gå” säger jag till barnbarnen, ”då det går lite överstyr” Det är lördagkväll och vi har skola i att bli stor. Sen ser vi på film. Det blir ”Draktämjaren”
Plötsligt adderar en vresig gubbe
ytterligare ett objekt på sin små-hats-lista.
Kanada-gåsen
De maximala skavsåren på fötterna som jag dragit på mig i Paris, får mig idag att se över min galanta skogarderob. Nej jag är inte Carrie Bradshaw men jag räknar ändå skorna till 25 stycken. Behöver jag så många skor? Vilka använder jag egentligen? I en påse börjar jag stoppa ner skor som är för smala i fronten, vilka på sikt skulle kunna få mig att få ännu mer skavsår. De läggs i påsen för att sedan kunna förpassas till Röda Korset. PS: OM jag någonsin ser någon i mina skor på stan, kommer jag att ställa till en scen!
Märkesskor från t.ex L.A och Italien hamnar i påsen och som en gammal människa går jag sedan kavat till Luleås bästa skohandel ”Snabba Steg” och öppnar upp för fotriktiga skor. Ett par vita och ett par svarta. Användbart och klassiskt. Glamouren är över och det verkar sommaren också vara. Fast varmt är det och fuktigt. Ikväll cyklar jag till Tobeys ”Putanesca fest” i rymlig skor. Något nedmonteras men något annat främmande byggs upp…
