Jag vet att det var tänkt att jag skulle hålla mig lugn, men hur hade jag nu tänkt det… Jag som var så uppskruvad efter showen att jag genast började på ny kula. Det verkar bli en ”I really miss you” låt…
Kategori: C’est la vie
Early bird
Jag är som mest produktiv på morgonen, det har jag alltid vart. Även om jag vart på gala-middag dagen innan så är jag uppe vid sexsnåret och kör igång. Det blir 14 lunchlådor av något som skulle kunna kallas ”korv & grönsaks-låda” Ja Coop har haft medlems-rea på korv och i kylen har morötterna och potatisen börjat mjukna och behöver användas. Lök, persilja, vitlök – det här blir gott! Redan vid 09.00 är jag på väg till gymet, ja jag har försummat kroppen i samband med att föreställningen tagit all extra kraft. Men nu då den är över är det dags att vända om.
På kvällen sover jag i teve-soffan. Jag tror det är en spännande serie som pågår…
En söndag med ljusglimtar (trots svullen mage)
Det är galet fint väder och jag och Chaka-L går runt fjärden redan vid 08:00 denna söndag. Njut, njut säger jag till mig själv och väljer bort solglasögon bara för att få maximalt med sol. Sedan stundar två timmars repetition av showen och det går rätt bra även om jag är märkt av min matförgiftning. Magen min är super-svullen, öm och står rakt ut/ tur att showens outfit är rymlig.
Jag lagar ”barnmat” till mig själv som lunch. Vit fisk, ris, koriander och typ inga kryddor allt. Allt för att lugna systemet. Dagens ljusglimt är just ljusglimtarna. Solen som börjat värma och de långa och varma solpelarna som bryter fram på parketten. Eftermiddagen kommer med inga förpliktelser och jag känner mig nästan syndigt overksam. Njut av er söndag. Amen
En sorts superhjälte
Ja jag är hemma, lätt decimerad efter en mat-incident. Vad har hänt undrar ni? JO på Kastrup (mellanlandning) slängde jag i mig en macka från ett stånd och det skulle jag inte ha gjort.
Jag är nämligen känd för att reagera OMEDELBART på besudlat mat och jag hann bara sätta mig på planet innan febern slog an. Sedan tillbringade jag både resan till Stockholm och den till Luleå på toaletten. När jag väl fått ut alla bakterier (tvåvägs-lösning) så bedarrade det hela och väl hemma i Luleå drack jag två liter vatten och slocknade. Lite liten, lite svag, men jag kämpar vidare som den superhjälte jag är.
Och kvar finns…
Tisdag. Alla barn och barnbarn har lämnat oss och kvar finns bara minnena av denna storslagna lång-weekend. Nej men just det, det finns mer än minnen. Jag går igenom teckningarna som barnen gjort till mig. Ååå.
Min far och jag hade inte mycket gemensamt – men det var vid penslarna, kritorna som vi fann varandra. I timmar målade vi sida vid sida och trots att det inte sas så mycket så byggdes ändå något upp i den stillheten. Ett sorts band.
Jag älskar bilderna och jag älskar minnena av både far och av denna helg. Amen
Rivierans gullungar
Två av barnbarnen har ju fyllt år typ samtidigt som mig och idag tar vi dem till ett enormt leksasksvaruhus där de själva får välja sina presenter. Hubere nöjer sig med ett svärd med tillhörande sköld medan Frances väljer ut en sjörövarkostym. Sedan blir det fika på stan innan vi går ner till havet.
Allt är frid och fröjd till att börja med och vi kastar sten i vågorna. MEN havet är oberäkneligt och hipsvips så kastas en våg upp och vi blir alla lite blöta. Men Hubere blir genomblöt och otröstlig. Så kan livet också vara och lunchplaner omkullkastas och vi får dela på oss för att fixa torra kläder och trösta.
På kvällen så lagar Aidan (som är kock) en brakmiddag till oss och vi får då samlas mangrant/ kvinnogrant runt det stora bordet. Vågornas spratt har bedarrat och nu fajtas riddare mot pirater. Amen.
Rapid-torsdag
Redan torsdag? Den här veckan går i rapidfart. Min pt är sjuk denna morgon men jag bestämmer mig att gå dit ändå för att försöka fräta bort lite av festandet som jag tycker satt sig i kroppen. Jobb jobb, matlagning – soffan väntar med serien ”Lockerbie”
En uppdatering i början av mars
Och så är vi inne i denna mars månad 2025. Denna månad som är så fullproppad med äventyr att jag nästan blir lugn. På något sätt så är det som om jag tar ett steg tillbaka för att betrakta situationen om det blir mycket – och där är jag nu.
Bff-festen avklarad. I morgon firar min man mig. I nästa vecka firar jag med barn och barnbarn och veckan därpå – PREMIÄR!
Ni har väl bokat biljett till föreställningen? Om inte så klickar ni här!
I livets bakficka
Om man i Kalifornien pratar om trafiken så pratar Norrbotten om väder. Denna februari går till historien för att den är så märklig. Från permafrost med maximalt norrsken, till rosa pärlemorsmoln och minus 10. Från gårdagens plusgrader med London-dimma till dagens kalla men klara dag.
Jag och Chaka-L tar en 45 minuters morgonpromenad och jag hoppas att Kung Bore samlar kraft och inte får för sig att retirera.
Tänk att jag inte trodde jag skulle bli så förtjust i snö och kyla, men livet har mycket i sin bakficka. Amen.
Mål inför födelsedagen
Jag hade satt upp mål inför min kommande födelsedag nu i mars (JA jag fyller jämnt) Nu när det bara är några dagar kvar tills Februari övergår i Mars och jag är orolig att jag inte nått fram till något av målen alls. Jag hade tänkt bli otroligt stark och ha en rejäl tvättbräda men samtidigt gå ner tio kilo. Jag hade tänkt få ett tjockt hår och bli rynkfri – men inget av detta har hänt. Men jag pinnar på ändå och är ganska stark (även om tvättbrädan saknas) Jag har fortfarande vikar och rätt tunt hår och rynkorna kvarstår. Jag har testat rynkplåster i pannan för en botox-quick-fix är nog inte det bästa om man samtidigt ska upp på en scen och förmedla känslor. Nåväl. Jag har 5 dagar på mig innan Mars och jag lyfter 85 i bänkpress.
