Kategori: C’est la vie

mio

Förändringen

Bric-a-brac, C'est la vie, Fitness

Vi förändras hela tiden och det är lätt att tro att allt succesivt bara förfaller. Visst, vissa saker kanske drar sig nedåt, medan andra saker strävar sig uppåt i ren självbevarelsedrift. Om vi vill.
På Facebook dyker minnen upp från en svunnen tid, och idag för tio år sedan gjorde jag tolv armhävningar med bakvända händer. Jag blir nyfiken om jag kan göra denna övning fortfarande.

Jag se, det gick ju utmärkt. Jag är tyngre (PS: Det är inte jag på videon) men starkare. Tolv repetitioner har blivit till tjugo, men magrutorna är borta. Jag skyller allt på Frankrike, på gott vin och nybakt bröd. Vi förändras hela tiden och det gäller att hänga med. Testa göra övningen!

mio

Ett näst sista ryck

C'est la vie, Fitness

I morgon åker vi hem. Då gäller det att köra järnet! Vi börjar med ett 45-minuters spinningpass med coach John, som gör att varje tröja blir plaskblöt. Sedan traskar vi ner på stranden för att svalka oss i vattnet (men som nu börjar närma sig typ 18 grader ändå) och ikväll ska vi gå och käka hos vår kompis Simon. Livet är underbart – La vie est merveilleuse!

mio

En semester-torsdag

Bon appétit, C'est la vie, La France

Gym. Bad. Lunch. Bad. Middag. Så ser denna semester-torsdag ut.

Idag bjuder Becca ut mig på lunch. Det blir på ett gemensamt favorit-stället vid namn ”Olive & Artichaut” Där sitter vi i 90 minuter och njuter av dessa delikatesser och mår prima.

Det är bara mitten av maj men det har nog aldrig vart så varmt någon maj tidigare. Sol och bad måste tillslut avbrytas för att det är för varmt! Jag hoppas på något sätt att jag kan få med mig lite värme då vi flyger hem. Ja det är bara tre dagar kvar av vår semester. Vad fort det gick… Men nu ska jag inte tänka på hemfärd, nej nu ska jag njuta av sommaren. Amen.

mio

En bägare töms

C'est la vie, Qui

Jaja, nu är det torsdag och jag har jobbat klart för dagen. Nu vankas aw med Chrystella och vi möts upp på vår kvarterskorg för en pizza-slice och ett glas vin. Vi tömmer vår bägare på vin, på det som tynger, på det som väntar på oss runt hörnet och jag öppnar dörren för semester-episod 1. Tio dagar i Sydfrankrike hägrar och jag är typ redan där.

mio

Jag biter ihop

C'est la vie

”En bar backe gör ingen vår” är ett ordspråk som borde börja användas. Ja här är snön försvunnen MEN det blåser svidande kalla vindar över nejden.

Tre dagar kvar till semester-etapp 1! I sydfrankrike (dit vi ska) utlovas en dagstemperatur på 20 grader i skuggan och jag tackar och bockar. Jag biter ihop!

mio

Bakfylle-bot

Bric-a-brac, C'est la vie

Det finns bot för lätt bakfylla. Förutom vatten spetsad med vätskeersättning vill jag även addera STÄDNING. Jag blir oerhört noggrann och fokuserad dagen efter och idag plockas allt ut från bokhyllan. Alla glashyllplan putsas och alla saker torkas och sätts tillbaka. MEN det är nu man märker att man samlat på sig lite för mycket och man förvandlas till Karl-Bertil Jonsson.

Malou och Kristo får 6 rosa vinglas och 4 rosa martiniglas. Jessique och Oloph får 8 gröna vinglas (som vi mest använt till desserter) och Aidan och Emme får mitt arv/ mammas och pappas förlovnings-kristall-service (som jag vart så rädd om att jag inte vågat använda) Alla glada och jag spik nykter. Win-win.

mio

Traggel

C'est la vie, Fitness

Japp, jag börjar komma tillbaka så smått. 2025 har ju kantats av arbetet med teatern och vissa saker har fått läggas på hyllan. Som t.ex gymet. Men nu tragglar jag på. Det är långt ifrån kul att ”börja om” ja man blir riktigt besviken på sig sig själv då t.ex bänkpressen sänkts får 95 till 80 kg. Vad fort det går… Men jag tröstar mig själv att det ska gå typ fort att återta formen igen. Idag är det biceps och triceps och en av pojkarna i omklädningsrummet varnar mig för att träna båda sidorna av armarna på samma dag. ”De kan börja rycka” säger han. Hm, säger jag… krampa? Han nickar och jag tackar för tipset. Han är där två pass om dagen så han vet nog, men jag har då aldrig fått arm-kramp hittills. Det är mitt i veckan och ikväll får jag hänga med Vincento och Frances. Tjoho!

mio

En believer

C'est la vie, Mon Dieu

Idag är det årsdagen och firande för de som inte tror på solskydd. När vår yngste son Armand kom ner och hälsade på oss i Nice så tvingade vi honom att smörja in sig. Han ville inte, vilket fick till följd att han slarvade med appliceringen. Efter en förmiddag på stranden så blev han dock en believer.