Kategori: C’est la vie

mio

Traggel

C'est la vie, Fitness

Japp, jag börjar komma tillbaka så smått. 2025 har ju kantats av arbetet med teatern och vissa saker har fått läggas på hyllan. Som t.ex gymet. Men nu tragglar jag på. Det är långt ifrån kul att ”börja om” ja man blir riktigt besviken på sig sig själv då t.ex bänkpressen sänkts får 95 till 80 kg. Vad fort det går… Men jag tröstar mig själv att det ska gå typ fort att återta formen igen. Idag är det biceps och triceps och en av pojkarna i omklädningsrummet varnar mig för att träna båda sidorna av armarna på samma dag. ”De kan börja rycka” säger han. Hm, säger jag… krampa? Han nickar och jag tackar för tipset. Han är där två pass om dagen så han vet nog, men jag har då aldrig fått arm-kramp hittills. Det är mitt i veckan och ikväll får jag hänga med Vincento och Frances. Tjoho!

mio

En believer

C'est la vie, Mon Dieu

Idag är det årsdagen och firande för de som inte tror på solskydd. När vår yngste son Armand kom ner och hälsade på oss i Nice så tvingade vi honom att smörja in sig. Han ville inte, vilket fick till följd att han slarvade med appliceringen. Efter en förmiddag på stranden så blev han dock en believer.

mio

En typ helt vanlig dag

C'est la vie, Musique, Qui

I morgon börjar typ en vanlig arbetsvecka igen och med ”typ” menar jag att mina veckor alltid innehåller nåt lite extra och aldrig ter sig monotona. Men idag så är det lugnt och skönt och jag lägger jag ut sista videon från showen ”Saint Valentin” och det är HELA SHOWEN som jag bjuder på. Så när du har en timme och en kvart till förfogande, så slå dig ner och lyssna.

Vi hörs i morgon!

mio

Early bird

C'est la vie, Qui

Jag är som mest produktiv på morgonen, det har jag alltid vart. Även om jag vart på gala-middag dagen innan så är jag uppe vid sexsnåret och kör igång. Det blir 14 lunchlådor av något som skulle kunna kallas ”korv & grönsaks-låda” Ja Coop har haft medlems-rea på korv och i kylen har morötterna och potatisen börjat mjukna och behöver användas. Lök, persilja, vitlök – det här blir gott! Redan vid 09.00 är jag på väg till gymet, ja jag har försummat kroppen i samband med att föreställningen tagit all extra kraft. Men nu då den är över är det dags att vända om.

På kvällen sover jag i teve-soffan. Jag tror det är en spännande serie som pågår…

mio

En söndag med ljusglimtar (trots svullen mage)

C'est la vie, Qui

Det är galet fint väder och jag och Chaka-L går runt fjärden redan vid 08:00 denna söndag. Njut, njut säger jag till mig själv och väljer bort solglasögon bara för att få maximalt med sol. Sedan stundar två timmars repetition av showen och det går rätt bra även om jag är märkt av min matförgiftning. Magen min är super-svullen, öm och står rakt ut/ tur att showens outfit är rymlig.

Jag lagar ”barnmat” till mig själv som lunch. Vit fisk, ris, koriander och typ inga kryddor allt. Allt för att lugna systemet. Dagens ljusglimt är just ljusglimtarna. Solen som börjat värma och de långa och varma solpelarna som bryter fram på parketten. Eftermiddagen kommer med inga förpliktelser och jag känner mig nästan syndigt overksam. Njut av er söndag. Amen

mio

En sorts superhjälte

C'est la vie, Merde

Ja jag är hemma, lätt decimerad efter en mat-incident. Vad har hänt undrar ni? JO på Kastrup (mellanlandning) slängde jag i mig en macka från ett stånd och det skulle jag inte ha gjort.

Jag är nämligen känd för att reagera OMEDELBART på besudlat mat och jag hann bara sätta mig på planet innan febern slog an. Sedan tillbringade jag både resan till Stockholm och den till Luleå på toaletten. När jag väl fått ut alla bakterier (tvåvägs-lösning) så bedarrade det hela och väl hemma i Luleå drack jag två liter vatten och slocknade. Lite liten, lite svag, men jag kämpar vidare som den superhjälte jag är.

mio

Och kvar finns…

C'est la vie, Team Evanne

Tisdag. Alla barn och barnbarn har lämnat oss och kvar finns bara minnena av denna storslagna lång-weekend. Nej men just det, det finns mer än minnen. Jag går igenom teckningarna som barnen gjort till mig. Ååå.

Min far och jag hade inte mycket gemensamt – men det var vid penslarna, kritorna som vi fann varandra. I timmar målade vi sida vid sida och trots att det inte sas så mycket så byggdes ändå något upp i den stillheten. Ett sorts band.

Jag älskar bilderna och jag älskar minnena av både far och av denna helg. Amen

mio

Rivierans gullungar

C'est la vie, La France

Två av barnbarnen har ju fyllt år typ samtidigt som mig och idag tar vi dem till ett enormt leksasksvaruhus där de själva får välja sina presenter. Hubere nöjer sig med ett svärd med tillhörande sköld medan Frances väljer ut en sjörövarkostym. Sedan blir det fika på stan innan vi går ner till havet.

Allt är frid och fröjd till att börja med och vi kastar sten i vågorna. MEN havet är oberäkneligt och hipsvips så kastas en våg upp och vi blir alla lite blöta. Men Hubere blir genomblöt och otröstlig. Så kan livet också vara och lunchplaner omkullkastas och vi får dela på oss för att fixa torra kläder och trösta.

På kvällen så lagar Aidan (som är kock) en brakmiddag till oss och vi får då samlas mangrant/ kvinnogrant runt det stora bordet. Vågornas spratt har bedarrat och nu fajtas riddare mot pirater. Amen.

mio

Rapid-torsdag

C'est la vie, Couch life

Redan torsdag? Den här veckan går i rapidfart. Min pt är sjuk denna morgon men jag bestämmer mig att gå dit ändå för att försöka fräta bort lite av festandet som jag tycker satt sig i kroppen. Jobb jobb, matlagning – soffan väntar med serien ”Lockerbie”