Med sen-hösten kommer både soppluncher, värmeljus och soffhäng.
Vår soffa får en november-uppdatering och själva sitt-dynorna får en ny grön kulört. Turkost och brunt har ju vart mina trogna färg-följeslagare men helt plötsligt har jag börja sukta efter grönt. Är det normalt? Är det för att jag är gammal? Hur som helst är soffan superskön och ett stort plus är det höga ryggstödet. Designers som kommer med små bulliga 2 dm höga ryggstöd borde får sparken. Amen.
Jag tror jag ska döpa denna vecka till min segaste hittills. Nej det rör sig inte om min jobb-aktivitet, för där har allt tuffat på. MEN det är efter jobbet, efter gymet som allt har blivit så mycket tröttare.
”Tröttare kan ingen vara än Guds lilla queen av drama” (jag borde bli poet)
Men jag överlämnar mig till soffan, till sängen, till thé och en ny bok, ja just nu har jag börjat med den prisade ”Mina vänner” av Fredrik Backman.
Vad bottnar då denna trötthet i? Är det för att jag lämnat alkoholen bakom mig i Nice, är det för väderomslaget, för mörkret, för snön? Det är ingen som svara men jag ska nog gå och köpa mig D-vitamin i morgon. Amen.
Organisation. Det brukar hjälpa mig då jag känner mig splittrad. Ja jag har ännu en fot i soliga Nice och den andra på en isbeklädd väg i Luleå.
Jag börjar i ottan med kylen och tar ut allt och skurar varje hyllplan. Sedan slänger jag de konserver som passerat bäst-före-datum och rör ihop kompotter av sylt-slattar till en ny sylt-mix. Det känns med ens stabilare och jag går till jobbet och betalar räkningar och räknar dagskassor. Ytterligare en tyngd släpper. Jag betalar till slut mina egna skulder (Herre Gud vad pengar det gick på semestern!) och skriver scen 2 till den kommande showen. Med ens känner jag mig lätt som en fjäder och det är nu dags för att skapa en middag och se ”Sveriges Mästerkock” I morgon börjar jag om att jobba. Amen.
Jag är fortfarande lätt decimerad efter att ha blivit besudlad vid något som kan tänkas bara början till en förkylning. Nu är goda råd dyra och det gäller att ta hand om sig. Jag avbokar alla kvällsaktivieter, smäller i mig vitaminer och allehanda naturmediciner (typ Röd Solhatt) för att mota Olle i grind. Nu ligger jag med min Led-mask och vilar mig samtidigt som jag får en kollagen-boost.
En arbetsdag kvar innan semestern!
Jag tror inte bara det är hösten, mörkret och regnet som gör det – nej kroppen vill också på egen hand ändra sin rytm. Ökad träning, ökad sömn och vila är oktobers nya kapitel.
När kroppen är adrenalinfylld så måste man yin&yanga sig en smula och idag testar jag slå på 15 minuters meditation i hörlurarna. Jag vet inte om jag mediterar eller sover men jag känner mig väldigt utvilad efteråt.
Jag lägger mig redan 22:00 och tvingar mig att ligga kvar i sängen så länge som möjligt även om det spritter i tårna så där vid 05:30. Otippat nog så funkar det även om jag inte somnar om. Jag dagdrömmer mig istället fram till det är dags för morgonpromenaden. Ett nytt och spännande kapitel med andra ord.
Vi har nu klivit in i Oktober och jag är liksom inte färdig med vår praktfulla höst. Än går jag runt vår fjärd utan vantar, ännu brinner bladen likt guld på våra träd. Men jag känner det i lilltån. En storm är på väg. En storm som ska röva bort allt guld och vår höst. Jag bävar.
Tråkiga tisdags-saker att träna är = benen. För mig iallafall. Men idag tar jag ta i det hela och ger mig i kast med ett utdraget benpass. I öronen (som distraktion för det tråkiga) har jag ljudboken ”Slutet var bara början” av Anders Nilsson (Boken omnämns med lite priser, men jag vet inte… ) Jag är lite besviken på böcker på sistone. Är det jag? Är det något fel på mig? Sist köpte jag boken ”Air” men det känns som om den svävade mellan en urtråkigt vardag och ett spännande lajv-fantasy-liv. Borde jag recensera böcker? Mest troligt inte. Jag borde träna mina ben istället. Dagens insikt typ…
Låt helgen börja! Ja efter jobbet så bjuder Zeb ut mig och bonusbarnet Musse på Nooris. Denna restaurang är ett kvarters-krogs-aktigt ställe som lockar en väldigt blandad kundkrets/ billig mat – och där sitter vi och inviger helgen. Vad väntar? Ja jag jobbar ensam på salongen i morgon men på kvällen så kommer Chaka-L över och så får vi se vad som kan hända.
PS: Jag tror inte jag gått vidare i kompositörstävlningen ”P4 nästa stjärna” men jag har fortfarande en liten chans. Ja de har avslöjat 1 av de 3 finalisterna nu och jag säger ett stort grattis till Ingá Máiiá Blind!
Det är dags att åka hem nu. Moi, Zeb och bonusbarnet Musse. Det är tid att lämna skuggan på 27 grader, stranden och ostronen och framför oss väntar Sverige med hösten.
Det är svårt att välja highlights från resan, för allt färgas liksom fantastiskt av det azurblå vattnet.
Resan hem går bra men pga det inte är högsäsong blir flighten via Oslo – Stockholm – Luleå. Det tar lite tid och gull-Chaka-L hämtar upp oss på Luleå Airport. Nu väntar svångremmen och arbete.
