Vi tar ikapp

Idag fortsätter vi med att bonda med våra barnbarn och språket mellan oss flyter på bra även om jag fläckvis har ett förståelse-bortfall. Vi promenerar runt i denna vackra stad Stavanger och solen lyser hoppfullt på oss även om vindarna är lite bistra. Det blir lunch på stan och sedan hem för PRESENTUTDELNING. Ja jag och Zeb försöker ta ikapp för förlorad tid och vi handlar, lagar mat och klipper hår och försöker inbilla oss att vi bor nästgårds och att vi alltid kommer att få snusa på dessa helt underbara barnbarn. Amen.

Den förrädiska kläm-månaden

Det är en förrädiskt kläm-månad vi lever i. Ännu strålar en listig morgonsol och bländar en i underbara färger, men på din morgon-promenad så förbannar du dina tunna handskar och din nya dunjacka från Peak Performance som visar sig vara iskall i sömmarna. Det är minus 14 grader denna morgon och min fråga är – är det för tidigt att börja längta tills våren?

Spiderman-stark

Det är blott torsdag och ska jag vara helt ärlig så har det känns som fredag hela veckan. Jag vet inte vad som står på men jag har liksom inte hunnit rota mig i vardagen ännu efter vår vidlyftiga Kaliforniska resa.

Men jag pinnar på med jobb, med gym. Med Amorandas pt-gym-klasser, med barnbarns-vakt och gastronomiska fröjder.

Det låter som om jag har fullt upp förstår jag men ni ska veta att jag är stark. Spiderman-stark. Håll ut – i morgon är det fredag på rikt!

Mió Evanne Spiderman

Inför Kung Bores entré

En måndag i sista suckarnas oktober. Ja hösten vet att det är dags att ge upp här i Norrbotten och gräset blir till diamant och en hinna av glas har lagt sig på fjärden.

Vi rustar med värmeljus, snittblommor, plädar och doftljus för att liksom hem-bona till det på bästa sätt. Hillbilly kläderna jag köpt i Amerikat kommer väl till användning och jag är redo för Kung Bores entré.

Eller är vi? Fuck vinterdäcken måste på!!!

Tummen upp & ner

I veckan har jag inte bara gett internet-tummen upp för de ”Iranska kvinnornas kamp”, för ”män som dansar pardans” och ”blomster-arrangemang”, nej jag har även blivit en grinig gubbe och gett tummen ner.

1: Kanye West (Ye) har fallit snabbare och hårdare än Lucifer från himmelriket denna vecka. INGEN vill ha med honom att göra (förutom nazisterna som nu plötsligt älskar sin första svarta man, då Ye kommit ut som antisemit) Adidas, Balenciaga bryter med honom och ingen mindre än Gunilla Persson vill stämma honom. Tummen ner!

2: Ulrika Jonsson får mig att snarka. ÅTERIGEN en intervju då hon pratar om sin höga sexdrift och hur uppfriskande det är med yngre män. Snälla vänd på det och tänk vad äckligt det hade vart om en man pratade om hur läckert det var att ligga med 20 år yngre tjejer. Tummen ner!

3: SD. Jag ger dem inte bara tummen ner, nej jag ger dem hela fuck-fingret (det ger jag även alla er som röstat på dem) Rebecca Ädel (SD-topp i Nynäshamn) får avgå då hon liksom många av sina partikamrater visar sig vara = NAZIST. Hon har skrivit om ”rasblandningens ofrånkomliga defekter”, använder n-ordet flitigt, välkomnar en ny Hitler och beskriver sig själv som nationalsocialist. Rebecca jobbar som lärare i Nynäshamn och jag hoppas skolan inte bara ger henne fingret utan även en sparken.

Nu är det helg. Jag fyller på mitt glas med Champagne och försöker att tänka på något som får tummen att resa sig uppåt.

En klapp på axeln

Ibland ska man ge sig själv en klapp på axeln och idag är en sådan dag. Har sedan hemkomst vart spik nykter, tränat 4 pass, skippat kvälls-fike-chips samt ätit balanserade och måttliga portioner. Jag gör nu en paus så ni hinner applådera.

Snart är de ”det lilla extra” som mina två Amerika-veckorna adderat spårlöst borta och jag är åter på banan. PS: Kom ihåg att det är det regelbundna livet som ger resultat. Amen.

Mió Evanne