Det föränderliga livet

Livet växlar och med det – mötesplatserna. Jag minns att det fanns en tid då mina vänner kom hem till mig på en kopp thé om kvällarna, efter det att jag lagt barnen ( Vi pratar om början på 90-talet)

Det fanns också en tid då jag och mina vänner samlades på stans hippaste ställe (Pimpinella) för att RÖKA och nu är vi 10 år senare. Jag skäms när jag skriver det, men så var det och cigaretten hette Camel extra light och jag förväntade mig att bli smal av den.

Ytterligare 10 år framåt så hängde vi mycket på barer och drack drinkar med våra kompisar. Så här långt i min bekännelse så känns det ju som om det går utför…

2022. Denna morgon. Kristo är där, Chrystella är där. Amanda från jobbet är det. Ja gymet har blivit en samlingspunkt för mina vänner och vi jobbar hårt för att bli långlivade och starka. (PS: vi dricker vin också…)

Energi & utmattning

Press play! Idag får jag mycket energi och den blir mig också fråntagen. Men vi börjar från den goda sidan då vi satt spelreglerna att 07.30 är det ”upp och hoppa” för att därefter frukost-lös bege sig ut på 60 minuters pt-pass.

Det är inte lätt att vara autist men redan så här dag två är det mindre knorr runt de nya reglerna. Idag kör vi löpning. Vi power-går ett kvarter, vi springer nästa/ repeat – och detta är Amorandas första löpnings-pass! Hurra.

Frukost och sedan 45 minuter hård spinning för mig och Zeb.

Sedan kommer dräneringen. Shopping. Efter förmiddagen känns den som ett straff, men jag härdar ut och följer vår dotter runt på stadens affärer. Om hon köper något = JA!

Rimfrost i skägget och skakiga armar

Det är mitt i veckan och vinterparadiset Luleå bjuder på hela minus 24 grader. Men jag är inte bara söt, nej jag är streetsmart också. På mitt huvud har jag TVÅ TOPPELUVOR, jag har TVÅ dunjackor (min höst-dunjacka rymdes alldeles perfekt under vinter-dunjackan) och så täckbyxorna såklart. Är man så väldressad som jag så kan den dagliga morgonturen på 45 minuter INTE slopas.

Efter jobbet blir det 60 minuters egen träning och idag försöker jag återkalla muskelminnen från min yoga-era. Det känns vingligt de tre första försöken men på det fjärde så sitter det rätt bra även om jag är rätt trött i vänster arm och axel. Tjoho!

PS: Ikväll blir det ”Sveriges Mästerkock” – ja ni följer väl? Vem är er favorit?

Allmänt skitväder med påföljande lyxkväll

Idag är det ett sånt här väder, allmänt kallat skitväder. Det är bara minus 6 grader, men (enligt min app) det ska kännas som 16. Efter jobbet, efter pt-passet med Amoranda så bjuder vi in Chrystella in i värmen. Ja jag har förberett fin-vin, fin-kött och en potatis & palsernacke-låda = mmm.

Hoppas ni får en mysig fredag ni också. Sänder er en värmande kram!

På rätta vägar

Ett tips jag vill dela med mig är att vara noggrann med vilka vänner du väljer att ha nära dig, ja man blir lik de man umgås med. Man kan ha vänner av olika slag ja en del tar med en på äventyr ut i världen andra delar man tankar med, men välj med kärlek och omsorg.

Zeb ser på en ny teveserie (Men of West Hollywood) och efter 5 minuter vet jag att den är skadlig för mig. Jag ser heller inte skräck för jag är rädd om min skönhetssömn, lyssnar inte heller på allt för stressig musik (behöver frid samt att sänka mitt blodtryck)

Vi behöver alla olika saker och det finns givetvis ingen universalregel på vad som är rätt och fel. Men försök att komma underfund med vad som leder just dig på rätta vägar. Amen.

En stigande sol

Vintern kommer åter och temperaturen sjunker till nästan 20 grader. Det gör ingenting för i kompensation så stiger solen allt stadigare på himlen och det är en fröjd att ta sin dagliga tur runt sjön.

Jag oroar mig lite för helgens resa till Norge då omicron verkar köra ett bowling-race över Sverige. Samtliga frisörer (utom jag) har idag stannat hemma pga förkylnings-symtom. Bu! Nåväl när man väl blivit golvad så är det väl bara att resa på sig och förhoppningsvis är just detta det sista vi hör om Covid.

Nej nu mina kära läsare kommer solen och allt vänder. Allt ska bli bra och vi ska åter få njuta av alla möten som hägrar här framöver. Amen.

I väntan på skuggan

Det är torsdag och min sista kund avbokar sig, är det kanhända omicron? Runt omkring oss svävar denna olyckliga ande som tydligt dömt oss alla till underkastelse och modstulet är det väl bara att invänta denna farsot.
Men istället för att rädslas så utnyttjar jag min eftermiddag med att laga festmiddag, ja snart kommer Amoranda, Aidan och pojkarna hem till oss. Tjoho!

Kråk-kluster & den annalkande döden

Det är då jag på min promenad passerar kyrkogården som jag tittar upp och blir stående. I de enorma björkarna som svajar över gravstenarna, så sitter kråkor i stora kluster. De gungar lite sorgligt fram och tillbaka och jag få för mig att de är själar som inte kunnat släppa taget, som blickar ner på sina gravar och som saknar den kropp som en gång var deras.

Min mor sa i helgen att hon hade max fyra år kvar att leva (I vår familj är vi inte rädda för detta samtalsämne) men att hon redan nu var redo och kände frid över det som väntade.

Nej mor kommer inte att svaja i några trädtoppar och våndas avskedet, nej hon kommer att flyga så fort det går upp till far och till det paradis hon vet kommer att öppna sig.