Kategori: C’est la vie

mio

Med skallrande tänder

C'est la vie

Jag tror det var barock-konsertens fel, men att sitta i en iskall lokal i blott en T-shirt (de andra besökarna visste mer än oss och hade jacka på sig) har sina konsekvenser.

Jag känner mig decimerad och lite snörvliga (inte att förväxla med Coronans torr-host-attacker) och tar denna måndag kväll i med ALLT jag kan finna.

Echinaforce, vitlök, ingefära, honung, resorb, ipren, nezeril, värmekudde, vitamin-dryck och HBO.

Egentligen vill jag krypa ner invid min varme man och får värme och tröst men han är fortfarande i Nice. Be till vår skapare att jag i morgon vaknar upp som en ny, alert varelse och att detta rinner av mig lika fort som det anlände.

mio

Get well soon

C'est la vie

Runt om mig insjuknar mängder av människor i någon form av förkylning (är det Corona, men vi vet bara inte om det?) På mitt gym så saknas instruktörer till passen och på mitt jobb saknas frisörer. De senaste 23 åren så har jag bara varit sjuk en och en halv dag (då jag fick bursit i armbågen och inte kunde lyfta armen) men annars så puttrar jag på alldeles utomordentligt.

Som egen företagare är det ju inte läge att fundera på att man känner sig liiite sjuk, nej hemma stannar man om man fått feber eller magsjuka eller om man på något sätt kan smitta sina kunder.

Hur gör jag för att hålla mig frisk undrar ni? Först och främst är alla kroppar unika och det som funkar för mig kanske inte passar lika bra för alla. MEN jag vill bara börja med att säga att RÖR på er. Fem gånger i veckan vill jag se er i någon form av pulshöjande aktivitet och det kan röra sig om en raskt promenad. Denna aktivitet bör hålla på i 45-60 minuter och det här är grunden för hälsa (och välgång)

Känner ni att något är på gång i kroppen, så mota Olle i grind. Esberitox (hälsokosten) funkar fint för mig, även riven ingefära och honung i en kopp té. Avsluta även din morgondusch med 15 sekunder iskallt vatten, ja det sätter sprätt på hela immunförsvaret.

Sov. Drick vatten. Krya på dig.

mio

Dagens frågeställning

C'est la vie

Ibland, typ nu – tar jag mig på pulsen och ställer samma fråga som till glaset. Är jag halvfull eller halvtom?

PS: Halvfull låter lite suspekt då det kan indikera på ett alkoholintag, men om sanningen ska fram så är det nog dessa helg-promillen som fött denna dystra tankesätt i mitt huvud.

Poängen med detta ordsnirklande är ju att man ska skilja pessimisten från optimisten och att jag käckt ska ropa just ”halvfull”. Men jag vet inte… Eller en sak vet jag dock, att jag måste ta bättre hand om mig/ om oss så att jag inte blir en urlakad bedagad pessimist.

Måndagen är över och jag lever. Tisdag – kom med kärlek och energi!

mio

Hemfärden

C'est la vie

Vi lämnar Stockholm bakom oss och flyger hem till snön i norr. Bakom oss lämnar vi vänner, gårdagens fantastiska värdfolk Anna-Mi och Andres, samt tre gym-timmar och diverse barhäng.

Med i bagaget hem är inte bara en kurs, en sprudlande helg – nej med följer också en sors urlakning. Ja det tär på krafterna att vara en party-pojke.

Just nu snurrar tvättmaskinen och vi förbereder oss både mentalt och rent praktiskt inför kommande vecka. Aha, ett nytt avsnitt av Project Runway säsong 17 har just släppts och kvällens soffhäng är räddad. Amen.

https://www.instagram.com/p/B8mnWccHWU_/
mio

Ett kommunikations-konstaterande

C'est la vie

På gymet idag så gör jag ett kommunikations-konstaterande. Jag får för mig att jag ska peppa en av mina med-gymnaster, ja en kille verkar alltid träna samma tid som jag. Det är bara det att mina lovord går honom förbi, för han har små hörlurar intryckta i öronen och hör inte alls.

Ibland har jag själv använt hörlurar för att få vara i fred, för att skapa mig en lugn sfär. Men samtidigt är ju värden väldigt spännande, ja i morse hörde jag vår-fåglar kvittra och nu pratar i februari i Luleå!!

I bastun invid mig sitter en ung man och det bubblar av ungdom och nyfikenhet i honom. Han frågar vetgirigt om jag har fru och barn och jag svävar lite på detta och säger att jag har familj med både barn och barnbarn. Han ursäktar sig över en fråga han ska ställa och klämmer sedan fram med ”skulle du kunna övningsköra med mig?”

Det visar sig att ynglingen inte har någon mamma eller pappa och han som ensamkommande flyktingbarn nu bott här i fem år, har uppehållstillstånd och pluggar på gymnasiet här i stan. Jag förklarar att jag inte har något tillstånd att övningsköra men önskar honom ändå lycka till med både studier och körkortet.

Då jag traskar hem så känner jag en tacksamhet för dessa otippade stunder som annars skulle ha gått mig förbi om öronen vart stängda.

mio

Omgruppering

Bric-a-brac, C'est la vie

Ni som är trogna Mon-ami-Mió-följare vet att jag så där i början av december var tvungen att deleta hela min blogg, då TT-Nyhetsbyrå lagt ut ”sök-våra-bilder-bland-bloggare” på entreprenad. De som då använt sig av en bild (typ jag, i form av en bild från Melodifestivalen) fick därefter en saftig räkning. Eftersom jag inte har råd att betala tio års snodda bloggbilder så fanns det ingen utväg annat än att slänga allt och börja om från början.

MEN det stannade tyvärr inte där, nej trots att jag betalade mina böter (med mycket tack från er som pytsade in) så visade det sig att de hade skärmdumpat fler inlägg – och igår så dök nästa räkning upp. Det var då bästa att ta det säkra före det osäkra och radera alla ”dagens ord” (ja någon har kanske tagit bilden på detta?) och alla gif-ar. BU.

Så här står jag på ny kula. Skälvande inför ankommande räkningar och med en blogg som inte kan luta sig tillbaka på andra bilder än dem jag tagit eller designat själv. Dubbel-bu. Men jag laddar om. Som jag alltid gör. Omgrupperar och kör.

PS: Läs mer info om det hela under kommentarer…