Och så händer det igen. En förledd ynkrygg inbillar sig att det finns en Gud som vill att man ska skära huvudet av någon annan. Denna gång blott 10 minuter från vår lägenhet i Frankrike.
Jag sörjer för de tre som fick sätta livet till och för deras familjer – och jag bävar för de stundande konsekvenserna.
Tror i min enfald att lyckan är gjord då jag hittar en UNDERBAR track-suit från Kenzo. Det är bara det att de inte kan hitta byxorna i rätt storlek. De finns någonstans i affären men ingen vet var… Kanske är de undanstoppade i någon låda, kanske har någon snott dem men något köp blir det inte. Jag har dock lämnat min adress ifall de dyker fram. Visst är den vacker?
Det är tänkt att vi ska ha en sista baddag men havet har brusat till sig och vågor kastar sig upp på hela stranden och gör det omöjligt att hitta en plats i solen.
Nu är det inte synd om oss för staden Nice har mycket att bjuda på och vi traskar runt och njuter av solen. Sen går vi hem och påbörjar ihoppackningen för resan hem.
Vi seatar oss och jag känner för första gången att jag inte är redo att åka hem ännu, nej jag vill stanna.
Men så är livet, man får inte alltid som man vill utan man får göra det bästa av de dagar man fått till förfogande.
Det är dagen då kvartetten blir duett och Jossie och Chaka-L sätter sig på tunnelbanan till Terminal 2 och flyger hem till Sverige.
Frankrike hade utlovat hällregn men av det syns inte en droppe. Ovana med att vara blott två, tågar vi ner på stranden och tar fram våra böcker.
Det märks att turistsäsongen tog slut i helgen som var, för nu är vi blott ett tiotal som njuter av det sköna Medelhavet.
Nu är både motionsdagarna och sötebrödsdagarna över och nu stundar lite franskt vardagsliv. Ja jag ser fram emot det också. Det är 23 grader i skuggan på dagarna och typ 13 på nätterna = superskönt. Au revoir!
Dagens första pass är 10 km löpning. Vädret är utsökt och vid 07.30 är temperaturen bara 15 grader. Det går som en dans och Nice vaknar till liv.
12.30, uppe på berget, med utsikt över hela Nice- så möter vår Pt Michael upp vår träningstrupp. Zeb har sagt att han ska ta i med hårdhandskarna och dagens tema är cardioboxning.
Vi är lite märkta av gårdagens pass med Marine, men det hindrar oss inte att ta i allt vad vi kan.
Planen var att även köra ett yogapass denna dag, men vi liksom stapplar ner till stranden och bestämmer oss för att detta räcker för idag.
Bra jobbat allihopa, i morgon kör vi igen!
Vi reser på fitnessresa! Ja jag plockar först upp Jossi 06.45, kör till Luleå Airport (Zeb är med såklart) för att sedan stråla samman med Chaka-L på en champangelunch i Köpenhamn!
Sedan går flyget vidare ner till den franska Rivieran och där väntar solen och värmen på oss. Det här är ju dagen innan den stora fitnessen ska börja, så vi unnar oss både pizza och rosé. Men då det är dags att gå och sova så vaknar ändå tränings-längtan i oss och vi kör ett litet kvällspass.
Fredag och jag jobbar på som bara den. Det är liksom finalen för i morgon börjar min sista del av semestern. Jag har liksom aldrig haft sex veckor semester på raken utan vi puttrar ut dem lite här och där.
I morgon åker vi hem till vårt andra hem och med oss har vi Jossie och Chaka-L. Det hela började med att vi var bokade på en ultra-tränings-resa till Kroatien som sedan Coronan satte stopp för. Utan att deppa så bokade vi om resan till Nice och fyllde på med gym, crossfit, spinning osv.
MEN idag kom beskedet att man i Frankrike stänger alla gym pga en ny Covid-19-våg.
Well. Mer ost och vin till folket då…
Det är klart att jag visste att denna dagen förr eller senare skulle dyka upp – men nu är den här och det är alltså sista dagen i vårt andra hem i Nice. Bad sätts i fokus och vi klämmer ändå in ett spinningpass mitt på dagen.
Nu kvarstår storstädning samt att köpa (världens godaste) hämtpizza och sedan ska vi sitta ute på den magiska balkongen och låtsas som att morgondagen inte existerar. Amen.
Nytt här i Nice är obligatorisk mask mellan 10.00 – 01.00. Det då man är ute och rör sig, men då man väl satt sig på restaurangen/ baren / stranden så kan man ta av dem.
Hur går det då? Tja jag tror att ett munskydd hade kunnat hjälpa till mot spridningen, men då jag ser hur masken till 80% används (dvs fel) så är det inte konstigt att Frankrike rapporterar över 7300 nya Covid-fall bara under fredagen. Man får alltså inte lura i sig att man är säker bara för att masken sitter på, utan man bör även sluta kindpussas.
Norrbotten har visst INGA Covidpatienter som ligger inne just nu, så låt oss hoppas att det håller i sig.
Det är inte som det ser ut, textar jag Malou då hon ger mig bannor då jag skålar på mina sociala medier – nej jag tränar också!
Samtliga dagar innehåller 200 bröst-sims-tag i kombo med att jag varannan dag går på ultra-spinning och varannan dag på gym. Jojo!
Dessutom lagar vi väldigt mycket bra mat (även om det på sociala medier ser ut som om vi äter på restaurang varje dag) och det blir oftast en proteinkälla (kött, fisk eller fågel) med tillhörande sallad. Och visst. Det gör utdelning. Vi drar ihop oss.
Halleluja!
Det är kämpigt att kliva upp 04.30 och att sedan sätta på sig munskyddet och äntra ett plan hem till Nice. MEN då man så där innan lunch möter upp Andy & Joey i vår lägenhet (de har städat superfint och förärat oss både champagne och ett stort fång snittblommor) så känna att underbart igen. De bjuder på lyx-lunch och sedan tar vi en promenad följt av bad.
Andy och Joey har nu varit nere i vår lägenhet i en vecka och är solbrända och utvilade och nu börjar vår tid. Jag har med mig två böcker och ämnar att ta igen mig och bli en riktig semestrare (jag har rätt svårt med det) När den mörka natten kommer så är det fortfarande 26 grader varmt och jag somnar (i en sömn som kommer att vara hela 8 timmar) och njuter av vårt andra vackra hem. Amen
PS: Tack Andy och Joey för att ni skämde bort oss och ett MEGA stort tack Joey för att du lyckades skruva i vår klädgarderob så att den återfick sin stabilitet.
