Bu + bok

En sorgens dag. Mannen med det oranga ansiktet har tagit över USA igen. Trump i väst, Putin i öst och Orbán söderöver. Bu!

Dagen ljusglimt blir min nya bok som jag börjat lyssna på. Det är Chris Whitakers bok ”Mörkrets alla färger” uppläst på ett mycket bra sätt av Christoffer Svensson. Läs den!

Gym-besudling & en annalkande fetischism

Jag är osäker på om kvinnor och män har liknande omklädningsrums-rutiner MEN jag är inte helt komfortabel med männens. A: Somliga använder inte skåpen utan lägger ut metervis med gymkläder på bänkar. B: Somliga duschar inte utan trär sina kläder direkt på sina svettiga kroppar efter passet. C: Somliga RAKAR sig i bastun. D: Somliga filar sina fötter i bastun och dusch. E: Somliga borstar tänderna/ blåser snor/ harklar slem i duschen så att diverse sekret rinner en förbi.

Nu kanske nu undrar hur detta påverkar mig förutom att jag blir psykiskt sjuk? JO nu är det ANDRA gången som jag får fotsvamp, och jag citerar ”Fotsvamp orsakas av trådsvamp som kallas dermatofyter. Svampen trivs i varma och fuktiga utrymmen, till exempel på fuktiga golv eller i svettiga strumpor och täta skor. Det är särskilt lätt att få fotsvamp om du idrottar mycket – svett och mekaniskt slitage gör dig mer sårbar för både svamp och bakterier”

Lösning: Idag tog jag tjuren vid hornen och köpte mig ett par dusch-tofflor. De är sjukt fula MEN jag ska säga till alla att de är av märket Gaultier. PS: Det finns en stark kur på apoteket som gör att fotsvampen försvinner på blott EN behandling så nu räknar jag med att jag aldrig kommer att få det igen. PS2: OMG – Det kändes konstigt att duscha naken i ett par skor. Nästan som om det är på väg att bli en fetischism. PS3: Låt oss hoppas att det är nyhetens behag.

Ett intermezzo

Idag är andra gången denna vecka som jag är med och räddar livet på en person. Denna gång tillsammans med Zeb och Kristo som jag filmat här invid, en timme innan själva intermezzot.
Vi har gått ner tidigt på stranden och vi kastar oss i det turkosa havet vars vågor sakta men säkert byggs upp. Det finns inga badvakter under denna säsong och inga flaggor hissas. Så här i efterhand förstår jag att röd flagg skulle ha vart hissad.

Jag gör kullerbyttor av vågorna innan vi anfådda tar oss i land. Ute i havet ligger en man och simmar ryggsim och vi säger att ”han njuter verkligen av livet”. Det gör han inte. Han kämpar för sitt liv. Vi hör honom ropa ”Magic” men det är fel, han ropar på sin flickvän Maggie som försöker trotsa vågorna och ta sig ut till honom. Hon når honom inte och nåt är fel och hon simmar mot land. Jag tror först att Maggie fått en kallsup men sen står det klart att det är hennes pojkvän som är i fara.

Zeb kastar sig ut och och ropar med sig mig och Kristo. Mannen ligger typ 50 meter ut och på något sätt så tar vi oss igenom våg-barriären och är framme vid honom. Han är knappt vid medvetande. Zeb gör upp planen och vi tar honom under var sin arm och simmar. Då någon blir för trött byter den tredje av.

Det tar lång tid att ta sig mot land för vågorna är nu så stora. Då vi närmar oss våg-barriären säger Zeb till den unge mannen att ”nu kommer den svåra delen och att han måste slappna av. Vi gungar fram och tillbaka med denna livlösa kropp innan vi slutligen tar oss in mot stranden. Där möter några andra män upp och drar upp honom på land. Både han och hans flickvän är i chock och någon ringer efter en ambulans. Vi har räddat en man från döden och själva skakar vi av denna nära-döden-upplevelsen.

Plötsligt händer det

Jag är på väg hem från gymet. Jag står vid ett övergångsställe och väntar på grönt. En kvinna kliver ut en meter framför mig på vägen och kollar sin telefon. En buss dyker upp som från ingenstans och kör rakt mot kvinnan och tutar. Instinktivt tar jag tag i kragen på hennes jacka och drar henne tillbaka. Hon blir rädd och skriker allt vad hon kan och vänder sig om mot mig och försöker bli fri. Jag släpper henne inte och bussen passerar. Jag säger först ingenting för min franska är bortblåst, men hon ser att vi är lika skräckslagna båda två. ”Bussen” säger jag plötsligt på svenska och eftersom det heter ”Le bus” på franska så förstår hon plötsligt händelseförloppet och upprepar panikartat ”merci, merci, merci”.