Kategori: Mon Dieu
Utflykter till det okända
Eftersom jag kommer från frimicklarna så är barndop och konfirmation något helt okänt för mig. Med andra ord – rätt spännande. Tänk att föräldrar låter sitt barns huvud blötas medan man ger dem ett namn och samtidigt lovar att uppfostra dem enligt den heliga skriften. SEN – att dessa barn sedan som tonåringar bekräftar barndopet. Helt fantastiskt! Trodde på något sätt att detta dött ut, men icke det.
Kyrkan i Piteå (där min mans systers barnbarn är iklädd den vita dräkten) är full av släktingar. De glömmer att dela ut psalmböcker så kyrkan (förutom kantorn) är helt tyst vid sångstunderna. Jag googlar dock psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” och klämmer i för Guds skull som kompensation. Det är bra resonans i kyrkan under duetten mellan mig och kantorn. Ett barn stirrar på mig. En ogudakting med största sannorlikhet.

Som final så samlas en inre krets för lunch och fika. Man lämnar presenter på ett bord och det vilar något fint över det hela. Av och till är det bra att göra utflykter till det okända. Det okända blir känt och man blir en erfarenhet rikare. Amen.
Samantha Jones
Nja. Jag kan inte säga att mitt köttfärs-ansikte lugnat ner sig efter min Co2-behandling, men fin blir jag nog. Men när? Man kan dessutom inte sminka över den framkallade hudömsningen utan man får vacker vänta på att bli vacker. Den som väntar på nåt gott…
Zeb hävdar att jag ser ut som Freddie Krueger, medan Åsa P – som Samantha Jones (då hon gjorde syrabehandling) i Sex in the City.
Jag väljer att tro på Åsa P.
