Att kasta mor under bussen

Jag går på en butik i stan och frågar vart i affären jag hittar en TELEFONSVARE. Flickan fnittrar till och säger att det var länge sedan de hade dessa på lager. Förläget stövlar jag vidare, ja jag orkar inte berätta hur det ligger till – men för er gör jag det. På salongen hinner vi inte alltid ta alla samtal och då har Telia gett en den möjligheten att via *133# ha ett meddelande MEN nu har de tagit bort den tjänsten. BU. Jag går vidare på nästa (och vår stads sista chans till teknisk utrustning) affär och denna gång är jag beredd.

– Hej hej. MIN MAMMA har bett mig köpa henne en telefonsvarare. Har ni en sådan? Mannen skrattar till och ber mig berätta för min mor att sådana inte längre finns. Jag nickar och går hem. OMG jag har slängt mamma under bussen!

A: I och med att Telia slutat med denna tjänst så misstänker jag att telefonsvare kan komma att göra ett återtåg.
B: Jag hittar en begagnad Doro Telefonsvare på Tradera som jag köper. Slutet gott.

Den sista dagen

Sista dagen här i Nice och vi passar på att gå runt i vår vackra stad och supa in lukten, färgerna och värmen. Vid Massena-torget gör dock vi en liten anhalt för en sista shopping.

När kvällen kommer så är vi båda lite solsvedda och vi väntar in finalen på vår resa. Från kristall-krone-affären kommer då slutligen ägaren och hjälper oss att sätta denna Baccarat-kreation på plats. Ja elektrikern har ännu inte hunnit komma, det blir i mars då vi är här nästa gång, men redan nu känner vi oss så nöjda och glada. Se så fint det blev!

Kära Nice, kära sommar-våning – tack för dessa två UNDERBARA veckor fyllda av vänner, sol, bad, vin, mat, motion och så slutligen kristall. Kan man ha det bättre? I morgon flyger vi åter mot norr och jag hör att ett härligt mörker och en snötäcke väntar oss. Vi är redo!

Mió Evanne