Kategori: Rainbow

mio

Turning 45/ Bed med mig

Amour, Beauté, Rainbow

Det är inte bara vår sista hel-dag här nere i Nice, nej min käre make fyller även 45 år. Födelsedagar kan vara ack så underbara att fira MEN jag kan också få en ångest-present-blockering som gör att jag känner mig liten och otillräcklig. Presenten i sig borde ju vid det här laget redan vart inhandlad men jag har liksom inte funnit den. Måste man köpa presenter? Måste man först skriva ett kontrakt där INGEN får köpa present till den andra, ja smädelsen hade ju vart förödande om man fick en själv utan att ha gett en.

Jag avbryter förmiddagens strandhäng och går med panikkänslor till Galerie Layfaytte och BER till Gud att presenten skall uppdaga sig vid första ögonkastet på herravdelningen. Gud hör bön, hör ni det – Gud hör bön. Ja jag finner hans T-shirt vid första anblicken INNAN jag klivit av rulltrappan. Jag boostar det hela med 2 flaskor Champagne från Naturvins-butiken ifall det hela skulle gå fel (vilket det inte gör)

Nu är alltså semestern slut. Typ. Ja i morgon är det semester även om jag sitter på planet hem. Jag vill passa på att tipsa om böckerna jag avklarat under min ledighet. ”Hästpojkarna” och ”De dubbelt så bra”. Det här mina damer och herrar är fantastiska och historiska skildringar om regnbågen och dess prakt och vedermödor som funnits sedan skapelsen. LÄS LÄR!

I båda skildringarna får vi följa två manliga par och jag kan inte mer än tacka Gud (som i rulltrappan) för att vi lever i en tid (dock ack så skör om vi ser på Polen, Ungern, Ryssland & Co) för att jag lever i ett land där jag och 45-åringen kan vara lyckligt gifta.

I Bibeln står det att bön får mång-dubbel effekt om man ber i hop. Ikväll ber jag att all allians med SD och att de homofientliga och rasistiska tendenserna som på vissa håll blivit rumsrena skall förtvina och dö. Be med mig. Amen.

mio

Det var en gång

Rainbow

Jag tror jag minns ögonblicket då min mor innerst inne förstod att jag var homosexuell. Jag var tolv år och förstod det rakt inte själv, inte heller visste jag vad det var för något.
Jag var på väg till skolan och gjorde mig fin framför pigtittaren som stod uppställd på kommoden i hallen på Räfsarstigen 46. Jag borstade håret i min sidbena, smorde på med läppglans (som jag hade övertygat mina föräldrar om att det var som lypsyl) och tittade narcisstiskt in i reflektionen av en pojk som inte riktigt visste vem har var eller höll på att bli.

Jag upptäckte sedan i spegeln att mor (som just då var inne i en frireligiös pik) studerade mitt rörelsemönster mycket noga och hennes röst bytte klang. Jag tror att hon blev rädd som i sin tur gjorde att hon blev arg och hon drog igång en harang om vad Bibeln skrev om högmod. ”Men det är nåt mer…” sa mor och ögonen drog ihop sig och jag kastade mig efter min cykelnyckel och min skolväska och skyndade iväg.

På min cykeltur mot Stadsöskolan lovade jag mig själv att bli listigare och aldrig påkommen då jag höll på med mitt stora intresse (som kom att bli mitt yrke) skönhet. Jag var visserligen rädd för mitt högmod men ännu mer rädd för vad mer som mor anade doldes i mig.

Det har gått många år sen detta hände och nu för tiden är min mor en stor stöttepelare i mitt liv och så stolt över mig. MEN då som nu cyklar pojkar och flickor sin egen snirkliga väg. Rädda och osäkra på vad som spirar i dem – sköra och starka på samma gång.

Låt oss komma ihåg att vara ett stöd för en generation som är på väg. Det som kan verka skrämmande kan i själva verket bara vara början på något alldeles fantastiskt storslaget. Amen.

mio

Strålande Svensk Sommar

Qui, Rainbow

Nej sommaren tar inte slut vara för att man återvänt från den Franska Rivieran. Inte heller flyr den bort för att man åter börjat jobba, nej den liksom tar i med hela sin styrka för att ge oss hopp, glädje och D-vitamin så här i kölvattnet efter Covid.

Efter jobbet så cyklar vi ut på Svartösta Brygga och hoppar i det ljumna havet. Då man kommer upp på bryggan igen så är den ljumna vindar som torkar en och just idag så vill jag aldrig att sommaren ska ta slut. Amen.

PS: Har ni Disney +? Se då (två säsonger) ”Love Victor” en ungdoms-hbtq-serie som får en att tänka tillbaka då man själv var ung. Tänk om såna här serier hade funnits då och om man hade haft någon att identifiera sig med. Grattis alla kids 2021!