Lördagen den 2 September. Det är inte för att jag vill stressa mig själv, men idag vaknar jag ändå med ”det är bara 3 dagar kvar nu”. Hur ska jag husera med tiden? Jag styr stegen mot stranden.

Ibland när man känner att man har ont om tid så ska man göra allt extra sakta. Som att gå riktigt långsamt mot stranden och observera skyltfönstren. Iaktta folket du går förbi och kolla in nya frisyrtips eller stil-tips. Väl nere vid havet (10 minuter) så simmar jag 200 simtag (det har jag gjort varje dag, jag är sträng ibland) och blundar sedan på min handduk och andas in D-vitamin. Hemma i Sverige har hösten kommit för att stanna – så nu gäller det att förbereda sig.

Jag donerar ett par utgångna gympaskor och en emaljgryta till allmänheten (här i Nice ställer man ut allt man inte vill ha på gatan och någon har ALLTID hämta sakerna) och därefter köper vi en ny gryta som är mer passande i storlek samt spanar efter skor (Zeb säger ”nej” till ett par turkos-randiga extravaganta skor vi passerar med förklaringen ”kommer att se desperat ut”. Nåväl jag får leta vidare) Jag är numera brun som en… svårt att säga. I färganalysens tidevarv var jag ”kall” men det är liksom en kall underton med guldiga fräknar över hela mig. Vår mot vinter? (ni som vet, ni vet) Nåväl, ikväll nalkas ny restaurang. Jag är redo för Banh mei