Författare: mio
There is nothing
bob dylan
so stable
as change
Då är man igång
Jaha då är man igång då igen. Jag går upp 05:30 för jag behöver ta en tur runt sjön (för att kontrollera att den finns kvar) för att sedan ta mig an berget av jobbets räkningar som tornat upp. Allt detta behöver göras SAMT ringa Telia som har ”gjort om” vår telefoni. Från och med i höst så slutar Telia med sina koppartrådar och all telefoni går därefter via mobilnummer. Det innebär att du fortfarande kan ringa salongens nummer (0920-10088) bara för att sedan bli omkopplad till ett mobilnummer. Det här har INTE gått lika smidigt som vi var lovade och salongen har inte kunnat ta emot samtal under den senast veckan. Bu! Men på lunchen löser jag det genom att cykla till Telia och få ett nytt sim-kort.
Men jag är glad att sjön finns kvar, att jobbet finns kvar och att min stad finns där och längtar efter sommar. Ta hand om er.
Every day is a chance to begin again.
Don’t focus on the failures of yesterday,
start today with positive thoughts and expectations.
På hemmaplan
Jag är hemma i kylan. Ja det är underligt hur snabbt man ställer om. Men man vänjer sig. Tre dagar från nu så kommer jag att anpassat mig alldeles ypperligt. Vi flög en otippad flight hem. Nice-Göteborg-Luleå. Förutom att planet från Nice var försenade så gick det mycket smidigt. Men nu ska jag tvätta och betala räkningar. Vi hörs i veckan!
Plötsligt händer det
Vår två veckors semester är slut.
Ryggsäcken är packad och snart tar vi spårvagnen mot flygplatsen.
Tack kära semester för att vad du kom med, ja jag ska bevara det i mitt hjärta.
If I had my way,
roald dahl
I’d remove January
from the calendar altogether
and have an extra July instead
Ett två akters hav
Det är sista dagen i Nice och efter ett morgon-spinning-pass så kastar vi oss i det knall-turkosa havet. Idag är det gul flagg (Grön = lugnt, Gul = vågor, ev underströmmar, Röd = badförbud) och vi skrattar då havet tumlar oss i kullerbyttor och man känner sig som barn på nytt. Sången ”Surfin´ U.S.A” spinner runt i mitt huvud. Vi går sedan hem och städar lägenheten inför vår avfärd.
Efter vi är klara så bestämmer vi oss för ett till eftermiddagsdopp och går ner på stranden. Samma hav som på förmiddagen gav oss skratt och bus, tar denna eftermiddag en mans liv. Jag tänker på hans familj och på att de nog undrar vart han är, kanske letar de efter honom. För familjen en tragedi och för oss andra som står där på stranden med en klump av gråt i strupen: en läxa. Vi bestämmer oss för att då vi badar med gul flagg, att den andra alltid från stranden ska se på så att inget händer. Vila i frid okände man.
