Kompisar & zombisar

Det vilar en sort för-vårs-spänning i luften och på salongen är det som om de allra allra första ”blommorna” sticker upp ur snön. Snödroppe och Vintergäck är de mest kända blomster-arterna att dyka upp – men på salongen heter hon Jossie. Min permanent-fingerfärdighet sitter kvar sedan frisörskolan och som i ett trollslag breder lockarna ut sig.

Jossie och jag går långt tillbaka och har många saker gemensamt. En av dem är – zombies!!! Ni har väl alla sett den förträffliga filmen 28 dagar senare? Se trailern här! Men så händer det, en ny ovanlig zombie film dyker upp vid namn ”The Last of Us” och tar mig med storm. Hbo släpper ett avsnitt i veckan och tredje avsnittet har just visats. Det är liksom ett fristående avsnitt mitt i serien och det griper mig med ett järngrepp. Jag hade kunnat se detta avsnitt enbart på bio, ja det är så kraftfullt och jag gråter rätt mycket. Mycket nöje!

Spa & sofftips

En mycket lyckad bild på mig va? Hm. Jobb, gym och sedan: hemmaspa. Ja varför gör man det här så sällan, det går ju ganska fort. Bastu (på gymet) rakning, peeling och en ansiktsmask. Vips känner man sig minst 2 veckor yngre och även redo att gå på middag hos Chaka-L.

PS: Ni har väl sett Fauda på Netflix? Nu har fjärde säsongen släppts och detta är en serie som är galet bra! Börja från början…

En rodnande himmel

Väl åter i vardagen så börjar jag om med mina trogna rutiner. Min morgonpromenad bjuder på himmelsk rodnad och mina steg är lätta och glada. Jobbet går bra och gymet likaså (pilatesklassen är full så jag hamnar på en pulshöjande ”grit” istället) Nyårslöftena vilar över nejden och skohyllan på Inpuls dignar av skor. Tack för idag. Amen

Den sista dagen

Sista dagen här i Nice och vi passar på att gå runt i vår vackra stad och supa in lukten, färgerna och värmen. Vid Massena-torget gör dock vi en liten anhalt för en sista shopping.

När kvällen kommer så är vi båda lite solsvedda och vi väntar in finalen på vår resa. Från kristall-krone-affären kommer då slutligen ägaren och hjälper oss att sätta denna Baccarat-kreation på plats. Ja elektrikern har ännu inte hunnit komma, det blir i mars då vi är här nästa gång, men redan nu känner vi oss så nöjda och glada. Se så fint det blev!

Kära Nice, kära sommar-våning – tack för dessa två UNDERBARA veckor fyllda av vänner, sol, bad, vin, mat, motion och så slutligen kristall. Kan man ha det bättre? I morgon flyger vi åter mot norr och jag hör att ett härligt mörker och en snötäcke väntar oss. Vi är redo!

Mió Evanne

En vidunderlig dag

Och så blir det en sån där vidunderlig dag igen. Man väcks med solsken, men piggnar till med en promenad och sedan försöker vi laga lunch på resterna i kylen (ja hemresan närmar sig)

I dessa juletider så passar det utmärkt att bevista stranden mellan 11 – 14, och på väg ner till stranden så tittar jag in på en salongen och gör studiebesök. Det hela slutar i en klippning och jag blir jättefin.

Från 14 – 16 så passar det utmärkt att njuta av ett glas bubbel på balkongen, ja när solen går ner så blir det lite rått. Men nu har jag gått in för ett blogginlägg samt en powernap och snart ska jag ta itu med köket, ja jag har köpt bio-kyckling till dagens middag. Amen.

Takkronor & teflonmentalitet

Det är dagen efter nyår och jag känner mig lite bedagad, dock inte bakfull. Jag bejakar rastlösheten med att gå på lampjakt. Ja mannen som hade lägenheten innan oss kom på ”den briljanta idén” att sänka takhöjden och montera in massor av spotlight som ger ett djärvt och demoniskt ljus.

Nu ska detta korrigeras med A: en takkrona ovanför matbordet och B: vissa av spotlighten riktas om mot väggar och tavlor. Vad tyckte ni om lampan jag fann? Hela affären är sagolik men vissa av armaturerna är så stora att de går från tak till golv hos oss.

Nu håller vi tummarna att 2023 blir ett fantastiskt år även om en del av mig är så less på regeringen/ SD, Putin, Covid och elpriser (etc etc) att jag utvecklat en sorts teflon-mentalitet. Dyker det upp någon ny farsot eller diktator så är jag rädd för att jag bara kommer att rycka på axlarna och stövla vidare. Ni får hejda mig isåfall.

Från skräddarn till ostbrickan

Dagen börjar med något jag aldrig gjort förut, nämligen med att gå till en skräddare som öppnat i huset invid – och göra en skräddarsydd beställning. Ja jag har alltid önskat mig en kritstrecksrandig kostym och nu är inte bara den på gång, nej den kommer med skjorta och väst.

Det är galet många val man ska göra, allt från vilken skjortkrage, kavajslag, knapp och tyg (etc etc) Men min nyblivna vän guidar mig genom beställningen och nästa gång jag kommer hit så ska den vara klar och jag får iklä mig denna skapelse.

Det är klurigt med gym-personer säger min 55 kg skräddare, ja de kan byta storlek en gång i månaden och jag sneglar ner på en mage som tornat upp av minskad träning och ökat bröd och vin-intag…

När de blivit afton så rustar vi för en apéro (franskt ord för det man stoppar i sig innan middagen) och för ett besök av tre nya vänner. Vi har bullat upp med både Pet nat och med ostbricka och medan vi väntar på främmandet så tar jag er med på husesyn.

Let it snow

Inte många dagar kvar till julafton nu och ännu färre tills julsemestern börjar! Idag rider Kung Bore in med hela sitt följe och med honom följer en snöstorm som lägger sig som kristall under hans slädes medar.

Jag har just investerat i snö-däck på min cykel men det känns knaggligt och ovant att cykla fram. Av och till stiger jag faktiskt av och drar den.

På vägen hem från jobbet så skippar jag gymet, hämtar mammas broderi-tavla på ram-affären och en bio-Rioja som jag beställt på Systemet och sedan tycker jag att jag gjort nog för idag. Amen.