Slick

Det är fredag och vi samlar ihop lite vänner. Chaka-L, Chrystella, Malou, Jossie, moi och Zeb – ja det är kultur på gång! Vi har biljetter till Norrbottensteaterns föreställning ”Slick” och förväntansfulla slår vi oss ner och inväntar vad det nu är som ska komma.

Jag är liksom inte beredd, ja jag har inte googlat på mig nåt info – men jag blir ändå liksom glad. En stand-up-dans-dragqueen-show som tar oss med till en självgod man 2024. Som bäst är när showen blir sorgsen och vingklippt. Som när hen inte får stånd eller orkar disco-dansa en hel kväll. Som ett minus en på tok för lång monoton öppnings-scen samt att folk håller på att skratta ihjäl sig även då det är sorgligt. Jag funderar på om jag kanske missförstått något eller om de har…?

Hur som helst är jag glad att jag kom även om jag vaknade 04.00 och liksom behöver vila. Jag fick vila med mina vänner och i vissa scener av ”Slick” och är nu redo för lördagen. Amen.

En lite orolig sömn

Underbara ungar. Helgen är slut och vi har lämnat tillbaka Vincento och Frances till sina föräldrar (även om Frances egentligen hade bestämt sig för att stanna kvar) Det blir en lite oroligare sömn då barnbarnen är här, ja något uråldrig har väckts till liv i mig och trots att jag sover så övervakar jag deras andetag. 03:00 kommer Frances in till oss och vill att jag ska sova invid dem istället (de ligger på ett par futonmadrasser i vardagsrummet) 06:00 vaknar Vincento och ser inte Frances som krupit ihop under täcket. Väcker därefter Zeb som finner honom. 07.00 steker Zeb plättar. Det är tradition. Det blir promenad i solsken och det blir kaka på fik innan pappa Aidan kommer för att hämta dem vid lunchtid.

Tack för i helgen pojkar!

Återseenden

Det är fredag, men inte vilken fredag som helst. Det är en fredag med återseenden. Mary och Dandy som flyttat från stan möter upp på salongen för fix och sedan tar de med sig några vänner och vi går ut och äter på At:s. Förutom att maten är galet god så är sällskapet fantastiskt. Så här i efterhand, ja jag drack för mycket… Men kvällen innehöll ännu ett återseende.

På ett bord invid mig satt ingen mindre än min fysik-fröken från högstadiet. Vi har inte setts sedan dess, men hon är lika tjusig nu som då (Helen Mirren) Jag påminner henne om att då jag gick ut 9:an så bakade jag en siraps-limpa till de lärare jag tyckte allra bäst om, och min fysikfröken fick en sådan. Jag var så dålig i fysik att hon behövde liksom uppmuntran för att hon stod ut med mig. Sen hade jag inga pengar på den tiden att köpa en presen, typ en bukett. Men i mammas skafferi fanns både mjöl och sirap till förfogande för en Mió, i en tid som för länge sedan passerat – men som denna dag gjort sig påmind. Amen.

Big D

Fasiken. Jag har glömt bort det igen. Glömt bort att börja med vitamin D redan när hösten gjorde sitt intrång. Jag har känt bristen anlända sakta men säkert. Som en lathet som växer och får mig att välja soffan denna torsdag istället för gymet. I morgon är det jag som köper solsken på burk.

En helt klart bättre höst + ett helt klart bättre filmtips

Det är en helt klart en bättre höst än i fjol!
År 2023 så föll snön vid den här tiden, bara för att sedan sturskt stanna kvar ändå till i maj!!! Inte mitt favoritår vill jag lova.

Det är minus 1 på min morgonpromenad och denna arla höstmorgon är mitt mellan handske och vante, mitt mellan keps och luva. Jag rör mig raskt framåt även om asfalten är lite is-slirig. Vad ska denna dag föra med sig?

JO: Jag får en till musikproducent till nästa album. Allt har hamnat efter och detta är just vad jag behöver. Tack Universum.

PS: Igår såg jag en udda men spännande film på Max vid namn ”Caddo Lake” Det tog ett tag innan jag fattade storyn, men än idag bollar jag de olika scenarierna mellan varandra. Ja vad var det egentligen som hände? Jag satt hypervaken och alert medan Zeb tyckte den var tråkig. Avgör själva och låt mig veta.