”En bar backe gör ingen vår” är ett ordspråk som borde börja användas. Ja här är snön försvunnen MEN det blåser svidande kalla vindar över nejden.
Tre dagar kvar till semester-etapp 1! I sydfrankrike (dit vi ska) utlovas en dagstemperatur på 20 grader i skuggan och jag tackar och bockar. Jag biter ihop!
Det finns bot för lätt bakfylla. Förutom vatten spetsad med vätskeersättning vill jag även addera STÄDNING. Jag blir oerhört noggrann och fokuserad dagen efter och idag plockas allt ut från bokhyllan. Alla glashyllplan putsas och alla saker torkas och sätts tillbaka. MEN det är nu man märker att man samlat på sig lite för mycket och man förvandlas till Karl-Bertil Jonsson.
Malou och Kristo får 6 rosa vinglas och 4 rosa martiniglas. Jessique och Oloph får 8 gröna vinglas (som vi mest använt till desserter) och Aidan och Emme får mitt arv/ mammas och pappas förlovnings-kristall-service (som jag vart så rädd om att jag inte vågat använda) Alla glada och jag spik nykter. Win-win.
Japp, jag börjar komma tillbaka så smått. 2025 har ju kantats av arbetet med teatern och vissa saker har fått läggas på hyllan. Som t.ex gymet. Men nu tragglar jag på. Det är långt ifrån kul att ”börja om” ja man blir riktigt besviken på sig sig själv då t.ex bänkpressen sänkts får 95 till 80 kg. Vad fort det går… Men jag tröstar mig själv att det ska gå typ fort att återta formen igen. Idag är det biceps och triceps och en av pojkarna i omklädningsrummet varnar mig för att träna båda sidorna av armarna på samma dag. ”De kan börja rycka” säger han. Hm, säger jag… krampa? Han nickar och jag tackar för tipset. Han är där två pass om dagen så han vet nog, men jag har då aldrig fått arm-kramp hittills. Det är mitt i veckan och ikväll får jag hänga med Vincento och Frances. Tjoho!
Idag är det årsdagen och firande för de som inte tror på solskydd. När vår yngste son Armand kom ner och hälsade på oss i Nice så tvingade vi honom att smörja in sig. Han ville inte, vilket fick till följd att han slarvade med appliceringen. Efter en förmiddag på stranden så blev han dock en believer.
I morgon börjar typ en vanlig arbetsvecka igen och med ”typ” menar jag att mina veckor alltid innehåller nåt lite extra och aldrig ter sig monotona. Men idag så är det lugnt och skönt och jag lägger jag ut sista videon från showen ”Saint Valentin” och det är HELA SHOWEN som jag bjuder på. Så när du har en timme och en kvart till förfogande, så slå dig ner och lyssna.
Vi hörs i morgon!
Jag vet att det var tänkt att jag skulle hålla mig lugn, men hur hade jag nu tänkt det… Jag som var så uppskruvad efter showen att jag genast började på ny kula. Det verkar bli en ”I really miss you” låt…
Jag är som mest produktiv på morgonen, det har jag alltid vart. Även om jag vart på gala-middag dagen innan så är jag uppe vid sexsnåret och kör igång. Det blir 14 lunchlådor av något som skulle kunna kallas ”korv & grönsaks-låda” Ja Coop har haft medlems-rea på korv och i kylen har morötterna och potatisen börjat mjukna och behöver användas. Lök, persilja, vitlök – det här blir gott! Redan vid 09.00 är jag på väg till gymet, ja jag har försummat kroppen i samband med att föreställningen tagit all extra kraft. Men nu då den är över är det dags att vända om.
På kvällen sover jag i teve-soffan. Jag tror det är en spännande serie som pågår…
Det är galet fint väder och jag och Chaka-L går runt fjärden redan vid 08:00 denna söndag. Njut, njut säger jag till mig själv och väljer bort solglasögon bara för att få maximalt med sol. Sedan stundar två timmars repetition av showen och det går rätt bra även om jag är märkt av min matförgiftning. Magen min är super-svullen, öm och står rakt ut/ tur att showens outfit är rymlig.
Jag lagar ”barnmat” till mig själv som lunch. Vit fisk, ris, koriander och typ inga kryddor allt. Allt för att lugna systemet. Dagens ljusglimt är just ljusglimtarna. Solen som börjat värma och de långa och varma solpelarna som bryter fram på parketten. Eftermiddagen kommer med inga förpliktelser och jag känner mig nästan syndigt overksam. Njut av er söndag. Amen
Ja jag är hemma, lätt decimerad efter en mat-incident. Vad har hänt undrar ni? JO på Kastrup (mellanlandning) slängde jag i mig en macka från ett stånd och det skulle jag inte ha gjort.
Jag är nämligen känd för att reagera OMEDELBART på besudlat mat och jag hann bara sätta mig på planet innan febern slog an. Sedan tillbringade jag både resan till Stockholm och den till Luleå på toaletten. När jag väl fått ut alla bakterier (tvåvägs-lösning) så bedarrade det hela och väl hemma i Luleå drack jag två liter vatten och slocknade. Lite liten, lite svag, men jag kämpar vidare som den superhjälte jag är.
