Kategori: C’est la vie

mio

Nystartsveckan. Akt 3

C'est la vie, Qui

Torsdag. Jag har alltså hittills denna vecka tagit tag om min kost (chips och alkohol-stopp) liten viktminskning (jag väger in mig) motion (med små och större utmaningar) och igår – min yta.

Idag fortsätter jag med min renovering. Nytt för mig är ”Storytel” och dagens tema blir tillfixning på insidan. Ja boken ”Rött, vitt & kungligt blått” (Emil Almén läser) gör mig tonårs-gay-glad i hjärtat och jag vill liksom höra den innan den blir film. Dessutom så kommer flyttkarlarna och bär ut mitt gamla piano och jag ställer dit mitt nya elpiano. Här, i salongens källare har jag en studio (som ser väldigt tråkigt ut på bild, men även i verkligheten) där nya sånger ska komponeras, där nya texter skall få leta sig fram i ackorden. Torsdag. Helgen närmar sig och jag får leva loppan igen.

mio

Ett två år gammalt minne dyker upp

C'est la vie, Team Evanne

Det är den sista dagen i januari 2023. Facebook presenterar ett två-års-dags-minne och jag stannar upp vid den här bilden av mig och min far.

Vi var inne på sluttampen och någon del av honom visste nog det – för han höll min hand så ömt och ville inte släppa taget. Som om han trodde att det skulle förlänga hans tid här på jorden. Det var svårt att lämna detta demensboende i Harads denna dag, ja jag visste inte heller hur man skulle ta farväl. Till sist blev jag pappan och han den lille sonen och jag sa att ”nu är du trött pappa, nu kryper du ner och vilar” Som en lydig pojke kröp han ner i sängen, vände huvudet mot väggen och låtsades sova. Jag smög ut.

mio

Finalen på vecka 4

C'est la vie, Fitness, Friends

Söndagen rinner snabbt mellan mina fingrar, även om jag hinner med att laga både lunch, matboxar och middag (well, pizzadegen jäser just nu) Dagens rörelseaktivitet blir ett tufft spinningpass med Jossie, Zun, Oloph och moi, ja se så röda vi ser ut. I morgon flyger Zun hem mot Stockholm och en ny underbar vecka ska formas. Tack vecka 4 för allt!

mio

En sista operation & en ny vända för ”Obscuritas”

C'est la vie

Idag vinkar jag i ottan adjö till Zeb som beger sig till sin (förhoppningsvis) sista operation efter det stora felsteget i Amsterdam (april 2022) Idag ska alla järnplattor och stift elimineras och jag blir lite rädd men ändå glad att vi är inne i finalen. Håll tummarna!

Denna torsdag (kanske för att jag känner mig allena) så tecknar jag upp mig på Storytel och börjar lyssna på boken jag håller på att traggla mig fram igenom.
Det är David Lagercrantz ”Obscuritas” som jag inte riktigt fått en bra rytm till MEN nu när Gunilla Leining läser så funkar det så mycket bättre än i mitt huvud. Nu kör vi!

mio

En ”ledig” måndag

C'est la vie

Jag är ledig denna måndag och med ledig menar jag ”ledig”. Jag börjar med att vid 08.00 besöka en färghandel och köpa kulörerna choklad-brunt och mahogny. Våra arbetsbord blir lätt fyllda av skavanker och idag målas de om. 1: Rolla choklad-brunt. 2: Ringla mahogny. 3: Rolla ihop dem lätt 4: Använd tandad skrapa och gör en trädimitation. 5: Sprinkla guldglitter 6: Lacka.

Efter det är klart så fortsätter jag med projekt ”röja i salongs-källaren”. Det blir 15 sopsäckar av skräp och jag styr kosan mot återvinningen.

En sorts lättnad sprider sig i kroppen då jag avslutar dagen med att åka och hämta barnbarnen från förskolan för att först ha fruktstund och sedan bokläsning och bus.

Livet är underbart.

mio

Fredag & män med ”små kukar”

C'est la vie

Och så var det fredag (den 13) igen och det vilar alltid något hoppfullt över fredagar, även om jag jobbar i morgon. Efter jobbet så hjälper min fina vän Malou att välja glasögon (älskar de gammel-rosa vintage-aktiga) för att sedan gå hem och snofsa till mig.

Ja ikväll blir det vin och terapi med en annan väninna. Hennes x boyfriend ”The Stalker” kan inte (likt alla andra ”små-kukade” män med storhetsvansinne) släppa taget utan fortsätter att terrorisera. Hördu Stalker-XXXX (jag vet att du läser min blogg) Tänk om du la ner lika mycket energi på terapi som på att förfölja någon som verkligen VERKLIGEN inte vill ha med dig att göra. Då kanske, men bara kanske – kan du bli hel igen…

PS: OM du ska kommentera blogginlägg igen så använd ett annat nickname än ”Glitter-flickan” ja jag har inte slutat fnissa ännu.

mio

Att kasta mor under bussen

C'est la vie, Mon Dieu

Jag går på en butik i stan och frågar vart i affären jag hittar en TELEFONSVARE. Flickan fnittrar till och säger att det var länge sedan de hade dessa på lager. Förläget stövlar jag vidare, ja jag orkar inte berätta hur det ligger till – men för er gör jag det. På salongen hinner vi inte alltid ta alla samtal och då har Telia gett en den möjligheten att via *133# ha ett meddelande MEN nu har de tagit bort den tjänsten. BU. Jag går vidare på nästa (och vår stads sista chans till teknisk utrustning) affär och denna gång är jag beredd.

– Hej hej. MIN MAMMA har bett mig köpa henne en telefonsvarare. Har ni en sådan? Mannen skrattar till och ber mig berätta för min mor att sådana inte längre finns. Jag nickar och går hem. OMG jag har slängt mamma under bussen!

A: I och med att Telia slutat med denna tjänst så misstänker jag att telefonsvare kan komma att göra ett återtåg.
B: Jag hittar en begagnad Doro Telefonsvare på Tradera som jag köper. Slutet gott.

mio

Takkronor & teflonmentalitet

Beauté, C'est la vie

Det är dagen efter nyår och jag känner mig lite bedagad, dock inte bakfull. Jag bejakar rastlösheten med att gå på lampjakt. Ja mannen som hade lägenheten innan oss kom på ”den briljanta idén” att sänka takhöjden och montera in massor av spotlight som ger ett djärvt och demoniskt ljus.

Nu ska detta korrigeras med A: en takkrona ovanför matbordet och B: vissa av spotlighten riktas om mot väggar och tavlor. Vad tyckte ni om lampan jag fann? Hela affären är sagolik men vissa av armaturerna är så stora att de går från tak till golv hos oss.

Nu håller vi tummarna att 2023 blir ett fantastiskt år även om en del av mig är så less på regeringen/ SD, Putin, Covid och elpriser (etc etc) att jag utvecklat en sorts teflon-mentalitet. Dyker det upp någon ny farsot eller diktator så är jag rädd för att jag bara kommer att rycka på axlarna och stövla vidare. Ni får hejda mig isåfall.

mio

Början av sista dagen 2022

C'est la vie, Qui

Jag har vaknat upp till sista dagen av 2022. Många gånger vet man vad man lyckats/ misslyckats med under året, för att ta med sig som lärpenning in i nästa. Men denna gång så tvekar jag.

Jag har hunnit med det jag prioriterat mest: Äktenskap, barn, barnbarn, mor, jobb, Mon ami Mió Music, gym, vänner, matlagning, resor och kultur, ja skulle det vara något att ta med sig in i nästa år är väl att jag inte behöver ta i för kung och fosterland hela tiden. Blodtrycket behöver hållas nere 2023 och kanske ska jag ta upp yogan igen, minska alkoholmängden och söka en vrå där jag kan vara slö och på sin höjd halvnyfiken på vad som står på runt omkring mig. En fläckvis anpassad power-nap-de-luxe-dimension hägrar kanhända inför det nya året? Till mina trogna följare önskar jag en underbar dag, ett gott slut och en nytt år fyllt med att det ni önskar eder. Amen.

Mió Evanne Nice France
mio

Pierre flyger hem

Bon appétit, C'est la vie, Friends

Vi var fyra här i Nice och helt plötslig var vi tre. Men så var dagen inne då det var dags för Pierre att åka hem och dags att ta farväl. Och vad passar inte bättre än att fira med en avskedslunch i solen?

Tack Pierre och tack Milán för att ni gett oss så mycket kärlek och värme. We love you! NU ska vi ta itu med tråkiga saker som att dammtorka och torka lister = Bu.

Ha en säker resa hem och så syns vi förhoppningsvis igen snart (PS: Vi ljuger rätt ofta att vi ska stanna till i Stockholm och hälsa på våra vänner där, men i verkligheten så frestas vi att fortsätta flygandet lite längre)