Kategori: C’est la vie

mio

Stormig Söndag

C'est la vie, Fitness

Det är en stormens söndag och det viner i knutarna. På något sätt så älskar jag när naturen ryter till i form av en storm, en störtskur eller en snöstorm – ja Norrbotten är ju så fridfullt annars. Trots ovädret så är det varmt ute och vi åker hem till Malou som fyller år och vi får kaffe och bulla i deras nybyggda växthus. Ååå så mysigt. Jag lider sviter av gårdagens 45-minuters HIIT-hass (High Intensity Intervall Training) som Zeb körde tillsammans med Jossie, Kristo, Malou och mig. Aaa låren svider riktigt efter de där squatsen med 20 kg klimpen i famnen.

https://www.instagram.com/p/CBGcY-Nn1kL/

Idag blir det fart på stor-köket igen och både jag och Zeb lagar lunchlådor för brinnande livet.

Zeb lagar en mustig köttfärssås som det ska vara ris till, själv gör jag en lax-låda med ugnsrostade grönsaker.

Ha en härlig söndag nu – blås inte bort!

mio

Fredags-feeling

C'est la vie, Team Evanne

Det drar ihop sig för unga familjen Evanne att bege sig till sitt andra hem på Gotland…. Ja har man två boenden så måste man försöka ge båda ställena en chans. Jag beräknar se dem här i Luleå igen lagom till den första snön (lite pessimistiskt/ oktober) och vi gör upp en plan att försökta träffas ofta nu. Denna fredag börjar med en barnvakt efter jobbet:

https://www.instagram.com/p/CBDuxa3H_Bb/
https://www.instagram.com/p/CBDwuBMHEC-/

Aidan kommer sedan hem från jobbet och bjuder på en skaldjurs frossa och jag vill INTE ATT DE SKA RESA. INTE INTE INTE. Men jag säger det inte, för jag vill egentligen att de ska resa och följa sitt hjärta. Som jag gör med mitt… Varje sekund blir dyrbar med våra barnbarn Vincento och Frances och varje ordväxling blir viktig av de vi delar med Aidan och Emme.

Ta vara på varandra. Ibland har vi varandra för jämnan, ibland blott i sjok – men inget är bättre eller sämre. Kom dock ihåg att värdesätt det som ges…

mio

Lunka på…

C'est la vie

Jag kånkar vidare. 2020 går nog till historien som ett av de mest turbulenta och melankoliska åren, men framåt måste vi ju.

På något sätt har det lossnat på jobbet (Sax & Maskin – bästa frisörerna) och våra stolar är nu åter proppfulla. Framför oss väntar skolavslutning, midsommar och semester och det är tillräckligt med lycka för att lunka vidare.

PS: Idag luktade hela Luleå nyutslagen hägg. Bara det…

mio

Slut-etappen

C'est la vie

Kristi-flygar-lördag. Ja det börjar dra ihop sig. Långhelger som dessa känns initialt oändligt långa men så där på slutet så…

Vi blir bjudna på bulla i bersån hos Jossie och Tobey och även värmen inte riktigt infinner sig så är så låtsas vi som att det är sommar då vi trycker i oss bulla efter bulla.

Jag är nu inne på min 5 träningsfria dag och min kropp börjar även vänja sig med det. Kanske chips idag igen? Japp! I morgon så börjar jag om med hälsan men just nu firar jag att Jesus fått åka hem till sin fader i himmelen. #party

mio

En ”lång-helg” på landet

C'est la vie, Team Evanne, Voyage

Kristi himmelsfärds-torsdag. Vi packar väskan för en lång-helg på landet. ”VI” det är jag och Zeb, vår son Aidan, hans fru Emme och våra barnbarn Vincento och Frances. Eftersom vi ska träffa mina föräldrar som nu är rätt gamla (far fyller 86 i sommar) så försäkrar vi oss först att vi inte på något sätt är sjuka (i nåt) och kör sedan de familjära 10 milen nordväst.

Jag har med mig 1 påse med torsdags-lunch för alla, 1 påse med varor mor beställt, 1 påse med varor till min syster Zuzette (som bor i ett hus invid och som också kommer på lunchen/ vi ska sova hos henne) 1 påse med frukost för 2 dagar, vin osv. Struktur mina damer och herrar kan man aldrig ha för mycket av/ borde skriva in i mitt CV ”Har uppfostrat en autist” (Vilket jag har)

Är väl strukturen lagd finns en viss sömnmån för improvisation. ”Hej lillebror + flickvän – jaså är ni också här” Fuck (inte fuck att de var där, men jag hade behövt veta det för min organisation) Fram med snabbmakaronerna och dryga ut salladen. Ta fram en korv-ring och grilla invid de 12-timmars-marinerade kyckling-filéerna. Så där ja…

Improvisationen tar slut då det visar sig att min systerdotter som är sjuk och hennes familj är på väg upp. Nej jag kan inte pendla mellan dessa två stugor i tre dagar och eventuellt smitta ner far (som är extra infektionskänslig). Jag bestämmer mig för att ge upp, men att samtidigt ge järnet och att komprimera mitt föräldra-umgänge.

Vi surrar, vi går sight-seeing med barnen och beundrar fars skulpturer, jag klipper dem och vi dricker kaffe. Jag går igenom (rätt många gånger) för far vems barnen är, ja han har slutat se skillnad på mig och Aidan – vilket gör det här med småbarnen rätt förvirrande. Till sist slänger jag in all packning i bilen igen och kör den långa vägen åter.

Det här blev inte som jag planerat, men så blir mycket i livet. Det viktiga är att mina föräldrar blev omhuldade och att vi fick fylla på deras förråd med lite husgeråd och kärlek. Vi gör om det här framöver, då med ännu fastare struktur. Amen.

mio

One of those days

C'est la vie

Vissa dagar hinner jag med att vara en helt fantastisk pappa, son och farfar. En gourmand-kock med sinne för färg, form och inredning. En makalös make, en elit-idrottare, super-bloggare, kompositör samt en gudabenådad frisör. Ja det är många sladdar som i rätt tid ska tryckas på plats – och jag KAN göra det!

Andra dagar orkar man inte allt man hade tänk sig. Som idag, då jag efter jobbet inte alls styr mina steg mot gymet. Nej istället går jag i stillhet hem och kokar nudlar…

Medan Zeb byter till sommardäcken (något jag HATAR att göra och inte adderar på min skryt-lista) så lyssnar jag på Luca Fogale och alstrar energi för morgondagen.

Just nu snöar det utanför mitt fönster