En 10-års återförening

Andrès och Erique (från Sthlm) visar sig också vara nere på Rivieran och de hör av sig och vi möts upp. Det är tio år sedan vi alla fyra möttes sist (även om vi däremellan träffat Erique då han gästspelat på vårt gym) och Andrès får fram en ”då-vi-möttes-sist-bild” i sitt fb-flöde. Mon dieu. Vi ser ju typ likadana ut, men ändå inte. Vi badar en förmiddag, vi möts upp hemma hos oss innan vi går ut på middag. Tänk så mycket spännande det händer runt varje människa och vi tar i kapp och njuter av detta jubileum som spontan-inträffade. Amen.

Återbjudningen

Idag är det vår tur att bjuda tillbaka, ja jag vet inte om ni minns då vi i ett snöparadis blev bjudna till Maruschka och Pjotr på festmiddag ?

Hur som helst så dyker de upp denna onsdag och denna kväll är det Zeb som har står i köket och lagar en klassisk kinarätt som smakar underbart. Det blir berättelser från när och fjärran det blir vin (ett par vita byxor får sig ett rödvinsstänk och blir sedan räddade med hjälp av klorin) och så avslutar Zeb sin kökstjänst med en efterrätt. Tack kära kock och tack fina vänner för att ni förgyllde en onsdagskväll.

En fördröjd födelsedagsmiddag

Vi är mitt i veckan och varför inte fira ett födelsedagsbarn? Det här är min vän Nine och om ni tycker att jag reser mycket så är detta min överkvinna. Nine blev ett år äldre i april men först nu i slutet av maj har vi funnit ett datum som passar oss båda. En onsdag.
Jag lagar en älgstek som serveras med kokt klyftad rödbeta. Till det en sallad, en champinjonsås samt små små krispiga pommes som jag rostat hårt i ugnen. Gott? Mycket! Jag hittar även en flaska fin-champagne som jag fått av någon vid premiären på min föreställning på Norrbottensteatern, den passar fint att sprätta upp idag. Grattis i efterskott Nine.

Vårstädning med en knorr av risotto

Det är en intensiv dag. Efter jobbet denna lördag hyr vi ett släp för att göra en klassisk ”vårstädning”. Amoranda ska flytta. Inte långt, men ett kvarter. Hon har duktigt sorterat ut det hon inte längre behöver och jag lovar hämta det. Det visar sig vara ett helt släp, från golv till kapell!!! Själva tömmer vi våra två förråd och med ens känner vi oss fria. PS: Hade glömt bort att jag inte kan backa med släp. När vi svettiga är klara med vårt uppdrag har vi så tur att Jossie bjuder oss på middag. En underbar risotto i goda vänners lag. Vad mer kan man önska sig? Amen.

Chef Malou/ gastrofredag

Jag bjuder mig själv på middag hos Malou och Kristo och dörrarna öppnas som de alltid gör. Älskade vänner. Jag kommer med en blygsam flaska vin medan Malou slänger fram den godast förrätten av kålrabbi. Sedan vankas det Sej-middag (jag tror det är spenat, vitvin & gräddsås, kantareller, persilja och chili med på tallriken också) och vi tar ikapp.

Innan jag cyklar hem så får jag (förutom så mycket kärlek) även doppa biscotti i vinsanto (nej det rör sig inte om en liknelse) och jag sjunger då jag cyklar hem i den frostiga våren.

L’ultima notte con i miei amici

Det är sista natten med gänget och ikväll tar Danjell och Hanrie oss tillbaka till den fantastiska och märkliga restaurangen Sàgona. Det hela är alltså ett hem här i Toscana där någon av och till öppnar sitt hem och sitt vardagsrumsbord och lagar mat för ett mindre sällskap gäster. Vilken bra idé! Känns dessvärre inte som om det skulle funka för Sveriges strama regler.

Så här sitter vi nu. Jag, Zeb, 50-åriga Liz, Danjell, Hanrie och deras tvillingar Archer och Rose. Bear, Shell och deras son Luc. Sista kvällen. Det är nu 20 år sedan vi för första gången träffade Danjell i Kalifornien, och förutom i pandemin har vi i princip setts en gång vare år.

Jag undrar lite när vi ses nästa gång, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Här och nu. Och just här och nu är livet underbart. La vita è meravigliosa.

Alternativ B

Medan Zeb har bockat av kvällen för isbad och möte med gammal vän så ställs jag inför A: Vara helt ensam hemma och njuta av tystnaden som i sin tur brukar leda fram till ett skapande. B: Hitta på nåt själv. Jag väljer B och tillsammans med Chrystella så börjar vi med ett 60 minuters hårt pass på gymet.

När man vart riktigt duktig får man sedan äta pizza och ta sig ett glas rött och det är just vad vi gör. Tillsammans sitter vi där och surrar ikapp och pratar om förvirrade föräldrar med demens och vad spännande som hänt sen vi såg sist. Det är faktiskt ganska mycket och sent om sider tar jag mig hem och somnar i tevesoffan. Klart slut!

40 år senare

Jag vet att det redan är måndag, men i mig bor ännu helgen som flytt. När jag gjorde audition till Brommaskolans Musiklinje så var det för övrigt den första gången jag flög!!! Och efter det att jag kom in (tack gode Gud) så fick jag musicera med detta fantastiska gäng som är så grymt musikaliska. En sida av mig tänker att vi på dessa 40 år knappt åldrats alls. MEN då jag skärskådar dessa två ihopklippta bilderna så ser jag ju att saker visst ändrats. Lite grand. Typ. Cello-Roy hade dött och två av tjejerna kunde inte komma loss, men annars så kom ju resten.

Långfredag med knytkalas

Det är inte bara långfredag, nej det är även knytkalas hos Malou och Kristo. Jag har hand om den ena varmrätten och Zeb om efterrätten. Lamm är ju en klassisk påskmiddag men jag gör det med en tvist.

Jag väljer ut diverse udda lammdelar från frysen, tinar dem och masserar in dem med olivolja, vitlök och kryddor. Sedan får de på blott 100 grader gräddas i ungen tills jag kan skrapa av köttet av benen och göra en lammgryta. Det blir vansinnigt gott, ja i grytan finns rött vin, lök, vårlök, persilja, plommon och citron. Otippad smak-kombo som tog ett tag att få ihop.

Alla har gjort underbara rätter och där sitter vi bara och njuter av alla smaker, av alla röster och långfredagen är lång och i morgon är en annan dag. Glad påsk!