Dagen då vi vinkar adjö

Idag så checkar barnen med sina familjer ut från den stora lägenheten jag hyrt åt dem vid Place Garibaldi och så samlas vi hemma hos oss. Vår lägenhet är inte stor men det är härligt hur mycket kärlek som kan husera invid varandra utan att man känner sig trängd. Vi lagar lunch åt alla och så är det redan dags, dags att följa dem till spårvagnen som tar dem dem hem till Norge/ Sverige igen.

Det blir både lite tomt och lite utrymme då de lämnat oss och jag tänker tillbaka på denna weekend som vart så sprängfylld med kärlek. Vi går ner till stranden och tar oss ett dopp vilket vi inte hunnit med tidigare i veckan. Medelhavet har visat sig var både farligt och underbart – så det är inget hav man lockar ner sina barnbarn i så där i brådrasket. Havet är kallare än då vi var där i jul, men kanske 13 grader…

Nice stad öppnar sig och trots att jag inte behöver något så shoppar jag loss och köper mig tre outfits. En sporty-Spice i rött, en klassisk 20-tals kostym i svart och så en starke-Adolph mundering i jeans och brottarlinne. Vad kan bli bättre än detta? JO ett glas rosé på balkongen (idag är det varmt!) och så en timmes powernap.

Då jag vaknar till sans så har Zeb påbörjat middagen och jag hakar på. Ikväll blir vi hemmavid och RuPauls Dragrace väntar. Som ni förstår så har vi det fantastiskt bra, och jag hoppas ni har det med!

It´s my birthday. Part 3

Det drar ihop sig mot slutet av denna familjesammankomst. Ja i morgon flyger alla hemåt åt var sitt håll medan jag och Zeb får två bonusdagar här nere på rivieran. Men i morgon är i morgon och idag är det promenad i ett galet fint väder.

När kvällen kommer så har familjen styrt upp med en överraskning. Balonger har blåsts och barn-presents-teckningarna är många och vackra. Detta är slutet på mitt 60-års-firande, etapp 3 i denna bemärkelsedag. Den innehåller även fyra rätter, fördrink och vin SAMT sällskapsspel. Bättre avslutning på att åldras kan man knappast önska sig och jag är så glad och stolt,

I år blir det hela 15 år som vi har haft denna lägenhet i Nice och jag är så tacksam för dessa år. Ja tänk att få spä på mörkaste halvåret med stålande D-vitamin. Vilken kombo alltså!

Må gott allesammans!

Rivierans gullungar

Två av barnbarnen har ju fyllt år typ samtidigt som mig och idag tar vi dem till ett enormt leksasksvaruhus där de själva får välja sina presenter. Hubere nöjer sig med ett svärd med tillhörande sköld medan Frances väljer ut en sjörövarkostym. Sedan blir det fika på stan innan vi går ner till havet.

Allt är frid och fröjd till att börja med och vi kastar sten i vågorna. MEN havet är oberäkneligt och hipsvips så kastas en våg upp och vi blir alla lite blöta. Men Hubere blir genomblöt och otröstlig. Så kan livet också vara och lunchplaner omkullkastas och vi får dela på oss för att fixa torra kläder och trösta.

På kvällen så lagar Aidan (som är kock) en brakmiddag till oss och vi får då samlas mangrant/ kvinnogrant runt det stora bordet. Vågornas spratt har bedarrat och nu fajtas riddare mot pirater. Amen.

En öppningsmiddag

Och så kommer den, denna underbara torsdag då Team Evanne samlas. Lägenheten jag hyrt åt dem är otroligt stor, har fyra rum med dubbelsäng och ett stort kök där vi alla ryms. Jag tror alla är lite slitna av resan, men ändå gör kusinerna ett underbart jobb i förbrödring/ försystring. Vincento har smaklöks-fördelar i bagaget genom att dels växa upp med en far som är kock, men också genom ett intresse. Han önskar sig en skaldjurs-platå till middag och det är ju en väldigt bra start på resan.

Kalas-etapp 3

En fest för mina bff. Check! En fest med min man. Check! Och så nu: ett stundande firande med familjen. Jag och Zeb har i förväg rest ner till Nice där vi nu väntar på resten av klanen. Aidan, Emme och pojkarna flyger i morgon bitti tillsammans med Amoranda och Armand, Ingy och de tre barnen landar i morgon kväll. Idag landar vi i vår älskade stad. Vi sätter oss på balkongen och dricker rosé vi äter ost och ser på film (Sf-anytime) En fantastisk sådan!

Ubermensch + skvitter

Det regnar idag. Inte hällregn utan mer skvitter. Då får man hitta på nåt efter gymet istället för strandhäng. Frosta av kyl och frys? Hur låter det? Hur som helst känner vi oss som bättre människor efter att det är avklarat och i ren ubermensch-extas tar vi oss även an att rensa ut sänglinnen som blivit för solblekta.

På kvällen kommer vår franska väninna Juli till oss. Jag har dragit mig för mötet lite grand då min franska är så usel och hennes engelska likaså. Men helt plötsligt (är det Champagnen?) så möts vi där på mitten och allt går förträffligt.

Regniga dagar = bra dagar

Walk a step in my shoes

Idag får jag med mig Zeb på långpromenad. Vi tar riktning mot Italien och går efter en fantastisk kuststräcka. Mina skor är lite för stora (jag verkar ALLTID köpa ett halvt nummer för stora skor) vilket gör att jag är lite instabil på den ringlande sten-stigen. Vi passerar fiskare, joggare och romantiska par som är ute och rör på sig. Det är ett prefekt promenad väder och då jag kollar stenräknaren innan jag går och lägger mig så inser jag att jag just slagit mitt gamla rekord. Hurra!

En fransk bedrift

Idag gör vi en bedrift. Vi besöker den franska skattemyndigheten fullt medvetna om att det kommer att bli omtumlande och att ingen kan prata engelska. Bakgrund: Fastighetsskatten har tidigare dragits automatiskt från vårt franska konto men – inte i år. Istället ligger en räkning (som gått ut) och väntar på oss här i brevlådan. Har fakturan ett bg-nummer eller uppgifter på hur den ska betalas? Givetvis inte. Det är bara att köa till skattekontoret och försöka reda ut detta. Hur det gick? BRA! Bara man ser glad ut och försöker prata franska så har man kommit halvvägs.

På kvällen firar vi med vår underbara granne att vi är BÄST och Champagne öppnas och livet är toppen.