Jag är nu inne på slutet av berättelsen om uppsättningen av showen ”I dur & Moll längs Vitåälven” och jag har tyvärr missat mycket. Många stunder bakom kulisserna med skratt, uppsjungningar, halstabletter, matlådor och bubbelflaskor. Många nya och gamla vänner som förenas i en och samma uppsättning. Den fantastiska orkestern, ljudet och ljuset = ja de krävs många kockar i denna soppa och själv får jag stå där och röra om med sleven.
På lördagkvällen final så hade jag växt till mig. Replikerna hade växt fast och jag tordes kringgå dem lite och lyssna ännu mer på publiken. Om första föreställningen var skratt och andra gråt så bli denna fyllt av både och. I dur och moll-läge liksom. Jag får flera fnittanfall på scenen och tillsammans så rullar dessa 90 minuter på i rapidfart. Lyktorna svävar i taket. Vitåälven jag gjort i cellofan gnistrar i denna mörka novemberafton.
Vi får applåder följt av applåder och vet knappt hur många gånger vi ska tacka och bocka. Publiken är vild och gör oss vilda. Eller var det vi som var vilda och eldade på dem? Kanske både och. Vi blir överösta av eloger och vår ljudtekniker säger att han aldrig har vart med om en så enig hyllningskör till någon föreställning han någonsin mixat. Ett under, tack käre god Gud!
Vi slänger av oss scenkläderna och går vidare in till baren där släkt och vänner möter upp oss. Vi borde sova men vi vill inte att det ska ta slut. Tack alla inblandade för att ni var med i denna show.
Ensemble: Aron Tideström, Jesper Vårö Nilsson, Elisabeth Sandström, Birgit Lind, Jessica Stenlund & Mió Evanne
Orkester: Görel Särs, P-a Peterson Ronander och Göran Fröberg
Ljudtekniker: Donken Karlsson. Ljustekniker: Peter Sandin
Makeup och hår: Sax & Maskin Luleå. Erica, Fanny och Sebastian.
– Tack Norrbottensteatern för att vi fick förtroendet att återvända. Vi ses igen.
