Sydväst

Det är dagen innan avfärd, ja nu styr vi kosan sydväst och vackra Stavanger. Där väntar vår son Armand, hans fru Ingy och barnen Isolde och Hubère (gossebarnet jag inte ens hunnit träffa)

Nu gäller det att tänka till och då jag tittar på väderkartan ser jag ett oändligt REGN. Jag som inte ens äger en regnkappa (i Luleå blåser det eller snöar) hittar en turkos liten smäcker skapelse som förhoppningsvis håller mig torr.

Eftersom ALLT är dyrt i Norge så köper jag även in vin, korv, köttfärs, kött, kyckling, schampo och tvål – ja vi kommer att anlända som två tomtar.

Jag stressar fram och tillbaka till resväskan. Har jag glömt något? Ett par finskor! Ja just det passet och munskydd. Kan jag andas ut nu? Hm.

Mot semester

Det är kämpigt att kliva upp 04.30 och att sedan sätta på sig munskyddet och äntra ett plan hem till Nice. MEN då man så där innan lunch möter upp Andy & Joey i vår lägenhet (de har städat superfint och förärat oss både champagne och ett stort fång snittblommor) så känna att underbart igen. De bjuder på lyx-lunch och sedan tar vi en promenad följt av bad.

Andy och Joey har nu varit nere i vår lägenhet i en vecka och är solbrända och utvilade och nu börjar vår tid. Jag har med mig två böcker och ämnar att ta igen mig och bli en riktig semestrare (jag har rätt svårt med det) När den mörka natten kommer så är det fortfarande 26 grader varmt och jag somnar (i en sömn som kommer att vara hela 8 timmar) och njuter av vårt andra vackra hem. Amen

PS: Tack Andy och Joey för att ni skämde bort oss och ett MEGA stort tack Joey för att du lyckades skruva i vår klädgarderob så att den återfick sin stabilitet.

Gbg

Jag tar mig ner till Göteborg. Trots försening på Luleå Airport och tight byte så hinner jag + bagaget kommer också med. På Arlanda möter jag slumpartat två vänner från förr – och vi får några minuter på oss att försöka ta ikapp. Dessa minuter räcker egentligen inte till (frågorna är många) så jag textar dem senare och frågar vart de egentligen tog vägen. Ja vet man alls det? Ja menar – ibland vinner man vänner, ibland förlorar man dem. Ibland väljer man det, ibland inte. Viktigt är dock att få reda på om man själv på något sätt gjort något dumt och i detta fall då få chans till upprättelse, en chans att säga ”förlåt”.

https://www.instagram.com/p/CDUQ9ZMHffx/

I Göteborg möter min syster Bec upp mig tillsammans med sin flickvän Ginger + hennes syster Eleine. Jag får pussa på mina syskonbarn Blanche och Lavendela, träffa deras andra mamma Lee och skåla i bubbel. Tjoho. Nu är jag här. Äventyret har redan börjat och jag är tacksam för det som är, det jag har och den kärlek som ges. I morgon börjar repetitionerna. Jag har danskor med mig och hjärtat fullt av tro. Vi hörs!

6/14

Jag jobbar blott halv dag idag och spenderar resten av dagen med min familj. Amoranda och jag besöker först hennes mormor och morfars grav och sedan bär kosan till hennes farmor och farfar (dock utan henne = hon har flyg-fä-panik vilket är oförenligt med min hemby) En älg-ko med en kalv klafsar helt plötsligt framför bilen och det är tur jag kör så sakta så jag hinner stanna. Landsbygden alltså!

Väl framme i Tallberg så överöses jag med kärlek, konversationer och palt. Jag vet att min min Pt helt klart kommer att opponera sig mot mitt intag av 4 paltar och fläsk, men det var liksom det som bjöds. Galet gott! Ja vet inte vad kvällen bjuder på, ja det är blott här som jag brukar se ”På spåret” men jag vet inte om det går fortfarande. Ha en underbar helg mina vänner.

Hemma

Farväl Nice. Ja jag vinkar farväl min andra stad och au revoir Bec och Ginger. Resan går verkligen smidig och på Arlanda träffar vi av en slump både min syster Zuzette och min vän Andy = Häpp!

Nu är jag hemma. Vi packar upp och vålds-duschar. Ja det är nåt med att sitta stilla på ett plan som ger en känslan att vara genom-skitig.

En spännande helg nalkas. Vi ses!

Resan hem

Vi sover på Clarion Arlanda och stiger upp vid 06.00 för att hinna med en frukost innan vi åker till Frankrike. Nytt är 1: Munskydd under hela flighten. 2: Ingen servering 3: Lite glesare med passagerarna. Det funkar!

Vid 11-snåret är vi framme och Medelhavs-värmen slår oss med sin kärlek. Ååå – vi är hemma nu…

Vi handlar mat, vin och lagar lunch. Vi kör ett yogapass för att mjuka upp våra flyg-stela kroppar. Vi tar ett dopp i havet och jag lugnar ner min kropp som på sistone vart uppe i varv. Nice, nu har du mig i två veckor. Var snäll mot mig!

The voyage

Den börjar nu – resan till Europa. Ja jag packar nu min väska för färden hem till Nice/ Frankrike och vid 19.00 så bockar vi av etapp 1 i och med ett flyg till Stockholm. På nåt sätt har vi redan haft ett otippat Medelhavs-juni-väder här i Luleå så nu får Nice värma vidare då vi i morgon bitti bordar etapp 2. Trevlig juli!

En ”lång-helg” på landet

Kristi himmelsfärds-torsdag. Vi packar väskan för en lång-helg på landet. ”VI” det är jag och Zeb, vår son Aidan, hans fru Emme och våra barnbarn Vincento och Frances. Eftersom vi ska träffa mina föräldrar som nu är rätt gamla (far fyller 86 i sommar) så försäkrar vi oss först att vi inte på något sätt är sjuka (i nåt) och kör sedan de familjära 10 milen nordväst.

Jag har med mig 1 påse med torsdags-lunch för alla, 1 påse med varor mor beställt, 1 påse med varor till min syster Zuzette (som bor i ett hus invid och som också kommer på lunchen/ vi ska sova hos henne) 1 påse med frukost för 2 dagar, vin osv. Struktur mina damer och herrar kan man aldrig ha för mycket av/ borde skriva in i mitt CV ”Har uppfostrat en autist” (Vilket jag har)

Är väl strukturen lagd finns en viss sömnmån för improvisation. ”Hej lillebror + flickvän – jaså är ni också här” Fuck (inte fuck att de var där, men jag hade behövt veta det för min organisation) Fram med snabbmakaronerna och dryga ut salladen. Ta fram en korv-ring och grilla invid de 12-timmars-marinerade kyckling-filéerna. Så där ja…

Improvisationen tar slut då det visar sig att min systerdotter som är sjuk och hennes familj är på väg upp. Nej jag kan inte pendla mellan dessa två stugor i tre dagar och eventuellt smitta ner far (som är extra infektionskänslig). Jag bestämmer mig för att ge upp, men att samtidigt ge järnet och att komprimera mitt föräldra-umgänge.

Vi surrar, vi går sight-seeing med barnen och beundrar fars skulpturer, jag klipper dem och vi dricker kaffe. Jag går igenom (rätt många gånger) för far vems barnen är, ja han har slutat se skillnad på mig och Aidan – vilket gör det här med småbarnen rätt förvirrande. Till sist slänger jag in all packning i bilen igen och kör den långa vägen åter.

Det här blev inte som jag planerat, men så blir mycket i livet. Det viktiga är att mina föräldrar blev omhuldade och att vi fick fylla på deras förråd med lite husgeråd och kärlek. Vi gör om det här framöver, då med ännu fastare struktur. Amen.