Jag jobbar blott halv dag idag och spenderar resten av dagen med min familj. Amoranda och jag besöker först hennes mormor och morfars grav och sedan bär kosan till hennes farmor och farfar (dock utan henne = hon har flyg-fä-panik vilket är oförenligt med min hemby) En älg-ko med en kalv klafsar helt plötsligt framför bilen och det är tur jag kör så sakta så jag hinner stanna. Landsbygden alltså!
Väl framme i Tallberg så överöses jag med kärlek, konversationer och palt. Jag vet att min min Pt helt klart kommer att opponera sig mot mitt intag av 4 paltar och fläsk, men det var liksom det som bjöds. Galet gott! Ja vet inte vad kvällen bjuder på, ja det är blott här som jag brukar se ”På spåret” men jag vet inte om det går fortfarande. Ha en underbar helg mina vänner.
Farväl Nice. Ja jag vinkar farväl min andra stad och au revoir Bec och Ginger. Resan går verkligen smidig och på Arlanda träffar vi av en slump både min syster Zuzette och min vän Andy = Häpp!
Nu är jag hemma. Vi packar upp och vålds-duschar. Ja det är nåt med att sitta stilla på ett plan som ger en känslan att vara genom-skitig.
Vi sover på Clarion Arlanda och stiger upp vid 06.00 för att hinna med en frukost innan vi åker till Frankrike. Nytt är 1: Munskydd under hela flighten. 2: Ingen servering 3: Lite glesare med passagerarna. Det funkar!
Vid 11-snåret är vi framme och Medelhavs-värmen slår oss med sin kärlek. Ååå – vi är hemma nu…
Vi handlar mat, vin och lagar lunch. Vi kör ett yogapass för att mjuka upp våra flyg-stela kroppar. Vi tar ett dopp i havet och jag lugnar ner min kropp som på sistone vart uppe i varv. Nice, nu har du mig i två veckor. Var snäll mot mig!
Den börjar nu – resan till Europa. Ja jag packar nu min väska för färden hem till Nice/ Frankrike och vid 19.00 så bockar vi av etapp 1 i och med ett flyg till Stockholm. På nåt sätt har vi redan haft ett otippat Medelhavs-juni-väder här i Luleå så nu får Nice värma vidare då vi i morgon bitti bordar etapp 2. Trevlig juli!
Kristi himmelsfärds-torsdag. Vi packar väskan för en lång-helg på landet. ”VI” det är jag och Zeb, vår son Aidan, hans fru Emme och våra barnbarn Vincento och Frances. Eftersom vi ska träffa mina föräldrar som nu är rätt gamla (far fyller 86 i sommar) så försäkrar vi oss först att vi inte på något sätt är sjuka (i nåt) och kör sedan de familjära 10 milen nordväst.
Jag har med mig 1 påse med torsdags-lunch för alla, 1 påse med varor mor beställt, 1 påse med varor till min syster Zuzette (som bor i ett hus invid och som också kommer på lunchen/ vi ska sova hos henne) 1 påse med frukost för 2 dagar, vin osv. Struktur mina damer och herrar kan man aldrig ha för mycket av/ borde skriva in i mitt CV ”Har uppfostrat en autist” (Vilket jag har)
Är väl strukturen lagd finns en viss sömnmån för improvisation. ”Hej lillebror + flickvän – jaså är ni också här” Fuck (inte fuck att de var där, men jag hade behövt veta det för min organisation) Fram med snabbmakaronerna och dryga ut salladen. Ta fram en korv-ring och grilla invid de 12-timmars-marinerade kyckling-filéerna. Så där ja…
Improvisationen tar slut då det visar sig att min systerdotter som är sjuk och hennes familj är på väg upp. Nej jag kan inte pendla mellan dessa två stugor i tre dagar och eventuellt smitta ner far (som är extra infektionskänslig). Jag bestämmer mig för att ge upp, men att samtidigt ge järnet och att komprimera mitt föräldra-umgänge.
Vi surrar, vi går sight-seeing med barnen och beundrar fars skulpturer, jag klipper dem och vi dricker kaffe. Jag går igenom (rätt många gånger) för far vems barnen är, ja han har slutat se skillnad på mig och Aidan – vilket gör det här med småbarnen rätt förvirrande. Till sist slänger jag in all packning i bilen igen och kör den långa vägen åter.
Det här blev inte som jag planerat, men så blir mycket i livet. Det viktiga är att mina föräldrar blev omhuldade och att vi fick fylla på deras förråd med lite husgeråd och kärlek. Vi gör om det här framöver, då med ännu fastare struktur. Amen.
Ok jag är typ sur. Jag har ju tidigare avbokat mina resor till Tokyo, Nice och Stavanger – eller rättare sagt flyttat fram dem. MEN nu låter både Frankrike och Norge förmedla att de ännu inte är redo för besök och jag måste återigen flytta fram resorna. Herregud jag kommer att vara heltids-resenär från senhösten och framåt…
För att trösta mig lite äter jag palt och nätshoppar. Ska jag kanske få ett dyrt men fantastiskt doftljus? Ja tack! Klicka på ljuset och kom till Diptyques doftljus-sida.
Våren har dragit sig tillbaka och en vit filt av snö har brett ut sig över vårt norrbottniska landskap. Gränsen till mitt andra hem Frankrike är stängd, men jag följer ändå väderprognosen dagligen. Jag ser att nattemperaturen nu är över 10 grader, dvs nu är med galet skönt där. På dagarna pratar vi om typ 18 grader i skuggan och jag längtar och längtar efter öppnade gränser igen.
Jag försöker ställa mig i de solstrålar som sticker in genom fönstret och låtsas att jag sitter där i Nice på min balkong. Men lite champagne. Men några ostron.
Som krona på verket så sätter jag på lite underbar fransk musik och förtrollning är nästan så där. À bientôt!
Letar en bild åt min mor i mitt fotoarkiv (hon vill ha en bild på mig och min man då vi ser GLADA ut. Ja på familje-korts-väggen så upplever HON det som om jag poserar i överkant) och finner att allt är raderat från 2011 och bakåt! WTF. Inte ens I-molnet har lagrat något. Hm. Just det. Jag slängde min gamla dator, var allt alltså fast på den? Fotoalbum är alltså bäst ändå?
Finner dock denna söta frukostbild på mig (doppar tydligen knäckebröd i thé, ja jag ger fattigdomen ett barna-ansikte från tidigt 70-tal) och blir lycklig. Tänk så jag förändrats, tänk så mycket som ändå består…
Idag efter jobbet, så lämnar jag min stad för Göteborg, ja medan Zeb rest till Nice så passar jag på att besöka min älskade syster Bec och hennes flickvän Ginger.
Jag landar sent. Jag är fullkomligt urlakad. För en halv förmögenhet så åker jag taxi till Majorna, öppnar en flaska rött och sover sedan i en underbar ljus-girlangs-invirad barnasäng som får mig att känna mig som en liten nyfiken pojke igen.
I morgon så ska jag ta in. Låt allt gott och kärleksfullt uppenbara sig. Amen.
