Idag är det bara jag, Zeb och Danjell i huset på kullen och vi passar på att göra saker för oss själva.
Danjell pysslar om gården och sitt företag, Zeb röjer en skogsstig mellan de båda gårdarna och jag försöker förbereda mig för föreställningen (som nu bara ligger en månad bort) Min sång ljuder över de toscanska kullarna och okända kryp uppenbarar sig (likt Askungen) runt omkring mig på stenplattor och husväggar. Jag försöker att slappna av, men i ett främmande land vet man ju inte vilka djur som är farliga eller inte. Det finns farliga skorpioner och EN farlig tusenfoting (som tydligen är genomskinlig) Det finns varg och vildsvin och en och annan giftspindel. Jag dödar allt som ser ut som spindlar, men de som kan hoppa var tydligen inte spindlar utan små syrsor (som dessvärre fått möta min flipflop-sula tills jag fått den informationen)
Så där vid 17.00 så strålar vi samman för en förrätt. Danjell har fått nytillverkad färskost och på den smetas hans hemgjorda fikonmarmelad (det växer fullt med fikonträd runt om oss). Livet är underbart.