mio
Words

Dictators long ago found out it is easier
to unite people in common hatred
than common love

Dagobert D. Runes

mio

Jag mötte Biffen

Mon Dieu

Det är torsdag och efter jobbet så bjuder bonusbarnet Musse och flickvännen Vique på middag. Det utlovas live-grillad kyckling. Jag fixar en bukett vita liljor till värdparet och plockar sedan upp en flaska vin på systemet innan vi åker dit (där rök min 5 dagars detox åt skogen)

Bakom mig i kön står en 30-årig stor man med mycket muskler. Plötsligt säger han ”Du påminner mig om min hustru” Sedan blir både han och jag lite spaka och han reflekterar nog över sitt utfall. Själv vet jag inte om jag ska bli smickrad eller ej och tittar frågade på honom. Han pekar sedan på mig, men det är inte ”mig” han pekar på utan trycket på min T-shirt. ”Aaa” säger jag och tanken finner en väg ut ur denna smått queera händelse. ”Det låter inte så bra” fortsätter jag och Biffen skrattar.

Då jag går ut från Systemet undrar jag om Biffen har det som han säger. Är hans fru verkligen en bitter besserwisser som surar och har huvudvärk då det är dags att ”kela”? Eller är Biffen en relik från Fridolf & Selma, Tuffa Victor och Vivan, Hagbard Handfaste & Helga-tiden?

mio

Vad vi lämnar efter oss

Musique, Qui

Ja så är jag igång då igen. Jag komponerar före jobbet, på lunchen och så efter jobbet. Jag håller på med sången ”What we leave behind” och som vanligt tycker jag att det här är det bästa jag någonsin gjort. Ibland, eller nästan jämnt försöker jag göra det svårt för mig själv för att det inte ska bli för enkelt och på sikt tråkigt. Jag slänger in bastoner som rör sig i motsatt riktning mot melodin och slänger in ackord om typ passar i tonarten men som egentligen inte gör det.

Jag får många meddelande som undrar om det är show på gång och när biljetterna släpps, men jag vet inte vart jag är på väg. Men – stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.

mio

Jag & Gene

Musique, Qui

Idag efter jobbet så sätter jag mig ner vid datorn och fortsätter jobba på mitt nästa musikprojekt.

Jag är nu inne på sång nummer sju i min nya kollektion och jag låtsas att jag är Gene Kelly då jag skriver. Kanske inte Gene med rosa plymage men Gene som går hem i både sol och regn. Sången heter ”What we leave behind” och i morgon är det dags att sätta sig vid pianot och leta efter ackord och melodi. Wish me luck!