Författare: mio
A year
365
opportunities
I love Nice & ett fuckface
Många tänker att Nice är en sommarstad och att juli och augusti är höjdpunkterna. Det är helt fel. Dessa sommar-månader är bara till för de som gillar hetta och dessutom får man då dela stränder och restauranger med italienarna. Höst, vinter, vår är utmärkta månader att besöka denna vackra stad, men kanske är november och februari lite grå och regniga…
Idag är första dagen på 2025 och glada traskar vi ner till stranden för ett dopp. På stranden kastar en pojke upp en sten i luften. Han har inte räknat ut att stenen sedan ska vända åter och slå ner i sin systers huvud. Skriket kommer och av mamman får han en utskällning och pappan luggar honom allt vad han kan och skriker ”fuckface” till honom. Alla på stranden ser lugnt på det som händer men vi svenskar har haft förbud mot barnaga rätt länge medan Frankrike först fick det 2019. Familjen är amerikansk och jag vet att fysisk bestraffning är tillåten i hela USA och att de nog inte tycker det är konstigt alls. Men det kliar i fingrarna att lugga pappan allt vad jag kan och oss emellan var det han som såg ut som ett ”fuckface”.
En nysning
kommer sällan ensam
Nyårsafton
Och så landar vi hemma i Nice denna nyårsafton 2024. Det känns som evigheter sedan vi var här sist, men nu är vi här i hela tio dagar! Vi börjar med ett bad och rensar ut det dåliga från 2024 för att ta med oss godbitarna in i 2025. Vattnet är otippat varmt, och med varmt menar jag typ 15 grader.
Becca, en svenska som också har en lägenhet här i Nice kommer över på nyårsmiddag. Hon har med sig Champagne och Zeb lagar en galet god risotto. Tanken är att sedan gå ut på en nyöppnad takbar, men den är stängd och vi hamnar istället på syltornas sylta där det verkar som om Karl-Bertils Jonssons alla lustiga bifigurer fortsatt att fira. Tjoho!
Travel far enough,
ts eliot
you meet yourself
Att driva ut det onda
Ibland blir man extra rastlös efter en fest. Det liksom pirrar i kroppen och man vill driva ut det onda som finns kvar av alkoholen ur sin kropp. Då kommer ett ”Bygg & bränn-pass” lägligt och 09.30 så sätter vi igång.
Nu är klockan 16:05 och träningsvärken har redan kickat in. Zebs ben har blivit till styltor och min rumpa ömmar så jag har en kudde under mig då jag ska sitta ner. Voj voj.
Det är sista kvällen i Luleå innan vår försenade julsemester kickar in. Jag firar genom att svepa om mig med en yllefilt och ockupera soffan. Amen