What I really love
sali hughes
about perfume
is that it makes
memories tangible
Författare: mio
Parfymtillverkning
Idag åker jag själv iväg på ett äventyr. Resan går till den vackra byn Eze och jag är där för att göra en parfym! Jag har bokat ”en näsa” och ett eget labb och jag sniffar runt bland ett hundratal dofter. Man börjar med basen, bygger på med hjärtnoten och lägger tillslut på toppnoten. Nu undrar ni kanske hur den kom att lukta? ”Näsan” säger att parfymen måst gro till sig i flaskan i två veckor innan den är klar men just nu så förnimmer jag lavendel och sandelträ. En unisex-doft som doftar Provence, hur bra låter inte det? PS: Den kommer att gå att beställa…
Ett intermezzo
Idag är andra gången denna vecka som jag är med och räddar livet på en person. Denna gång tillsammans med Zeb och Kristo som jag filmat här invid, en timme innan själva intermezzot.
Vi har gått ner tidigt på stranden och vi kastar oss i det turkosa havet vars vågor sakta men säkert byggs upp. Det finns inga badvakter under denna säsong och inga flaggor hissas. Så här i efterhand förstår jag att röd flagg skulle ha vart hissad.
Jag gör kullerbyttor av vågorna innan vi anfådda tar oss i land. Ute i havet ligger en man och simmar ryggsim och vi säger att ”han njuter verkligen av livet”. Det gör han inte. Han kämpar för sitt liv. Vi hör honom ropa ”Magic” men det är fel, han ropar på sin flickvän Maggie som försöker trotsa vågorna och ta sig ut till honom. Hon når honom inte och nåt är fel och hon simmar mot land. Jag tror först att Maggie fått en kallsup men sen står det klart att det är hennes pojkvän som är i fara.
Zeb kastar sig ut och och ropar med sig mig och Kristo. Mannen ligger typ 50 meter ut och på något sätt så tar vi oss igenom våg-barriären och är framme vid honom. Han är knappt vid medvetande. Zeb gör upp planen och vi tar honom under var sin arm och simmar. Då någon blir för trött byter den tredje av.
Det tar lång tid att ta sig mot land för vågorna är nu så stora. Då vi närmar oss våg-barriären säger Zeb till den unge mannen att ”nu kommer den svåra delen och att han måste slappna av. Vi gungar fram och tillbaka med denna livlösa kropp innan vi slutligen tar oss in mot stranden. Där möter några andra män upp och drar upp honom på land. Både han och hans flickvän är i chock och någon ringer efter en ambulans. Vi har räddat en man från döden och själva skakar vi av denna nära-döden-upplevelsen.
You often meet your fate
goldie hawn
on the road you take
to avoid it
Almost back
Efter min otippat massiva förkylning (Covid?) så fick jag ju ta träningsuppehåll i 2-3 veckor. Men här i Frankrike har jag liksom sakta men säkert byggt upp mig själv och känner mig nu nästan som vanlig. Eftersom vi idag får Luleå-främmande (Malou och Kristo) så kommer jag nog inte hinna träna mer, men passar därför på att både gym-morgonträna och sen att lunch-spinna tillsammans med tränaren John och vår franska väninna Julie. Kroppen värker, men sinnet är starkt. I´m back. Well, nästan…
Salt water heals everything