En brottningsmatch med erektion

I helgen så bläddrade vi i de album som mina fd klasskamrater hade med. Jag stannade till vid en av bilderna och hickade till. Jag minns det här så väl. En av de vackra männen i min klass hade bestämt sig för att ”göra man av mig” (hans ord) och i just detta fall så skulle de ske genom en brottningsmatch. Helt plötsligt så var fighten igång. Två tonåringar med bara svettiga överkroppar i en kamp jag vad dömd att förlora.

”Betydde den här matchen något för dig då? frågade den fortfarande mycket vackra mannen mig i lördags. Jag fick nästan samma panik som jag fick då. Vad skulle jag svara? ”Ett sexuellt uppvaknande” sa jag för att vara både rolig och sann på samma gång. Mannen nickade. ”Det var första och enda gången jag brottats med stånd” sa jag sedan och mannen log. ”Ja en av oss hade stånd iallafall, men vi säger inte vem”

Jag är tacksam över alla dessa vackra minnen. De som tidigare skrämt en, blir plötsligt en dag till det varmaste och finaste. Amen #viftarmedregnbågsflaggan

I’ve often been mistaken for Meryl Streep,
although never on Oscar night.

glenn close

40 år senare

Jag vet att det redan är måndag, men i mig bor ännu helgen som flytt. När jag gjorde audition till Brommaskolans Musiklinje så var det för övrigt den första gången jag flög!!! Och efter det att jag kom in (tack gode Gud) så fick jag musicera med detta fantastiska gäng som är så grymt musikaliska. En sida av mig tänker att vi på dessa 40 år knappt åldrats alls. MEN då jag skärskådar dessa två ihopklippta bilderna så ser jag ju att saker visst ändrats. Lite grand. Typ. Cello-Roy hade dött och två av tjejerna kunde inte komma loss, men annars så kom ju resten.

Det stora återträffen

Nu undrar ni FÖRSTÅS hur det gick igår, hur det kändes att möta sina klasskamrater som man inte sett på 40 år? Det var UNDERBART. Det hela öppnade upp med kaffe och kaka och en av våra (nu gamla) lärare kom för att hälsa på. Efter kramar och skratt så var det dags för sång. Vi försökte minnas stämmor vi sjungit förut och konstigt nog så satt takterna i rätt bra!

Vår lärare åkte hem och vi blev därefter serverade en god god middag med vin. Sedan tog vi god tid på oss (vi höll på i 9 timmar vilket nog är ett rekord för mig) och gick lagret runt och berättade vad som hade hänt de senaste 40 åren. Så mycket hade hänt och de jag en gång i världen gillade med dem ÄLSKADE jag nu. Tack finaste klasskamrater för denna reunion, jag ska bevara den i mitt hjärta. Amen.

Plötsligt händer det/ Vi möts igen

Idag möts vi igen. De flesta har jag inte sett sedan vi gick ut Brommaskolans musiklinje för 40 år sedan. Så här ser vi ut idag. Så fina. Nästan alla kom förutom Roy som är i himlen och så två andra fick förhinder. Första killen ni ser i bildspelet heter Hektor och vi var sambos under detta år. Finaste ever.
Info: Musiken i bakgrunden har vår musiklärare Stig Andersson komponerat.