En sista måltid

Jag sänder ut ett meddelande till mina vänner. ”Möt mig för en sista måltid”. Det låter dramatiskt men det är just vad jag är. Jag inleder dock med att bjuda dem på ett gympass vid 16.00, vilket blir svårt då Malou och Kristo jobbar och Jossie och Chaka-L redan är på gymet och kör ett Hiit-pass.

Nåväl. Vi möter upp då vi är klara med det vi håller på med (jag har kört axlar på gymet) och beställer in lite smått och gott. Solen visar sig och det känns bra för den sista måltiden. Det är inte så att jag ska gå hädan men jag jobbar min sista arbetsdag innan semestern i morgon och sedan åter jag fredag i ottan hem till Frankrike.

Gillian joinar oss och där sitter vi och pratar om allt som gör livet bra. Tack kära vänner för att jag har er, jag hoppas att någon gång långt från nu – få tillbringa min sista måltid med er. Amen.

En ambivalent styrketränare

Gymet har blivit en rutin och jag går dit efter jobbet vare sig jag vill eller inte. Jag jobbar ju 8-16 och jag hinner precis träna klart innan de stora massorna väller in. Ibland tänker jag att det skulle vara kul att en kompatibel sparring-partner men den andra sidan av mig njuter av att stänga ute världen efter en dag på jobbet. Då blir det bara jag, tyngden, svetten och ljudboken. Amen.

En ”höstkväll”

Om man kollar på väderleken i Luleå så blir man lätt bedrövad. Regn, regn och åter regn. Efter gymet och middagen så får jag en egen stund och då gör jag om regnet i mitt huvud till något annat. Jag låtsas helt enkelt att det är höststormar och tänder ett ljus. Får jag ett glas rött? Ja det får jag alltid på ruggiga höstkvällar. Jag stoppar in vetekudden i micron på 3 minuter och jag tar på mig LED-masken och bygger upp lite värme. I öronen en ny bok. Jag hör på ”Daisy i kedjor” av Sharon Bolton. Det är ChatGPT som valt boken åt mig baserat på mina favoriter. Och spännande är den. PS: Sörj en en ruskig sommardag, gör om den till något annat bara.