När kvällen kommer så tar Danjell och Hanrie med oss på en upplevelse. I en liten by har en familj förvandlat sitt hem till ett italienskt bondkök.
Restaurangen har bara ett bord och vi är så många att vi är kvällens enda gäster. Underbara rätter dukas fram allt medan katter vilar invid, medan hundar busar runt ens fötter.
Tänk att man kan ha det så här bra!
PS: Bläddra mellan instabilderna/ filmen.
Idag ansluter det nyförlovade paret Pierre och Milano vårt underbara gäng. De har tågluffat sig fram i Europa och är nu redo för bad och sällskap.
Då det börjar skymma kör vi den klassiska italienska matordningen – aperitivi, antipasti, primi piatti, dolce och digestivi.
Alla hjälper till och jag blir satt att göra salladsdressing samt att grilla, och vi blir till en enda stor familj med galet mycket mat på bordet.
Omtumlad av vin, vänner och mat så kryper jag slutligen ner i sängen och jag lovar att vara uppe 06:30 för ett morgondopp.
Idag är det bara jag, Zeb och Danjell i huset på kullen och vi passar på att göra saker för oss själva.
Danjell pysslar om gården och sitt företag, Zeb röjer en skogsstig mellan de båda gårdarna och jag försöker förbereda mig för föreställningen (som nu bara ligger en månad bort) Min sång ljuder över de toscanska kullarna och okända kryp uppenbarar sig (likt Askungen) runt omkring mig på stenplattor och husväggar. Jag försöker att slappna av, men i ett främmande land vet man ju inte vilka djur som är farliga eller inte. Det finns farliga skorpioner och EN farlig tusenfoting (som tydligen är genomskinlig) Det finns varg och vildsvin och en och annan giftspindel. Jag dödar allt som ser ut som spindlar, men de som kan hoppa var tydligen inte spindlar utan små syrsor (som dessvärre fått möta min flipflop-sula tills jag fått den informationen)
Så där vid 17.00 så strålar vi samman för en förrätt. Danjell har fått nytillverkad färskost och på den smetas hans hemgjorda fikonmarmelad (det växer fullt med fikonträd runt om oss). Livet är underbart.
Mödosamt börjar jag i ottan att ta mig igenom föreställningen ”I dur och moll längs Vitåälven”. Monolog för monolog och sång för sång stapplar på, men när jag är framme vid lunch så har jag i det närmaste frammanat migrän. Paus. Jag lagar lunch och bestämmer mig för att skippa gymet och istället satsa på powernap. Ett klokt val. Redan efter 45 minuters vila (och en resorb) har spänningshuvudvärken släppt och jag andas ut.
Jag tar en titt in i det barskrapade kylskåpet, ja eftersom vi flyger iväg i morgon (mer om det senare) så är det dags att göra något av de rester som finns kvar. Tomat, paprika, purjo, vitlök, gul lök. Det låter nästan som en tomatsås-fyllning tycker jag. Jag rostar det grovhackade tomaterna med den röda paprikan i ugnen men en liten ”dressing” av olivolja, vitlök, flingsalt och franska örter. Då de nästan är klart så strösslar jag den sköljda hackade purjon (lita aldrig på en bio-purjo = full med sand) över det hela och låter den bli lite svart i kanten.
Jag steker den gula löken i stekpannan, adderar 1 finhackad sardell och då det hela är lite brynt så häller jag ihop allt i mixern, adderar rödvin och gör puré av allt. Sedan får detta stå och puttra/ reducera sig i pannan. Mmm. Jag fortsätter med att göra Leilas pizzadeg och kvällens middag är räddad. Som topping blir det så klart riven ost, lite skinka, kapris OCH de trattkantareller jag tidigare köpt. Mmm. Ha en fin lördag mina läsare, ta hand om er.
Vissa dagar bjuder på en otippad vändning, som idag t.ex. Kvällen är bokad för en sista omgång av den kommande föreställningens låtar, då vår lammkötts-leverantör plötsligt uppenbarar sig.
Ja Chrystella och vi har delat på ett lamm I HOPP ATT LAMMET SKA KOMMA STYCKAT OCH UPPMÄRKT. Så blir det liksom inte och vi öppnar skräckslaget en kartong med ett lamm i fyra delar. Vi börjar med att youtuba oss, men ger upp – det verkar för avancerat. Sedan sätter vi två (slöa) knivar och en metallsåg i djuret och karvar ut diverse köttstycken som vi sedan hittar på namn åt. Vi adderar ”surprise” efter varje namn som en sorts gardering.
Så kvällen går åt till att iklä sig rollen som slaktare och nu ligger det diverse överrasknings-påsar i vår frys. Längtar efter att få äta bla ”Sadel Surprise”, ”Stek Surprise” och ”Wok Surprise”.
Det är söndag och en klassisk bakis-dag. I mig flödar tydligen ännu rödvin från gårdskvällen, vilket gör mig både risig och rätt nöjd. Ja omg så god mat Malou och Kristo dukade upp igår!
När jag är bakis så shoppar jag. Det är ju inte så många affärer som är söndags-öppna för min själv-medicinering, så det blir Servera på Storheden. Sex nya kaffekoppar från Rörstrands service ”Mon amie” i design av Marianne Westman, en fil-liknande parmesan-rivare och sex nya vinglas. Mår jag bättre? Ja!
Jag gör en pizzadeg som får jäsa, jag lyssnar vidare på min bok. Söndagar är allt underbara, veckans lugnaste dag. Amen.
Jag är liksom sist på bollen. Alla (och nu menar jag typ ALLA) har lagt ut sin svampplocknings-skatt i veckor nu och själv har jag inte hittat en enda. Det kan bero på att jag inte satt foten i skogen. Men ändå.
En bra karl reder sig heter det ju och tack vare en kunds far så får jag en hel påse full med svamp. En bra karl reder även en god svampsås, och det gör Zeb och det vankar kantarell-mackor till middag!
Glad i hågen traskar jag i ottan runt sjön i T-shirt. Helt klart är Luleåborna lite årstids-förvirrade, för jag möter folk med dunjacka och handskar. Herregud, det är väl inte vinter redan?
Jobb, gym och sedan blir det storkök. 16 portioner av hälsosam chili con carne står nu och svalnar på köksbänken och hela lägenheten luktar Mexico.
Oss emellan så är just det Mexikanska köket något som jag inte är så bra på och inte heller så förtjust i, men lagar jag det själv så säger jag JA.
Det är måndag och det är nära till fredag.
Småbakis kliver jag ur sängen och tillverkar en kur! Få se nu vad har jag i kylen då..?
1 Citron
1 Banan
1/4 Chili
2 Körsbärstomater
1/2 Avocado
2 dsk Moringa-pulver
2 dsk Collagen
Kanel, Kardemumma
Is
Idag är det dags att bjuda ut ungarna på en lite försenad födelsedagsmiddag. De har redan öppnat sina paket (Aidan fick en högtalare, Amoranda ett bestick-set) och nu är det dags att fylla magen. Vi promenerar till Cg:s och ännu är kvällarna så varma att vi kan sitta ute på deras veranda. Maten är som vanligt galet god och vi njuter och surrar på.
Tänk att vi nu har så stora barn att de liksom vuxit ikapp en. Inte i ålder då, men i det man pratar om/ är med om. Det känns som nyss Då Aidan fick en lapp för ena ögat (han har mega-dålig syn) och som i går då Amoranda plockade grannens alla blomknoppar från deras blombänk och sedan dekorerade deras uppfart med dessa (de blev RASANDE!)
Sedan cyklar vi var och åt olika håll, Aidan hem till fru och barn, Amoranda hem till sig. Det är kulturnatten och stan ljuder av olika konserter. En del av mig vill stötta alla dessa musiker som utan gage uppträder denna kväll, men en starkare del av mig kryper ner under täcket. Amen.
