En fördröjd födelsedagsmiddag

Vi är mitt i veckan och varför inte fira ett födelsedagsbarn? Det här är min vän Nine och om ni tycker att jag reser mycket så är detta min överkvinna. Nine blev ett år äldre i april men först nu i slutet av maj har vi funnit ett datum som passar oss båda. En onsdag.
Jag lagar en älgstek som serveras med kokt klyftad rödbeta. Till det en sallad, en champinjonsås samt små små krispiga pommes som jag rostat hårt i ugnen. Gott? Mycket! Jag hittar även en flaska fin-champagne som jag fått av någon vid premiären på min föreställning på Norrbottensteatern, den passar fint att sprätta upp idag. Grattis i efterskott Nine.

Den sista måltiden

Det är typ sista dagen med kvartetten. I morgon efter lunch så flyger Armand mot Stavanger och Aidan mot Luleå. Bu! Det har vart helt fantastiskt att tillbringa dessa dagar med dem. Hur tar man då vara på sin sista dag? Tja, Zeb tar stor-pojkarna med sig för att visa Monaco, ett ställe som för mig är nästan lika outhärdligt som Las Vegas. Jag stannar hemma och jobbar istället. Ja det var ju så mycket musik-skapande jag hade framför mig och idag så påbörjar jag låten ”Je vous salue”. När de återvänder på eftermiddagen så laddar vi för den sista måltiden. Den sker på Restaurant Mallad och maten är kanhända det godaste vi ätit denna vecka. Jag vi har ju gastro-käkat genom Nice och ibland blir det liksom svårt att välja då allt är i topp. Jag är ju alltid den som somnar först, ja redan efter 22.00 så har jag svårt att hålla ögonen öppna, men denna kväll somnar jag först 01:00. En ungdom, det är vad jag är!

Solsvedan & Rogue

Ja. Jag stöp i säng 22.00 i går kväll och missade att min favorit gick och vann Eurovisionsfestivalen. Men grattis underbara Nemo! Samtidigt innebär ju en tidig sömn en tidigt morgon och den är underbar här i Nice. Jag fixar frukost och efter det att de andra vaknat så promenerar vi till klippbadet. Vi tar det lite försiktig med solen så här i början (Armand har bränt sig) och vi lämnar stranden redan vid 12.00. Då väntar en underbar ny restaurang på oss, nämligen Rogue! Mycket nöje med matbilderna.

En söndag med tårta

Min svärdotter Emme fyllde år igår. Herregud vad alla bara växer och blir stora. Bara två år kvar till medelåldern nu, varför går det så fort? Idag åker jag dit och får godaste tårtan, ja det är bla lemoncurd i den. Min killar Vincento och Frances är förstås godare än tårtan och jag hinner få så mycket kärlek och närvaro på några timmar att hela jag känner mig alldeles varm från hjärtat och ut i fingerspetsarna. Tack söndag för allt du bjöd på! Amen.

Vårstädning med en knorr av risotto

Det är en intensiv dag. Efter jobbet denna lördag hyr vi ett släp för att göra en klassisk ”vårstädning”. Amoranda ska flytta. Inte långt, men ett kvarter. Hon har duktigt sorterat ut det hon inte längre behöver och jag lovar hämta det. Det visar sig vara ett helt släp, från golv till kapell!!! Själva tömmer vi våra två förråd och med ens känner vi oss fria. PS: Hade glömt bort att jag inte kan backa med släp. När vi svettiga är klara med vårt uppdrag har vi så tur att Jossie bjuder oss på middag. En underbar risotto i goda vänners lag. Vad mer kan man önska sig? Amen.

Chef Malou/ gastrofredag

Jag bjuder mig själv på middag hos Malou och Kristo och dörrarna öppnas som de alltid gör. Älskade vänner. Jag kommer med en blygsam flaska vin medan Malou slänger fram den godast förrätten av kålrabbi. Sedan vankas det Sej-middag (jag tror det är spenat, vitvin & gräddsås, kantareller, persilja och chili med på tallriken också) och vi tar ikapp.

Innan jag cyklar hem så får jag (förutom så mycket kärlek) även doppa biscotti i vinsanto (nej det rör sig inte om en liknelse) och jag sjunger då jag cyklar hem i den frostiga våren.

L’ultima notte con i miei amici

Det är sista natten med gänget och ikväll tar Danjell och Hanrie oss tillbaka till den fantastiska och märkliga restaurangen Sàgona. Det hela är alltså ett hem här i Toscana där någon av och till öppnar sitt hem och sitt vardagsrumsbord och lagar mat för ett mindre sällskap gäster. Vilken bra idé! Känns dessvärre inte som om det skulle funka för Sveriges strama regler.

Så här sitter vi nu. Jag, Zeb, 50-åriga Liz, Danjell, Hanrie och deras tvillingar Archer och Rose. Bear, Shell och deras son Luc. Sista kvällen. Det är nu 20 år sedan vi för första gången träffade Danjell i Kalifornien, och förutom i pandemin har vi i princip setts en gång vare år.

Jag undrar lite när vi ses nästa gång, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Här och nu. Och just här och nu är livet underbart. La vita è meravigliosa.

Forellens dag

Idag är det ”Forellens dag” här i byn och det firar folk genom att gå man ur huse för att mötas upp på byns vackra torg. Det är en röd dag i Italien och förutom att forellen hamnar i centrum är det även ”Liberation dag” vilket gör det hela så festligt att självaste påven kommer till denna ensliga by. Varför? Ingen aning. Men bilarna ringlar fram i hopp att få se denne vitklädde man.

Vi går på ostmarknad (och blir lurade att betala en enorm summa för en pecorino ost = 50 euro) och strosar runt bland grillad forell, antikmarknad och krimskrams.

När kvällen kommer så lagar jag och Liz middag. Det blir krossad vitlöksindränkt ugnsbakad potatis, med en sorts vit fisk i kombo med fänkål, tomat och salladslök. Mmm.

Ett väder med beslutsångest

Vi har landat i Toscana och finner oss en underbar plats här på toppen av ett berg. Vädret är lite av varje, ja det blåser lite, regnar lite och så dyker solen upp och värmer oss. På gården finns en både en stor pool som vi tar oss ett dopp i (tok-kallt) men också en stor varm jazzuci.

När kvällen kommer så lagar Danjell risotto för oss och vi dricker lokalt vin och njuter tills ögonen inte längre vill hållas uppe.

Jag hör att det snöar hemma i Luleå (inget obeslutsamt där inte) och jag sänder härmed lite kärlek och böljande kullar. Amen.