Vi lämnar Italien, slottet och våra vänner. Men. Vi ses snart igen. Addio miei meravigliosi amici
Kategori: C’est la vie
En av alla mina dagar
Onsdag. En specialdag. Som så många andra av mina dagar, borde jag kanske tillägga.
Jobb halv dag sedan snabbt kast till gym. Efter muskelaktivitet så är det vidare till Röda Korset där jag köper scenkläder till Aaron och By-Nissen som snart ska stå med mig på scen.
Från skjortor med snibb susar jag till förskola och förskoleklassen (vi behöver ett bättre namn på 6-års gruppen i skolan. Varför inte kalla detta för 1:an och så går vi istället till 10:an?) och hämtar upp Vincento och Frances för att gå på café. Vincento äter chokladkakor tills han får ont i magen och Frances pruttar så jag börjar misstänka tidig laktosintolerans.
Jag har bett Zeb äta ute ikväll med sina vänner så att jag då jag blir ensam får ta itu med ton och volym korrektur. Jag går igenom alla 9 låtar till den kommande föreställningen och skriver diverse önskemål om bagateller.
– Får jag sova snart?
Två I-lands-lördags-problem
Dagen bär på en svårighet, nämligen att finna den ultimata rosa färgen. En klassisk I-landsproblematik vill jag lova. Ja jag håller på med ett T-shirt-tryck och vill ha en tjusig färg som bakgrund. På tryckeriet har jag självsäkert pekat ut det jag trodde var ”den rätta” men då jag ser ett provtryck ser det mer ut som ett läskigt orange-rosa läppstift. Pantone-kartan lockar med för många alternativ så i slutändan får jag plocka fram ett eget färgprov, en tröja jag köpt i Nice och sända till tryckeriet. Efter jag har tryckt på ”sänd” så ser jag att jag inte bara sänt en fin rosa färg utan även ett grodperspektiv på en präktig dubbelhaka. Lördagens andra I-lands-problem. Dagen är ung.
Manusläsardag
Det är söndag och den är reserverad för manusläsning (showen närmar sig med stormsteg och har du inte köpt biljetter ännu så är det verkligen dags nu! Köp dem här) och Zeb är utflugen och jag är ensam i lägenheten.
Nu undrar ni kanske hur det gick? Dåligt säger jag! Efter fem timmars rabblande var det som om alla scener rörde ihop sig och jag famlade runt. Panik. Men det finns universalmedel för förvirrade hjärnor. Först en powernap på 45 minuter sedan gymet i 60 minuter – BAM! Sedan var orken och orden nästan på plats, iallafall första halvan av föreställningen.
Vissa gräsänklingsdagar äter jag nudlar. Inte idag. Jag gör istället en god champinjon-gräddsås. Jag sätter en hjortfilé och klyftpotatis i ugnen och häller upp ett glas rött vin. Bra jobbat Mió, bra jobbat!
Snart på benen igen
Trots att vi bara vart iväg på 9 dagars semester så har benen hunnit lata till sig och känner sig väldigt trötta och purkna nu. Inte huvudet alltså – bara benen.
Men människan är ett vanedjur och innan veckan är slut så lovar jag att vara helt ”på benen igen”. Andra husfars sysslor återkommer och idag gör jag 14 lunchboxar innehållandes lax, gröna linser, vitkål, purjolök och morötter. Allt detta nyttiga sänks sedan ner i en fond av chili, vitlök, koriander, japansk soya, citron och sesamolja. Mmm. I morgon är det fredag!
Typ acklimatiserad
Då alarmet ringer 06.30 så känns det som en ond dröm. Är semestern redan över, är det dags att göra sig redo för arbete? Ja!
Knasbrun och lite semestergroggy tar jag mig iallfall iväg på min morgonpromenad och sedan börjar jobbet. Ja det här var ju inte så farligt! Det är ju riktigt kul att vara tillbaka.
Efter jobbet så inhandlar jag dekor för föreställningen på Norrbottensteatern samt en fördelsdagspresent till Amoranda. Jag skippar gymet, ja jag orkar inte återta hela vardagen på en och samma dag. I morgon är jag ännu mer acklimatiserad. Amen
Att låta smaklökarna följa med
Det är söndag och näst sista dagen i Nice. Vi kliver upp extra tidigt för att städa ur lägenheten och för att på detta sätt ge oss några extra timmar i solen. Ja det gäller att alstra D-vitamin innan mörkret faller (har man en fallenhet att tro på typ Covid-konspiration så är tydligen D-vitamin bästa medicinen. Själv är jag inte konspiratoriskt lagd, MEN på sistone har alla dessa UFO-kontakter gjort mig upprymd. Men vad hjälper D-vitamin till då?)
Väl hemma från stranden bestämmer vi oss för att rensa kyl och barskåp. Detta kan gå hur som helst och det gäller bara att låta smaklökarna att följa med. Spagetti och korv? Jajamän. Portvin någon?
Det drar ihop sig
Lördagen den 2 September. Det är inte för att jag vill stressa mig själv, men idag vaknar jag ändå med ”det är bara 3 dagar kvar nu”. Hur ska jag husera med tiden? Jag styr stegen mot stranden.
Ibland när man känner att man har ont om tid så ska man göra allt extra sakta. Som att gå riktigt långsamt mot stranden och observera skyltfönstren. Iaktta folket du går förbi och kolla in nya frisyrtips eller stil-tips. Väl nere vid havet (10 minuter) så simmar jag 200 simtag (det har jag gjort varje dag, jag är sträng ibland) och blundar sedan på min handduk och andas in D-vitamin. Hemma i Sverige har hösten kommit för att stanna – så nu gäller det att förbereda sig.
Jag donerar ett par utgångna gympaskor och en emaljgryta till allmänheten (här i Nice ställer man ut allt man inte vill ha på gatan och någon har ALLTID hämta sakerna) och därefter köper vi en ny gryta som är mer passande i storlek samt spanar efter skor (Zeb säger ”nej” till ett par turkos-randiga extravaganta skor vi passerar med förklaringen ”kommer att se desperat ut”. Nåväl jag får leta vidare) Jag är numera brun som en… svårt att säga. I färganalysens tidevarv var jag ”kall” men det är liksom en kall underton med guldiga fräknar över hela mig. Vår mot vinter? (ni som vet, ni vet) Nåväl, ikväll nalkas ny restaurang. Jag är redo för Banh mei
Ett typ lugn
NU har Italienarnas semester slutat och stränderna har helt plötsligt förvandlats till halvtomma. Vi går ändå ner i ottan (09.00) och finner oss en plats i solen. Ett lugn infinner sig (JA Italienarna pratar högt utan avbrott hela tiden) och det enda som stör är när måsarna (mitt hatobjekt) dödar en orm och börjar slåss om den.
Idag löser vi även ut vårt nya modem (kors i taket!!!) och helt plötsligt har vi lika snabbt internet som hemma i Sverige. ”Ska ni inte ha tv-dosan?” undrar det i affären ”Det ingår ju!” Men vi säger nej till den förbryllade försäljaren. Fransk television har ännu mer gapig reklam än i Sverige och dessutom så dubbar de fortfarande filmerna. NEJ TACK!
Efter det stora skyfallet
Det stora skyfallet har upphört och lämnar efter sig ett par mycket belåtna balkong-blommor. Själv så har jag varit på apoteket och fått tre paket medicin (har noll koll på vad det är) och har därefter tillfrisknat rapidartat. Hurra. Jag älskar franska apotek. Här mixas örter med de stora läkemedelsföretagens produkter i en salig röra och på varje apotek arbetar en sjuksköterska som kan hjälpa dig med fast hand.
I dag har jag inte bara badat i några timmar (havet är extra turkost och krispigt efter regnet) nej jag har även hittat tillbaka till sova-middags-pausen. I hela 60 minuter så sjunker jag in i vår sköna säng och fönstret får vara öppet så att ljudet från Rue Gioffredo får vagga mig.
I kväll bjuder jag ut min make på en försenad födelsedagsmiddag. Det blir en ny restaurang vid namn ”Mallard” och det ska blir spännande att se vad de har att bjuda oss på. Hittills så har vi lagat all mat själv och eftersom vi är duktiga kockar så får ”Mallard” jobba på ikväll för att imponera.
Som ni ser går det ingen nöd på mig. Amen.
